Följeslagaren

Ett härligt bokprojekt, dessa 20 deckare om medeltid och inbördeskrig vi får uppleva genom munken Cadfaels ögon. Och en värdig avslutning var det. För den nyfikne finns boken The Cadfael Companion av Robin Whiteman, som guidar oss genom historisk verklighet i Cadfaels spår. Hans klosterkyrka Shrewsbury Abbey har överlevt reformationen och finns fortfarande kvar och är i bruk som församlingskyrka.
Läser nu en gammal Maria Lang-deckare. Kan inte fatta varför de inte kommer i nytryck, många av dem håller bra även idag. Eller kanske särskilt idag. Utbudet är enormt, men som litteratur betraktat tycker jag inte konkurrensen är så hård på den svenska deckar-fronten. Planerar omläsning av Katharine Kerrs fantasyserie om Deverry, men har inte bestämt mig än.

Avslutningen

En sådan underbar avslutningsbok Ellis Peters bjuder på. Romantisk och spännande, med diskussioner om hederns bud, för riddare och för oss andra. Inbördeskriget drar ihop sig mot sitt slut. Det betyder att kejsarinnan får stryka på foten och åka hem till Bretange. Med sin son som arvtagare till kung Stephens engelska krona. Sonen blev Henry I. En salomonisk lösning på ett inbördeskrig mellan två kusiner som ödelade landet under tio års tid. Medeltiden är intressant, det är svårt att riktigt förstå religionens betydelse och ständiga närvaro i det vardagliga livet. Med klostret som social institution och realistisk möjlighet till ett alternativt liv. Feodalherrens totala makt över sina undersåtars liv och död. Brother Cadfaels Penance heter boken.
Eftersom det är den sista måste jag nu till biblioteket. Hoppas jag kan hitta något spännande, håll tummarna är ni snälla!

Husse, kom hem!

Vi saknar dig. Dessutom börjar det bli lite för mycket detta med alla Huliganens rutiner. Tassbadandet och tidningshämtadet, promenaderna och alla vändorna i trädgården håller på att ta knäcken på mig. Så fort jag sätter mig med en bok kommer Hamlet och gnäller upprört och vill att jag skall göra något. Han tror nog att hans husse är därute någonstans och att jag bara har glömt att släppa in honom.
Bild: Skall kanske göra visitkort av bilden bredvid.

These boots

. . . aren't made for walking, för att travestera Nancy Sinatra, men det var vad jag använde dem till igår. Promenerade i rask takt och med många avstickare hela vägen från Göteborgs Central till Landalabergen. Idag har jag blåsor på fötterna och . . . men vänta nu, det här känner jag igen! - Kan det vara . . . jovisst är det - träningsvärk! Förstår nu precis vad som menas med uttrycket "fåfäng gå lär mycket ont". Kan intyga att det är sant. Hade trots detta en underbart trevlig dag. Evigt tacksam för mina vänninor, begåvade, energigivande och underhållande. Är så glad att ni finns!
Hann shoppa ett litet filter till kameran och en stor frackskjorta till mig på vägen.
Läser nu sista boken om Cadfael. Det tio-åriga inbördeskriget mellan kung Stephen och kejsarinnan Maud drar ihop sig mot ett slut. Cadfaels son, Olivier de Bretange är försvunnen, kanske tillfångatagen, och Cadfael lämnar sitt kloster för att ge sig ut att leta.

Tvn och jag

kommer inte överens. Det enda jag ser är Nyhetstimman, Bones och The Mentalist. Det blir nio timmar i veckan. Minus reklamen, Bones och The Mentalist går på tv3, så då blir det väl 8. De filmer jag kan tänka mig går alltid på jättekonstiga tider, och för det mesta är jag dessvärre för trött. Hur skulle det vara att lägga en bra film kl 20.00? Alltså en film för normalbegåvade, gärna med lite innehåll? Prova, kära programtablåmakare, den kanske får tittare!
Käre Maken har åkt iväg med sina pensionärer. De såg oförskämt pigga, fräscha och glada ut allihopa, och kommer säkert att få jättetrevligt. Hamlet däremot är olycklig och saknar husse. Han låg halva natten framför ytterdörren och väntade innan han gav upp.
Jag ska till Göteborg idag och träffa trevliga vänninor både till lunch och middag. Hoppas få shoppa lite däremellan.
Chalmers dementerar idag allt avståndestagande från cortegekommittén. Så typiskt.Detta är en mentalitet jag väl känner igen.

