Kolla här!

Mina nya stövlar. Pris: Under 300:-. Visst är de snygga?

Ett absolut måste i ett just nu flytande Falkenberg. I morgon blir det invigning och långpromenad med liten hund.

Both sides

Vaknade i morse med Joni Mitchells Both sides now i huvudet. Köpte CDn häromdagen och har spelat den idag medan jag gjorde frukost. Hon är jazzigare nu för tiden, film noir-jazz, om det finns någon sådan, och rösten mörkare, men hon är givetvis fortfarande MYCKET bra.

Läser vidare på Birgit Th Sparres Minnesserie. Kloka gubbar och gummor, luffare, knallar, brukspatroner, adelsdamer och -herrar passerar revy och porträtteras alla lika kärleksfullt och roligt.

Igår åkte all snön av garagetaket. Det dånade, huset skakade och vi diskuterade om det var en sprängning eller årets första åskväder. Har aldrig upplevt något liknande. VÅREN ÄR HÄR!

Idag skall vi till Klitterbadet. Jag till gymmet, Käre Maken till bassängen och så blir det bubbelpool som avslutning. Blommor till alla. Orkidéer den här gången.

Smygfotografering

Har nu smugit omkring i blomsteraffären och fotograferat mina favoritmodeller igen. Se här, en blomma som jag inte vet vad den heter. Kan det vara Vårgardenia? Något med vår var det i alla fall. Är inte färgerna fantastiska? Har också köpt stövlar. Det blev inga Hunter. Mina korta, svarta stövlar kan införskaffas till hälften av priset för Hunters sockar. Ett mer prosaiskt foto på mitt nyförvärv har jag tänkt mig skall dyka upp i morgon. Letar nu fina sockar. Till anständigt pris.

Dags för stövlar!

Idag skall vi köpa stövlar till mig. Har, från vanligtvis välunderrättad källa, hört att det finns något trendigt på gummistövelsfronten som kallas Hunter. Skall finnas i både guld- och silverversion och med leopardsockar till. Vill gärna ta mig en titt på dessa. Hade kanske tänkt mig något mindre flashiga stövlar, men stövlar är nu ett måste. Det har regnat hela nattet och gatorna flyter.

Herrgårdsromaner

Vill idag slå ett slag för den svenska herrgårdsromanen, i alla fall Birgit Th Sparres serier Gårdarna runt sjön. Och hennes Glimringeserie. Läste dem för några år sedan och var överförtjust. Böckerna bygger på hennes barndomsupplevelser, romantiserade och dramatiserade kanske, men samtidigt är de fantastiska tids- och samhällsskildringar. Där ingalunda fattigdom och nöd förbigås, även om det inte är där tyngdpunkten ligger. Nu har jag hittat hennes Minnesserie, där hon mer direkt beskriver sin uppväxt på Sjöred, en av gårdarna runt sjön. Med alla släktingar, alla traktens seder och bruk. Hemska spökhistorier blandas med festligheter, roliga historier med tragiska. Mycket charmfullt och underhållande. Sjön är förresten Åsunden och Glimringe-serien handlar om Limareds glasbruk.
Hennes eget öde har liksom hennes böcker, ett sagans skimmer över sig: Hon adopterades av grevefamiljen Sparre och fick aldrig reda på vilka hennes föräldrar var. Det ryktades att Gustav VI Adolf skulle vara fadern. Ett rykte som jag här glatt för vidare. Utan att ha minsta belägg.
Bild: Ja, ja, jag vet. Samma gamla pelargon igen. Men jag älskar färgerna!

Vår i Falkenberg

Vi har en underbar vårdag här. Det är VARMT ute och det porlar av smältvatten överallt. Helt ljuvligt. Det visar sig nu att alla mina vinterskor (2 par) läcker. Och idag kom min vinterklänning. Inte per post, per mobil.

Postmannen ringer inte två gånger

. . . i alla fall inte hos oss. Faktum är att jag inte sett röken av honom på flera dagar. Inte ens en räkning har vi fått. Och jag som väntar på en klänning från Bonprix! Det är en vinterklänning, inget jag kan ha till våren, så det vore bra om den dök upp snart. Kan ge mig på att den är för stor när den väl kommer. Om den kommer . . .

. . . och nu har jag kollat

Harrisons Snöfalken på biblioteket: Samma historia en gång till! Nej, nej, herr Harrison, försök inte med mig! Två gånger är mer än nog. Rekommenderar I de lugnaste vatten, den var bäst.

