Nej, det är inte julen jag väntar på, hur trevlig den än är, och inte är jag gravid heller (det vore ett under!) Det är mitt paket från
Bokus med inte mindre än tre deckare av
Louise Penny om den lilla kanadensiska byn
Three Pines. I seriens nr två -
Nådastöt - är det vinter i byn och jag ack-ade och oh-ade över snön och kylan, tyckte nästan att det lät lite härligt och vad händer? Gudarna hämnas och nu har snön öst ner hela dagen och det är kallt som sjutton! VÄÄLDIGT sällsyn här nere i mellersta
Halland, det kan jag lova er! Och kanske inte riktigt så härligt som jag tänkte.
Har just sett
Engelska Antikrundan, den går i repris 16.55 i SVT1 på måndagar, en tid som egentligen passar mig fint, det är bara det att jag glömmer bort den ibland. Dock icke idag, och så roligt det är! Varje gång! Alltid intressanta historier och alltid någon överraskning. Dessutom slipper man det tillgjorda skrikandet. Ett favoritprogram.
Läser
Dame Agatha och förundras. Det verkar så enkelt. Hon är en intrigernas mästarinna, den saken är klar, och det är allt annat än enkelt. Men hennes persongalleri: det unga kärleksparet med förhinder, den äldre ungmön - företrädesvis skenbart virrig, den pensionerade översten från kolonierna - urtråkig med sina historier, den välbeställde godsägaren, osv, osv. I
The Murder of Roger Ackroyd ( som är den välbeställde godsägaren) finns min favorit: doktorns syster
Caroline. Som vet allt. Åtminstone nästan allt.
Bild: Kan nästan inte se vad det föreställer själv.