På väg

Käre Maken är på väg med ett stort gäng pensionärer till Polen för att spela golf. De skall åka i kväll och dagen för vår del ägnas att leta efter saker, sy i knappar, stryka byxor och göra en massa saker som kunde ha gjorts för länge sedan. Jo jag hjälper till. Det är lika bra, annars kommer han aldrig iväg. I alla fall inte med alla grejor. Hamlet anar oråd. Vem skall nu gå ut med honom?

Vilda vikingar och vackra växter

Jaha, nu har de vilda vikingarna dykt upp i Ellis Peters The Summer of the Danes. De beskrivs med fullkomligt obegriplig beundran och förtjustning. Storväxta och blonda - ja, det kan man ju gå med på, men gladlynta och chevalereska? Kanske, men jag tvivlar. Ute på affärsresa? Mja, så kanske man kan uttrycka det. Är det med denna hänförelse man minns vikingarna i de länder de regelbundet skövlade, har vi nordbor mycket att hämta på turistområdet. Håller nu absolut med Håkan Cullberg, den arkitekt som häromdagen visade planer för Bananpiren i Göteborg, med stort Vikingcentrum som turistdragplåster. Det kan bli hur kul som helst, mjödförsäljning i baren och hjälmar till alla. Roddtur på Göta Älv i vikingaskepp. Utdelning av träsvärd i entrén så att alla kan få prova på att "göra affärer". Dra nytta av den goodwill våra förfäder egendomligt nog skaffat oss genom sina "affärsresor", man måste ju inte alltid syna historisk sanning alltför noga i sömmarna.


Desssutom var Cullbergs kub i vilket vikingaäventyret skulle utspelas helt underbar!
Bild: Egendomlig och underbar orkidé.

Vår och chalmersk sexism

Varsågoda, här ett nytt nummer i vårblomskavalkaden. Svårt att få rätt färg på blått, den här är egentligen mer lila, men vacker är den.
Läser i GP idag om att Chalmers Cortégekommitté nu gått så långt i sin sexism och sina pubertala skämt att Chalmers förvaltning nu tar avstånd från dem. Inte en dag för tidigt. Fattar inte hur de här killarna är funtade, och det är helt fantastiskt att det går att rekrytera en ny samling likasinnade varje år. Trodde denna egendomliga art av det manliga släktet var utrotade vid det här laget. Som dinosaurierna. Evolutionen borde fungera här. För den sortens "män" kan ju tillgången på kvinnor inte vara särskilt stor, och därmed borde de ju dö ut.
Nivån har alltid varit nere i botten. Förr var cortegekommittén dessutom ökänd för sitt fylleri, något man inte tog tag i förrän ett dödsfall inträffat. Nu har man förhoppningsvis fått bukt med det problemet. Så har man i tidningen gjort misstaget att intervjua GU-studenter. Som finns i samma lokaler men inte är chalmerister och kulturen är en annan. Har desutom svårt att förstå de kvinnor som säger att de inte känner sig förolämpade. Det borde de verkligen göra, den sortens "humor" är förnedrade (för båda parter) och kvinnofientlig, och om man inte fattar det är man dum. Och feg, om man inte säger ifrån.
Måste nu lägga mig och vila efter detta utbrott. Bulletiner från min gamla arbetsplats tar fram minnen och känslor jag gärna var utan. Måste tillägga att ute på sektionerna, i forskarmiljön, var det underbart roligt och stimulerande att vara, och någon sexistisk kultur gjorde sig inte märkbar. Den sortens personer kanske inte klarar doktorandnivån?

Åter

från Halmstad. Har nu ögondroppar nog att fylla ett badkar med. Dagens behållning var en underbar backe i söderläge, full av utslagna pingstliljor vid Halmstads norra infart. Har aldrig sett så många förut och inte så tidiga heller.
Tillbaka i medeltiden igen. Cadfael rider runt i Wales, och jag kunde inte begripa hur vikingarna skulle få tag på honom där. Det visade sig att de kom från det dåvarande danska kungariket Dublin. De har nu landstigit. Till min förtjustning. Ditlockade av kungens förvisade bror, mot löften om guld och gröna skogar. Spänningen stiger.