Dag 9. En förlorad sommar

Har nu läst ur Stuart Harrisons En förlorad sommar. Han skriver engagerande. Personerna lever och har karaktär. Men det är samma personer som i den förra boken, fast med andra namn. Och i princip i samma situation. Hans berättelser är politiskt korrekta, den lilla människan mot exploateringen. Lösningen är inte lika elegant som i I de lugnaste vatten, faktiskt är den på gränsen av vad en pusseldeckarförfattare kan tillåta sig. Å andra sidan har Agatha Christie använt sig samma grepp vid något enstaka tillfälle, så då är det väl ok.

Skall nu leta efter hans debutbok Snöfalken.

För övrigt är det dag 9, snön vräker ner och min vikt står still sedan några dagar. Hade faktiskt tänkt mig att komma ner 0.5 kg till. Kämpar på, men tänker mycket på kokoskakor, semlor, glass med vispgrädde och chokladsås. Rostat vitt bröd med massor av smör och körsbärsmarmelad skulle också sitta fint. Choklad äter jag, men inte så mycket som jag skulle ha lust. Efter lunch, vi äter sen sådan här i huset, skall jag göra kokosbollar. Det är mitt favoritgodis, görs på smör och svindyr kakao, gärna Valrhonas, om man kan få tag på den. Byter ut 1/3 av sockret mot diabetikersocker, och rullar dem i smulade havregryn, krossad flagad mandel och kakao, så mina kokosbollar innehåller ingen kokos, men supergoda är de!

Bild: Kommer inte ihåg om jag visat denna. Det är faktiskt en amaryllis. Borde ljusat upp bilden, det kan hända att att jag gör det under dagen.

Grattis Sverige!

Vilken stafett! Grattis, killar, underbart gjort! Nu har jag kämpat framför tvn så länge så nu är jag helt slut! Godnatt, alla.

Dagens strandfoto:

Vi är tillbaka från motionsrundan med den lilla hunden. Han är nu helt slut, och något mindre huliganig än vanligt. Resten av dagen tillbringar hunden och jag i soffan. Käre Maken är uppe på taket igen. Har han säkerhetslina? Naturligtvis inte!

Make på taket

Nu är Käre Maken uppe på taket över vårt vardagsrum och skottar snö. Ni som känner oss (honom) närmare har säkert lätt att förstå att jag sitter här med kaffekoppen i ena handen och telefonnumret till räddningstjänsten i den andra. Han har lovat att ha säkerhetssele och lina fastgjord i skorstenen. Det lindrar min oro något, men inte särskilt mycket. Till saken hör att detta är ett nödvändigt projekt. 50 år gamla, ganska flacka, halländska tak är inte gjorda för 1 meter snö, och i morgon skall det bli plusgrader. Då lär snön väga 1 ton per kubik. Kan det verkligen vara sant?
Idag skiner solen över vårt fullkomligt osannolika vinterlandskap och snart skall vi gå på hund- och fotopromenad till stranden. Bilder kommer.

Var är bilen?

Har någon sett min bil? Jag vet ju att jag parkerade den här någonstans . . .

Karons Färja är utläst

Mårtenssons bästa intrig hittills! Här är han riktigt bra, faktiskt. Mycket är sig likt i Homan-deckarna: Människorna är intill förväxling lika varandra och det urtråkiga greppet med gamla kursare från uppsalatiden upprepas i nästan varje bok . . . Och Homan som springer runt och ologiska frågor . . . men här får han till intrigen riktigt bra och miljöbeskrivningarna är livfulla. Det märks att herr Mårtensson tillbringat mycket tid på hotell. Mat är han bra på också, och kultur, som sagt.
Börjar nu på Stuart Harrisons En förlorad sommar. Här slår det gnistor om personerna.
För övrigt är det dag sju idag. Det snöar, och min vikt står still. (Grrrrrr!)

Mina dagar är räknade . .