Halmstad nästa

Är på väg till Halmstad med mitt öga. Käre Maken kör mig, han tror inte jag kan köra 7 mil blundande med ena ögat. Han kan ha rätt.
Det är oerhört svårt att läsa när man är så ljuskänslig. Har kommit ca 60 sidor på 2 dagar. Knappast min vanliga lästakt. Cadfael kommer snart att bli tillfångatagen av danska vikingar. Det ser jag fram emot. Annars är det mycket medeltida politik i en här boken - The Summer of the Danes. Maktkamper mellan kyrka och frälse, som båda höll stora hov. En spännande tid att leva i och att leva sig in i.
Måste åka nu. Återkommer i eftermiddag, ha det bra så länge!

Gula Faran är körklar!

Gula Faran gick igenom besiktningen!!! Ni som följt med och vet hur min älskade gamla bil tillbringat vintern, nämligen i en snödriva på parkeringen är säkert lika förvånade som jag. Detta är ett under. Det är första gången som jag minns, som bilen går igenom. Undret kallas Käre Maken. När jag, och hittills har det varit jag, kommer till besiktningen tittar de på min fina bil med onda ögon. Det har något med manligt och kvinnligt att göra, och jag verkar reta gallfeber på gubbarna. Undrar verkligen varför. När Käre Maken kommer är det plötsligt inga problem. Men han är också den ende jag någonsin hört talas om som pratat sig in och ut ur Polen utan pass. Under kommunisttiden!
PS: Bilen är till salu. Intresserad, någon?

Cappuchinoblandningen

I samband med allt doftande och smakande kommer här Paradisets cappuchinoblandning: 2 delar kanel, 1 del kardemumma, 1/2 del vaniljsocker. Svårigheten är att hitta en bra burk med "strölock" att ha blandningen i. Man kan ha i 1/2 - 1 del ingefära också, men det har jag inte den här gången.

Har istället ögoninflammation. Det gör ONT. Käre Maken är på ICA för att handla div droppar. Detta är första gången jag haft något positivt att säga om privatiseringen av Apoteken. Det gick fint i Göteborg som har Jourapotek, men här i Falkenberg öppnar de 9.30. ICA öppnar kl 8.00. Det är vintertiden. Om somrarna öppnar de 7.
Fortsätter läsa om engelsk medeltid; borgare och bönder, sheriffer och herremen, munkar och nunnor. Men bara med ett öga.

Fina tassar fort!

Berättade om Hamlet och hans nya fotbad häromdagen. Då hade jag ingen bra bild. Det har jag nu. Mina Damer och Herrar: Här är han!

Det är ingen ordning här!

Jag har ingen ordning på mina böcker! (Och inte på mina papper heller för den delen, men det har jag aldrig haft.) Av någon obegriplig anledning lyckas jag inte läsa Cadfael-böckerna i ordning. Han har nämligen en gudson, Cadfael. Väldigt irriterande när man upptäcker att pojken blir yngre och yngre. Och Potter's Field, som kom häromdagen med posten och som jag nu börjat med står redan i bokhyllan. Tyckte väl den verkade vagt välbekant när jag började läsa. Nå, de tre sista böckerna är numrerade, så tillochmed jag klarar att lägga dem i ordningsföljd. Nitton kommer väl före arton, eller hur var det nu? . . . Det spelar inte jättestor roll, men ändå.
Detta mitt nya (återuppväckta) engagemang i dofter och smaker har sina sidor. Upptäckte att min svindyra Valrhonakakao har en ton av lakrits som jag inte gillar. Åtminstone finns lakritstonen där i uppvärmt tillstånd. Surar kollossalt över detta faktum. Jo, jag har känt det förut, men då kunde jag strunta i det. Det kan jag inte nu! Det går heller inte att värma gårdagens kaffe i mikron längre - det luktar för konstigt. Tar till denna nödlösning ibland, när jag vaknar tidigt och inte vill gå upp och göra frukost men vill ha kaffe på sängen. Bekvämlighet är alltså ett minne blott. Polarbröds Dinkel däremot - vilken doft, och gott är det också! Helst lite uppvärmt, med massor av smör, helt Paradisiskt!



Om någon vill ha en av mina Potters Field, så skickar jag den gärna med posten.
Bild: Scilla, tror jag. De är lite mer lila här nere än jag är van vid. Kan vara annan sort.

The Rose Rent

Läser nu en Cadfael-bok med ovanstående titel titel (och jag som skulle torka golven!). De är mycket bättre på originalspråket. Vill inte gärna klaga på översättaren, böckerna är säkert svåra att arbeta med, med alla klostertermer och alla medeltida uttryck. Men rytmen i språket och skönheten går till stor del förlorad i översättningen. I de engelska originalen finns underbara, vackra naturbeskrivningar men en helt annan klang än i översättningarna, och plötsligt läser jag varje ord. Och har mycket större behållning av det jag läser.
Bild: Vad annat kan det bli med den rubriken på inlägget?

Askregn och flygstopp

Tänk om hon har tröttnat på oss, Moder Jord? Hon kanske inte vill vänta längre på mesiga politiker som inte vågar fatta beslut i miljöfrågor? Hon kanske har tröttnat på meningslösa konferenser som bara slutar i maktdemonstrationer och revirpissande? Nu har hon tagit saken i egna händer. Ett flygstopp på obestämd tid borde ju göra en del för den globala uppvärmningen. Hon har ju morrat lite åt oss på sistone, och ställt till jordbävningar på Haiti, i Chile och i Kina, men fattade vi vinken? Visst är det en hemsk men rolig tanke, denna konspirationsteoretikernas ultimata idé? För visst är hon effektiv, Moder Jord, när hon äntligen slår till i Nordeuropa? Vi bor på och missköter en levande planet. I ett levande universum. Det är kanske dags att vi skärper till oss? När vår planet ryter till är vi pyttesmå, betydelselösa och helt utan makt.
Visste ni att det isländska uttrycket för impotent är naturlös? Är det inte underbart? Och nu är Ragnarök över oss.

Med alla sinnen . . .

Boken om Colette fick mig att börja tänka lite mer på alla dofter och smaker och plötsligt är det som om allt luktar mer och smakar mer! Kaffet på morgonen, t ex. Valnötterna jag nallar i skafferiet . . . Parfymer har jag alltid varit galen i och nu luktar de extra mycket. Det handlar nog om att rikta tanken och ge sig tid. Till Colettes finsmakarhöjder lär jag inte komma, men kanske en trevlig bit på vägen . . . Lagar idag av detta skäl modern husmanskost, Anrells köttfärslimpa, (googla, så hittar ni receptet) en riktig höjdare faktiskt. Har i vitlök förstås, och serverar den med soyagräddsås, kokt potatis, röd vinbärsgelé, smörkokta morötter och cornichons. Låter det inte fantastiskt? Och som det doftar . . .
Böckerna om Cadfael har kommit, så nu förflyttar jag mig från franskt matparadis tillbaka till engelsk medeltid igen. Fredrik Lindströms dikter har också kommit. Boken ligger på mitt skrivbord och blänger på mig . . .

Hundväder för Huliganen

I dessa dagar är det massor av dagg tidigt om morgonen när Huliganen vill ut i trädgården. Han har en egendomlig vana att först gräva ett hål, gärna i rabatten, lyfta på benet en bit bredvid och sedan gå iväg och skrapa med baktassarna på ett helt annat ställe. Den nedärvda instinkten fungerar, men inte så bra. Detta medför OERHÖRT smutsiga tassar, här hjälper ingen handdukstorkning. Vi har nu installerat ett fotbad för hundar vid dörren till trädgården. (Vattenfyllt bläck från någon restaurang) Här måste Hamlet nu bada tassarna innan han får komma in. Han tycker INTE att detta var någon bra idé, och söker nu ny Husse och Matte som gillar leriga tassavtryck i vardagsrummet.