. . . och jag är nu på dag 6. Dag 5 gick jag UPP 0,5 kg utan någon som helst anledning, maten sköttes PERFEKT! Någon liten chokladbit slank väl ner, men man behöver faktiskt inte leva som en asket för att man har diabetes (typ 2 i mitt fall, och det har jag haft sedan jag var 15 år). Idag är det som det skall igen och jag har egentligen bara en dag kvar vad vikten beträffar. Men för att må bra måste jag ju tänka på dieten ALLTID. Visst kan man fuska ibland, men inte som jag gjort den sista tiden. Brukar faktiskt klara det ganska bra. Är ingen större sockerråtta. (Har lånat detta underbara ord av Anna-Carin Olofsson Zidek, som intervjuades i ett matprogram i P1. Hon påstod att hon var en.) Möjligen är jag en chokladmus. Dyr 70%-ig skall det vara, alternativt fet och god tryffel. Nougat är inte dumt heller. Håller tummarna för Wojtan i bloggen till vänster som är inne på steg 2. Heja dig!
Bild: Det snöar ute. Vägrar titta ut och bjuder på dessa små raringar istället. Så här ska det se ut. Jag längtar kollossalt!

Hädiska tankar

har jag just nu om OS. Jättekul detta med Hellner och Olsson. Spännande var det och vilken laginsats. Men . . . jag har börjat tröttna lite på alla dessa trikåklädda supermänniskor som far som skållade troll i terrängen. Hit och dit . . . upp och ner. . . Det är lite för mycket på en gång. Det känns nästan lite skönt att Helena Jonsson och Ole Einar Björndalen i gott sällskap av varandra gör så dåliga tävlingar. Tyder på att även de är mänskliga och att ingen kan prestera toppresultat hela tiden. Missförstå mig inte. Jag hade önskat dem massor av guldmedaljer båda två, särskilt Helena, (hon har min fulla medkänsla, det måste kännas för dj-ligt!) Men för hennes de kommer det fler OS. Och Ole Einar har väl medaljer så det räcker. . . Det kanske är det som gör ett OS . . . att det inte är som en vanlig världscuptävling, utan något mer.
Nu var det ju mer än roligt att Sverige lyckade vinna över Finland i hockeyn i morse, men hockey har jag tröttnat på för länge sedan.
Funderar på att se en Agatha Christie-deckare i kväll, men så var det ju det här med sprint-stafetten . . .

Får jag presentera:

Filmen Mrs Henderson presenterar. Gick kl 14.20 i SVT2 idag. Min favorit Judy Dench spelar titelrollen mot Bob Hoskins. Och det gör hon som alltid med den äran. Hur de har burit sig åt för att på honom att se längre ut än henne i dansscenen övergår mitt förstånd. Storyn utspelas 1940. Överklassig nybliven änka köper nedgången teater och får den lysande iden att visa lättklädda damer för att få upp publiksiffrorna. Roligt, charmigt, välspelat. Ser allt Judy Dench är med i, det kan helt enkelt inte vara dåligt!
Blommor till henne!

Mer om Positivt tänkande

I dag skriver Carin Hjulström om samma historia som Cecilia Verdinelli skerv om i söndags. I samma tidning. Och som jag kommenterade i måndags. Vill i sammanhanget påpeka att jag är dj-ligt tacksam att jag INTE fått cancer. Trots eventuella möjligheter till personlig utveckling. Om sjukdom skulle utveckla personligheten är jag färdigutvecklad. Det behövs inte mer. Tack, det räcker nu. Hit, men inte längre. Kan tänka mig andra sätt att utvecklas. Vinner gärna lite pengar, t ex. Det tror jag skulle utveckla mig mycket gynnsamt.
Det luktar Pollyanna om det här positiva tänkandet. (Om någon kommer ihåg denna fullkomligt olidligt positiva idiot från min barndoms flickböcker. Som lyckades reta gallfeber på mig redan då.) Hoppas på det bästa kan man ju alltid göra, men förvänta det värsta, är mera min melodi. Då kan det negativa tänkandet göra att man blir positivt överraskad.

Karons färja

hette Jan Mårtenssons bok. Inte Ikaros, som jag påstod igår. Uppskattar hans kulturpedagogiska gärning, det fungerar på mig; här t ex Verner von Heidenstams gravskrift "Här vilar stoftet av en gammal man. Tacksam prisade han det ofattliga att det förunnades honom genomleva ett liv på jorden som människa." Håller med herr Mårtensson om att det är underbart vackert. Och tänkvärt. Hade inte läst det förut, tackar härmed.

I går skottade Käre Maken snö från verandatak och garage. Till Hamlets förtjustning. Nu kan han hålla bättre koll.