Mera Colette

Colettes make nr 2 var inte heller han den som nekade sig några amorösa äventyr trots äktenskapliga löften. Colette, nu beredd att leva på samma sätt, förförde hans unge son från ett tidigare äktenskap och skrev dessutom en vacker berättelse om det. Hon gifte så småningom om sig med en väsentligt yngre man, ett äktenskap som förefaller varit lyckligt. Colette var finsmakare, både gourmet och gourmand och berömd för det. Och för sin förmåga att njuta av livet. Hon skapade trädgårdar, odlade örter, tillverkade kosmetika som hon sålde i sin butik i Paris. De sista 20 åren av sitt liv var hon fjättrad till sin "flotte" - sin säng, pga sjukdom. Då kom en av Frankrikes då mest berömda "chefs" hem till henne och lagade middag. En enastående händelse som knappast beskärs vem som helst. Hennes böcker sägs, med anklagande tonfall, vara romantiska. Förefaller mig naturligt, hon växte upp i en tid då romantiken var på modet. Personligen föredrar jag romantiken, och hennes sänker sig INTE till dravel, framför solkig disktrasrealism. Hyllningsboken till henne, Colette, Det Goda Livet, innehåller mängder med recept. Författarna har lagt ner stor möda på autenciteten och har säkert lyckats. Roligt att läsa men inget jag tänker pröva: "Tag fyra kg smör . . . Hacka anklevern fint . . ." är inget för mig. Möjligen prövar jag något kosmetikarecept.
Letar passande bilder, men hittar ingen. Här duger bara en ros. Vänta lite, jag skall bara gå och fotografera Wojtans vackra påskblomma. - Så där ja, varsågoda!

Underbara dagar vid havet

Jodå. vi kom iväg på promenad igår. Här Käre Maken och Huliganen på Hundstranden. Den ligger längst söderut och längst bort från oss. Några meter reserverade för Huliganer och väluppfostrade hundar även på sommaren. Än så länge får vi gå strandpromenader med hunden. Och det är underbart, bästa tiden på året. Men snart kommer skylten med hundförbud upp, så det gäller att passa på. Det konstiga är att vi oftast är ensamma på hela stranden. Paradiset för en Huligan som får springa lös, men var är alla andra?

Colette, fortsättning

Willy fortsatte med sin otrohet i samma stil, dessutom gjorde han slut på pengarna för Claudine-böckerna. Efter fem år av olycka var skilsmässan oundviklig. I en tid när sådana var näst intill otänkbara. Utan socialt stöd och utan pengar tog hon arbete som varitéartist och gjorde lätt skandalartade pantomimnummer. Skandalen bestod i att hon kysste en annan kvinna. Missy, hette hon. Totalt missledande, hon ser ut som en man. Colette har skrivit om denna tid. Jag läste böckerna för länge sedan, men minns dem inte så väl. Ett intryck av sorgsenhet består. Missy, betydligt mer gentil än Willy, gav henne ett hus på landet i avskedspresent. Colette gifte om sig, med en adelsman denna gång och blev därmed politikerhustru och slottsfru. Detta varade inte heller. Colettes faiblesse för skandaler var inte till gagn för den som satsar på politiken.

Hos oss strålar solen i dag också. Jag fick inget nyttigt gjort igår, det blev promenad till stranden, matlagning och mycket läsning istället. Det blir nog likadant idag. Skall försöka lura ut Käre Maken, Huliganen och kaffetermosen. Tar nog kameran också.

Colette

växte upp på landsbygden och beskriver sin barndom som fri, full av god mat och mycket lycklig. Hon gifter sig med Willy, en mycket äldre journalist och flyttar till Paris. De umgås i Paris kändiskretsar. Efter 10 månaders äktenskap får hon reda på att hennes man är otrogen. Detta svek skickade henne rakt ner i en djup, långvarig depression och ligger som en underton i faktiskt alla hennes böcker. Saknar ord för att beskriva denne man. Det är inte sant, jag saknar inte ord, men om jag använde dem skulle bloggen stängas ner.
Eftersom han inte har några pengar föreslår han henne att hon skall skriva en bok, helst med pikanta inslag, det säljer. Detta är hans enda bidrag till litteraturhistoren, för hon gjorde som han bad henne. Det blev böckerna om Claudine, och visst sålde de.
Igår var hunden och jag på långpromenad längs stranden i underbar vårsol. Hade liknande planer för dagen, men det är kallare idag, och molndis. Dagen kanske ägnas åt några "måsten" istället, som skomakaren, biblioteket och mataffären.
Bild: Det blir bara vårblommor här ett bra tag frammåt, de är helt oemotståndliga!

Fler bokbeställningar

Och kan man tänka sig! Efter mycket letande hittade jag Colettes Claudine-böcker. På Bokus och på engelska. Beställde naturligtvis omedelbart.Tacksam för att det i alla fall inte var på franska, så långt sträcker sig inte mina språkkunskaper. Nu är det bara att vänta på brevbäraren. Med tanke på att jag slutat köpa böcker har jag förvånansvärt höga räkningar för litteratur.


Bild: Krokushav, samma trädgård som vanligt.

I väntan på Cadfael-paket

från Bokus läser jag en underbar foto/mat/biografi som handlar om Colette och den franska landsbygden - maten, livet och naturen. Vi talar om Frankrike från sekelskiftet 1900. En tid och ett tempo sorgligt och ohjälpligt försvunnet. Colette, frisinnad, talangfull och med ett utpräglat sinne för det goda i livet skrev vackra, poetiska böcker med realism, svärta och en hel del sex, om kvinnans situation och valmöjligheter. Skandalösa på sin tid. Ex.vis Claudine-serien (första boken utgiven 1900!), delvis självbiografisk, som jag letat i många år efter att ha sett en filmatisering. Jag minns fortfarande "Claudines" örhängen (och kläderna var fantastiska!) men har aldrig lyckats hitta likadana. Colette - Det Goda Livet gavs ut 1992, en hyllning till en kvinna som tidigt förstod begreppet "image" och lyckades skapa sig en oerhört spännande sådan.
Bild: Från min halländska trädgård, drygt 100 år senare.

Nya planer

Planera kan man ju alltid . . . När vi var klara med alla "måsten" igår var det mulet ute och nordanvinden blåste iskallt. Vi åt lunch på Falkenbergs Golfklubb istället för planerad långpromenad.. Serverades en fantastiskt god kycklingwok med nudlar:
Hunden fick en rask liten promenad och jag bakade Paradisets Valnötskaka. Den blev supergod!
Här är receptet:
75 g rumstempererart smör, 1 dl socker, 1/2 dl diabetikersocker, 2 ägg, 1,5 dl vetemjöl, 100 g malda hasselnötter, ca 25 g dito valnötter, 1 krm salt, 1 tsk vaniljsocker, 2 tsk bakpulver, rivet citronskal, 1/2 dl mjölk, 2 mosade bananer.
Smöra och bröa en 1 1/2 l bakform, sätt ugnen på 175 grader. Rör smör och socker, separera äggen, rör i gulorna, rör i resten av ingredienserna utom äggvitorna som vispas till vitt skum och tillsätts sist. I min trimmade racerugn är kakan klar på 20 min (det står 45 min i liknande recept), prova med sticka. Låt kakan svalna, lägg på (minst) 3 dl turkisk yoghurt, ringla honung och strö över hackade valnötter.
Mycket disk blir det, men kakan är väl värd besväret, och helt ok för oss som inte kan/vill äta så mycket socker. Egentligen är detta en kaka som åldras med behag, men hos oss lyckas den aldrig bli särskilt gammal.
Idag krattar Käre Maken golfbana, se ovan, och jag röjer i huset. Planen är att IDAG skall hunden (och jag) till stranden. Får se hur mycket ork jag har kvar när jag röjt färdigt. Nu är det dags för cappuchino-paus, skall försöka att INTE äta kaka tills Käre Maken kommer hem. Det blir tufft!

Vilken dag!

Underbar vårdag idag! Solen skiner, fåglarna kvittrar, Hamlet skäller och vi har massor av planer vari lång hundpromenad ingår.
Bild: Från årets påskris. Med George Jensenägg inhandlade i Köpenhamn i höstas.

Vårblommor

Underbar tid på året. Kryper omkring i buskarna och fotograferar mina små favoritmodeller.
Här är blåsippor, varsågoda:

Nya upptäckter

Efter att ha läst igenom alla Cadfael-böckerna från biblioteket utan att ha fått veta särskilt mycket om sonen, Olivier de Bretange, som jag var så nyfiken på, har jag gjort en ny upptäckt. Det finns ÅTTA böcker till! Oöversatta. Finns naturligtvis inte på biblioteket. Och jag som skulle sluta köpa böcker har nu skickat en rejäl beställning till BOKUS. Köper bara de fyra sista, det får räcka. Nyfiken på hur det går, det är jag, men inte tillräcktligt för att läsa igenom åtta böcker till, för dryga 800:-.
Idag bär det av till Göteborg och min favoritfotoaffär, Expert vid Götaplatsen. Inser att jag måste ha en blixt, och där talar de fotografiska så att jag förstår. Det här med att vänta med att fotografera tills solen skiner känns inte helt rätt längre . . .