Dag 4: Insnöade

Bild: Vår rosenapel i trädgården
I likhet med Wojtan i Göteborg är vi insnöade. Med föga hopp om snar räddning. Inte ens någon tidning har vi fått. Dessutom bor vi på en återvändsgata, förvisso ganska lång, och med några tvärgator, men det är inte här hos oss de plogar först. Här gäller just nu mera kaffe och tv. (Trodde jag. Det blev snöskottning först.)
Min upprensning vad gäller mina matvanor går bra ännu dag 4. Är ganska retlig, men det är jag ju ändå, och går ner ca 1/2 kg om dagen. Och jag mår bättre. Men kastar lystna blickar på Valhronachokladen. Tänker mycket på semlor också.
Och hurra! Webverktygen har kommit tillbaka. Visserligen utan att räkna gårdagen, men ändå! Hoppas att det inte blir en vana, detta att spårlöst försvinna.
Har nu läst ut Stuart Harrisons I de lugnaste vatten. En sorts pusseldeckare (mina favoriter) utan bårhusäckel, vilket ju känns befriande. I stället insiktsfull beskrivning av livet i ett litet fiskarsamhälle på ö utanför Maines kust, med handfast kvinna i förgrunden och en underbar kärleksförklaring till späckhuggaren. Riktigt underhållande. Har lånat hans En förlorad sommar, som jag ser fram emot, men läser Mårtenssons Ikaros emellan.

Dyster dag 3

Mitt statistikelände fortsätter. Webbverktygen.se som verkade så bra har tillsammans med min statistik försvunnit ur den virtuella världen. KOM TILLBAKA! Det var ju så kul!
Har m a p min dåligt skötta diet fuskat något. (Mördegskaka med dumlekola. Mmmmm!) På nya På G, f d The Lounge, nu i ny regi, där underbara kakor serveras med perfekt cappuchino. Fortfarande. Men med snyggare tapeter.
Det blir ingen skidåkning för min del. Mår pyton, faktiskt och tänker lägga mig i sängen med stor kopp thé och nylånad biblioteksbok. Stuart Harrisons I de lugnaste vatten. Hej på er, så länge!

OS igen

Vilken fantastisk prestation av Anja! I ett läge där de flesta av oss hade lagt in sig på sjukhus och krävt läkarvård går hon ut och kör två lopp! Och vinner brons. Vilken kvinna! Det bronset borde förgyllas.
Har nu sett morgonens repriser och insett att Evan Lysacek tog konståkningsguldet. Jodå, det var ett i det närmaste felfritt åk. Han är fantastiskt tekniskt. Men i mina ögon helt charmlös. Var är utstrålningen, närvaron, karisman? Jag gjorde kaffe under tiden. Det är inget bra betyg.
Lider med Helena Jonsson. Och skidskytteherrarna som sköt som kråkor. Fast det är ju mera regel än undantag. Och vilken tur att Storumans stolthet Björn Ferry lyckades får till det undantaget här om da´n.
Sport på den här nivån är absolut min favoritunderhållning. Visst är det kul?
Vi har oväntat mycket att göra under dagen, men kanske blir det lite skidåkning för oss också. Tror inte man kan kalla det sport på den nivån.
Bild: Blommor till alla OS-deltagare, oavsett resultat.

Chokladen!

Jag glömde nämna chokladen! I bästa fall 70%, gärna Valrhona eller Lindts Madagascar. I dag har jag ätit EN enda lite ynklig ruta! Har nu akut chokladbrist.

Räknade dagar

Heja Wojtan som slutat röka och är på dag 9! För mig är det dag 2, och det är inte rökning det gäller. Jag har inte skött maten det sista (på ganska länge, om man skall vara ärlig) och det håller inte för en diabetiker. Förutom det uppenbara att man går upp i vikt så har det på lite längre sikt andra konsekvenser som jag inte ens vågar tänka på. Så nu tar jag nya tag. Men helt okomplicerat är det inte. Känner vild saknad efter dessertglassen med vispgrädde, t ex. Och wienerbröden till 11-kaffet. Etc, etc, etc, dessvärre.

Provåkningen avklarad!

I går tittade jag på damernas klassiska sprint, så nu vet jag precis hur man gör! I alla fall i teorin, praktiken visade sig vara en annan femma. Vi har åkt ett varv runt fotbollsplanerna här utanför. Viljan är god, men det finns en hel del att anmärka på tekniken. Jag lyckades ramla på slät mark när jag försökte ta av mig skidorna. Nu ligger Käre Maken i soffan och vägrar röra sig. Och jag är inte så kaxig jag heller. I morgon blir det två varv. Fantastiskt detta att ha skidspår utanför dörren. Och lite roligt är det ju de sekunder man lyckas få lite flyt. Det skall snöa under dagen, så i morgon får Käre Maken gå först! Vi siktar mot de 8 km på golfbanan, i solsken och med kaffe och bullar i ryggsäcken.
Bild: Obs att detta är vår trädgård. Den ligger i FALKENBERG, inte i Norrland.

Hjälp! Jag har fått skidor . . .

. . . och inte nog med det, jag har fått jättesöta pjäxor också. Min man tror att vi skall åka ett 8 km spår på golfbanan i morgon. Jag har inte åkt längdskidor sedan råttfällebindningarnas tid. Det är drygt 40 år sedan, och det var, om jag minns rätt, inte min grej då heller. Kallt som f-n och skoskav av hemska stenhårda pjäxor är vad jag minns. Det är bättre på den fronten nu för tiden, pjäxorna är riktigt bekväma, men skidorna ser väldigt smala ut, och hala! Och stavarna är dubbelt så långa som jag minns dem. Hur gör man??? Det vore bra om jag fick reda på det tills i morgon.

Statistikhelvetet

. . . och när skall jag hitta (och lyckas installera) en statistikräknare som inte räknar mig själv???? Jag går in och ut ur bloggen massor av gånger. Det är Stavfels-Nisses fel. Förut hade jag jättebra statistik med hjälp av Bloggtoppen, men det har slutat fungera av någon anledning, och inte svarar de på mail heller! Skräp, det är vad det är! För det hade ju faktiskt varit kul att veta hur många ni är som hänger med. Lite feed-back får jag ju via andra medier, men ändå . . . Lade just ner tid och inte föraktlig mängd energi på att installera ny "gadget" men den verkar lika kass som de andra . . .
Men där hade jag fel! Har just insett att jag kan kolla unika besökare. HURRA! Heja Webbverktygen.se! Och enkelt var det också.

Konster på is

Idag hade jag tur och lyckade sätta på tvn i tid för att se Plushenko, Lambiel och de andra toppåkande herrarna göra sitt korta program. Plushenko är min favorit för hans suveräna teknik och hans otroliga närvaro, Lambiel för hans underbara konstnärlighet och hans piruetter som ingen ens kommer i närheten av.

Sedan såg jag Norge hålla nollan en hel period mot Canada i ishockey. Det var det roligaste jag sett på länge. Sedan blev det 8-0, men det var superkul så länge det varade.

Bild: Det här är faktiskt också en orkidé, men visst ser den ut som något undervattensdjur?

OS-yra!

Heja Björn Ferry! Fantastiskt lopp, hur spännande som helst, och heja Charlotte Kalla! Var helt slut efter hennes 10 km igår, såg reprisen idag och det var spännande då också! Detta är verkligt högklassig underhållning!

Dagens strandfoto

. . . och om några månader är här fullt av solande badgäster och lekande barn. Visst känns det helt overkligt?
Huligan-Hamlet är inte så lycklig över promenader just nu. Det fastnar stora snöklumpar i pälsen vid tassarna. Han skulle behöva galoscher! Har googlat, det verkar finnas till hästar, men har inte hittat till huliganer.

Damernas Detektivbyrå

Domela, alla! Har nu läst den senaste i raden av Alexander McCall Smiths ljuvliga böcker om den botswanska detektiven Mma Ramotswe, hennes man Rra Matekoni och hennes sekreterare Mma Makutsi. I denna bok rör sig problemen kring Mma Makutsis fästman Phuti Radiphuti som attackeras av illasinnad harpya och fotbollslagsägaren Mr Molofololo vars lag bara förlorar. Bara namnen räcker ju långt. Det främmandes poetiska dragkraft. Tempot är så långsamt så det är meditativt. Eftertänksamt, underfundigt, underhållande och mycket, mycket charmfullt. Totalt befriat från våld och action. Detta är bok nr 10 och jag väntar redan på nästa.

Tidig morgon

Idag har Hamlet och jag varit uppe och gjort frukost till Käre Maken som jobbar för Firman idag.

Han är lite slarvig med mat, min käre man, och jag går så gärna upp. Hamlet hjälper också till, han hämtar tidningen. Nu skall vi dra oss tillbaka, jag med en jättekopp cappuchino och Thedags för normalt byggda damer, och Hamlet för att ta en liten lur under sängen.

Lysande, Herr Sundgren!

http://www.expressen.se/debatt/1.1181549/nils-petter-sundgren-gör-uppror-mot-åldersfascismen

Positivt tänkande

Läste igår i en artikel i GP av Cecilia Verdinelli om en kvinna som när hon diagnostiserats med bröstcancer gick till en stödförening och fick höra att hon skulle tänka positivt så skulle allt gå bra! Ett sådant dj-la sätt att skuldbelägga den redan drabbade - inte nog med att man fått cancer; om den inte försvinner är det ens eget fel eftersom man inte tänkt tillräckligt positivt! Och så skulle man vara tacksam för att sjukdomen gett tillfälle till personlig utveckling! Alltså, själv drabbad av både det ena och det andra (inte cancer, det har jag tack och lov sluppit) kan jag intyga att det inte är något att vara tacksam för. Det är något man måste finna sig i och det är lämpligt att göra det bästa av situationen. Men tacksam? My ass!

Mer blommor till oss alla: Är det inte en söt liten utomgjording som vinkar i mitten?

Hurra! Jag är klar!

Med min redovisning. Och har postat kuvertet. Lovar härmed och svär att jag aldrig mer skall göra någon som helst samhällsnytta. Hädanefter håller jag mig på den tärande sidan. Sätt upp mig på nöjeskontot! Blommor till mig:

Alla Hjärtans Dag

Hamlet fick det han alltid drömt om: En egen plats vid frukostbordet och BEN. Hade tänkt att han skulle sitta fint medan jag fotograferade, men Hamlet kunde inte vänta. Husse fick massor av varma sockar. Och Valrhonachoklad. Själv har jag fått vacker, långskaftad röd ros och STOR kartong Lindt-praliner. Som jag kommer att stoppa i mig alldeles för fort. Chokladen alltså. Inte rosen.

I väntan på OS

Underbart vacker OS-invigning. Och med min gamla favorit Joni Mitchells Both Sides Now också. Gick omedelbart in på Ginza och beställde två av hennes CD som jag inte hade, en med ovanstående titel och en faktiskt relativt ny (2007): Shine, och dessutom slog jag till på Sades nya Soldier of Love.
. . . och nu väntar vi på att skidskyttet skall börja. Tänker se alla tävlingarna fastän de går så sent så det är mitt i natten för mig. Heja, Helena! och Anna-Carin också, förstås! Blommor till dem: Hoppas de tycker om orkidéer.

Sudoku

är en av mina många laster. Den 22 varje månad kommer min favorittiding ut, och då står jag och trampar framför tidningsstället tills någon vänlig expedit har packat upp den. Så löser jag mig igenom tidningen med varierande framgång för att komma till den absoluta höjdpunkten: De åtta extremsvåra i slutet. Förra månaden lyckades jag lösa fem av dem. Ingen är mer förvånad än jag. Trodde jag var Einstein ganska länge. Tills denna månad då jag inte har löst en enda av dem!!! Surar nu kollossalt och väntar på nästa tidning.

PS:

Det som inte syns på bilden är att mattan är väldigt blank. Ser ut som silke, faktiskt. jag köpte en ny bok också. Valde mellan Obamas biografi och den nya om Damernas Detektivbyrå. Damerna vann, men jag slår nog till på Obama vilken dag som helst.

En dag på sta'n

hade jag igår, och en härlig sådan var det. När vi åkte från Falkenberg var det -15 grader, men det rättade ju till sig och blev jättefint. Tillbringade dagen med att gå runt i massor av affärer, mest heminredning den här gången. Lyckades äntligen hitta en matta att lägga under matbordet, så här ser den ut: Den är JÄTTESTOR, det var precis så att vi fick in den i bilen, som är en Volvo combi och hur lång som helst. Detta underverk till matta skall varken ludda eller damma, och om man spiller något på den är det bara att ta till Ajaxflaskan, spruta och torka av! Om hälften är sant är jag nöjd. Våra underbara, från början vita, ullmattor har inte riktigt dessa egenskaper. Jag älskar denna vår nya matta, Käre Maken älskar den inte lika mycket, men jag hoppas att de skall växa ihop och att kärleken kommer med tiden.
Ett lite trevande vårmode hänger redan på galgarna, det känns lite egendomligt när man halkar in från ismodden på gatan. En hel del spets-trasmode tillbaka, mycket beige förstås. Halvlånga anoraker. Toppar med korta vida ärmar. Och, ve och fasa: Axelvaddar!!! Inte särskilt spännande och inte särskilt snyggt, men det lär komma mer innan snön har smält!
Tiden gick alldeles för fort, hann bara med två små mikrofikor innan det var dags att åka hem. Muséerna får vänta tills nästa gång.

Till Göteborg

Nu skall vi till Göteborg. Jag passar på när Käre Maken har lagom mycket jobb. Det svåra här är att avgöra vad som är lagom. Blir oftast sittande i timmar på café och vänta. Det är ju inget lidande preecis, men idag har jag tänkt mig både Rhösska och Konstmuséet. Där är nya utställningar som jag vill se.

Uppskjutet

är mitt redovisningsprojekt. Jag behöver inte lämna in förrän den 15. Vad gjorde jag i stället? Jo,, jag spelade dataspel och läste fantasy! Var det inte jag som påstod att jag var vuxen här om dagen? Det var nog inte riktigt sant. Men roligt har jag! Detta med att skjuta upp allt till sista minuten är en jobbig egenskap, ni kan ju föreställa er hur det har varit med tentaplugg och hemtentor. Men jag är i gott sällskap. Delar denna egenhet med Fritjof Nilsson Piraten. På hans gravsten står: "Här vilar askan av en man som hade vanan att uppskjuta allt till morgondagen. Dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen . . . " och datum.

Arbetsdag?

Idag är det tänkt att jag skall redovisa ekonomi. Det är det värsta jag vet. När jag säger det får jag oftast till svar "men det är inte så svårt!" Nej, det är inte svårt, det är TRÅKIGT. Så varför åtar jag mig sådant här???? Fullkomligt obegripligt och det skall inte upprepas. Ibland är jag så snäll så jag är dum. Bild: Snödrottning heter denna skapelse. Ser den inte lite otäck ut?

Äntligen hemma!

Hurra! Min favoritvinterjacka har äntligen kommit hem. Den har varit på skidsemester i Italien. Har saknat den. Har nu läst ut Trevanians The Main. Mycket bättre än förväntat. Den är upplagd som en polisdeckare, men är en skickligt genomförd berättelse om miljön och människorna i ett förslummat storstadsområde. Skriven med insikt och en viss värme utan nedlåtande medlidsamhet. Faktiskt den bästa bok jag läst på länge. Nu tänker jag läsa fantasy ett tag. Marion Zimmer Bradley får det bli. Brukar ta till hennes böcker när jag fått lite för stor dos av verkligheten.

Orkidéfrossa

Min passion för orkidéer har hållit i sig några år nu. Och idag har jag frossat. Blomsterlandet har utställning och det är UNDERBART! Hade kunnat vara där i timmar. Tyvärr är där dåligt ljus för foto, men jag har gjort mitt bästa. Det blir kavalkad de närmaste dagarna.
Här är en favorit:

Jo, det gör man.

Känner igen varandra efter 40 år, alltså. Det konstiga är att jag inte känner igen mig själv. Det känns som om det var en annan människa, i ett annat liv, som gick i Torpaskolan för alla dessa år sedan. Så mycket som hänt, så mycket man upplevt, både positivt och negativt, allt man lärt sig, alla människor man träffat, allt som har förändrat den lilla överkänsliga, oroliga ungen till en vuxen människa. Allt detta som jag känner så stor glädje över. Jag är äntligen nöjd med mig själv och mitt liv, med alla irrfärder jag gjort på alla möjliga plan. Ett sådant roligt liv jag haft hittills och så mycket jag har hunnit med. Att jag har orkat! Jag vet vem jag är (det tog lite tid), det känns som om alla bitar fallit på plats. Och jag är fri att göra det jag har lust med. Livet är underbart!
Bild: Ja, ja, jag vet att det börjar bli tjatigt. Idag skall jag fotografera orkidéer.

Reminiscens

Skall nu på lunch i Göteborg hos en klasskamrat från grundskolan. Vi har inte setts på 40 år. Känner man igen varandra? Är vi oss lika? Och framför allt: Vad har hänt sedan vi sågs sist? Skall bli spännande detta.

The Main

Läser nu Trevanians bok om Montreals slumdistrikt, titel som ovan. Lär vara hans barndomsskildring. Den är BRA! Hittills i alla fall. Mycket bra miljöskildring och så inkännande. Personerna känns levande och verkliga.
Har läst ut Victoria Holt-boken. Djävulsryttaren hette den. Ni förstår själva. Det är roligt att läsa hennes böcker, men det är som att äta kakor till middag. Skulle i alla fall vilja få tag på fler, men vet inte hur. Det finns inte så många på biblioteken och bara några få i nytryck.Bild: Min perargonpippi har inte gått över än. Och det trots att det är orkidékavalkad på Blomsterlandet.

Baddag

har vi haft idag, Käre Maken och jag. Vi har varit på Klitterbadet och simmat (nåja) och bubbelpoolat och haft det bra. Jag simmade två längder, trodde bassängen var 25 meter. Hade jag vetat att den var 50 m lång hade jag drunknat på halva vägen. Simning är, som ni förstår, inte min starka sida. Ägnade mig istället åt kaffedrickning (inga kanelbullar - skandal! Men de hade inte kommit idag. Snöhinder uppgavs vara förklaringen.) och åt att titta på skolungdomarna som var där för att simma klädsim och träna livräddning. Väldigt underhållande, särskilt de kaxiga grabbarna som hade vida träningsbyxor som redan från början hängde långt ned. OERHÖRT svårt är det att simma klädsim när byxorna håller på att åka av.

Så hade vi bubbelpoolen för oss själva, Käre Maken och jag och sedan relaxade vi på varma liggstolar. Underbart!

För den som undrar hur det gått med min favoritbil Gula Faran, skall jag här avslöja den hemska sanningen: Se bild. Och här har den stått med sina nätta sommardäck sedan före jul. Får nog fraktas bort till våren.

Gamla godingar

Är nu klar med Trevanian. Det finns en ganska barnsligt pojkbokssyn på manlighet här, trots uppenbara försök till annat. Men mycket som är roligt. Vår värld styrs av Moderbolaget - en sammanslutning av de multinationella energibolagen. VD är Mrs Perkins, kallad Mamma. Inte helt otänkbart och det skulle faktiskt kunna förklara en hel del. De lama låtsassatsningarna på alternativa energikällor, t ex. Jag svär, att det är härifrån James Bond-filmernas idé med Judy Dench som M har kommit.
Övergår nu till Victoria Holt. Kravlöst, romantiskt, lite spännande och välskrivet. Det kan jag behöva. Detta är inte en av mina bästa dagar. Skall nu återgå till sängen, medförande bok och jättekopp cappuchino. (Min tredje för dagen.) Käre Maken är ute och skottar snö. Ensam. Jag orkar inte idag, trots att jag gillar snöskottning. Ja, ja, jag vet att det är knäppt. Men man ser resultat och det är bra motion. Snön når nu Hamlet till hakan (eller vad det nu kan heta på hundar) och han plöjer fram som en liten isbrytare.

Det har snöat . . . igen

och i morse fastnade en av våra grannar med bilen i en snödriva utanför oss. Käre Maken och några andra närboende var ute och hjälpte till. Hamlet hjälpte också till. Han satt innanför dörren och skällde som en galning. Hela tiden. Det tog ganska lång tid att få loss bilen. Vi har talat om detta, Hamlet och jag, och han har nu lovat att vara tyst i en vecka. Nu är han ute i trädgården och skuttar som en kanin. Väldigt kallt om magen blir det för kortbenta hundar.

Bild: Här gör han i alla fall rätt!

50.000:- i månaden

Har just hört att svenska direktörer har höjt sina redan från början rejäla löner med ovanstående summa de senaste två åren. Förutsätter att det gäller bolag över en viss storlek. En av dem tjänade nu 11 miljoner per år. Detta är löjligt. Ingen människas tid är värd så mycket mer än någon annans. Och ingen behöver heller så mycket. Använd pengarna till något vettigt: Forskning, bostäder till uteliggare eller skicka dem till Haiti. Låt gubbarna, (för det rör ju oftast sig om gubbar) mäta sina genetialier i sina prestigefighter istället för detta oerhörda slöseri med pengar. Särskilt som man samtidigt hävdar att det inte finns något utrymme för höjda arbetarlöner i dessa kristider.