Sista bilden

på min engelska pelargon, förstår om ni har tröttnat på den. Men den är så rolig att fotografera, och blommar helt vilt just nu. Mer svårskött än vanliga pelargoner, man får inte ge för mycket vatten och den får inte torka ut. Och ljust vill den stå. Då blir den väldigt fin!

Medeltid och ridderlighet

Återgår till Cadfael och medeltiden. Här flödar det av romantik och ridderlighet och en viss brutalitet får jag väl medge. Sonen har äntligen dykt upp, i Hatets pilgrim. Han har tydligen varit med i en tidigare bok, Mördande vinter. Läst för längesedan, började den här gången med boken efter. Fina romantiska kärlekshistorier i alla böckerna. Lysande tidsskildring också, även om Cadfael känns väl modern i sitt synsätt. Härligt att så enkelt kunna förflytta sig till medeltiden. Och till en enklare, men också mer dömande tillvaro.
Bild: Romantisk ros till alla älskande.

Verkligheten och dikten

Apropå fredagens inlägg om reservdelsmänniskor: Se Kulturbloggen om arméöversten som förmedlade organsäljare till transplantationskliniker och dessutom lurade dem på pengarna. När det gäller girighet och ondska är det svårt för dikten att överträffa verkligheten. Verkligen avskyvärt när sådant tränger sig på här i Paradiset. Man vill ju inte tro att det är sant. Men det är det, rapporterar både SVT Nyhetsmorgon och SvD.

Brutus Östling på Fotomässan

Vill här puffa lite för Brutus Östling, nu på Fotomässan i Göteborg och årets Augustprisvinnare. Är vanligtvis i bästa fall likgiltig betr foto annat än som illustration, men Brutus Östling är en höjdare. En ögonblickets man. Har hans "Rockhopper penguins" i hallen. Vilket gäng! Ser ut som motorcykelhuliganpunkarna i Mad Max, om någon kommer ihåg dessa mina gamla favoritfilmer från ett förvirrat åttiotal. Se artikel i GP igår. Om Östling och Fotomässan, alltså. Inte Mad Max.

Där var han inte alls

Fel igen. Det var inte Cadfaels son och nu är det bara två böcker kvar, så nu får han rappa på! Läste några av böckerna för många år sedan, men minns inte särskilt mycket. Sonen kommer jag ihåg förstås.
Såg The Mentalist i går, 21.00 tv3. Serien är riktigt rolig. Omsorgsfullt skrivna manus, inte konceptkopiemanus som i CSI. Skall inte klaga på skådespelarna heller. Bra prestationer överlag. Tyckte inte om första säsongen, där mentalisten själv var lite för barnslig, och där det var lite för uppenbart koncept. Nu har han har vuxit till sig.
Idag blir det Klitterbadet, bassängen för Käre Maken, gymmet för mig. Det är varmt och skönt ute, dags för vårjackan!
Bild: Delar med mig av Wojtans rosor till er alla.

Här är han!

Tror att Cadfaels son äntligen dykt upp. I Korpen i klostergården. Men under antaget namn. En hel sida ägnades åt att beskriva hans företräden, det måste bara vara han. Just nu gräver denne paragon i Cadfaels örtagård.
Själv gräver jag inte alls. Trots att jag kanske borde. Trädgården ser lite försummad ut. Lat morgon med frukost i sängen är vad jag har istället. Underbart härligt. Tillhör livets glädjeämnen.

Vardagsvägra!!

Vill inte att påskhelgen skall vara över redan. Det har gått alldeles för snabbt. Hann inte med att njuta riktigt. Är ju hemma jämt, så det borde inte vara någon skillnad, men det är det. Påskpynt behåller vi minst veckan ut.
Läser vidare om Cadfael, medeltidens England och kriget mellan drottning Maud och kung Stephen. Nog så intressant emellanåt, men var är Cadfaels son Oliver? Vet ju att han skall dyka upp - men när? Han skall vara en Roland, medeltidens omsjungne riddare utan vank och tadel. Väntar med spänning.
Såg ett avsnitt av Agatha Christies Poirot i går kväll. I hans lägenhet står en hylla i glas och stålrör som jag nästan skulle sälja min själ för. En jugendklassiker, där hyllstommen utgörs av en halvcirkel i stål, man har två hyllor mot varandra så att det bildas en cirkel. När den dyker upp i bild varken ser eller hör jag något annat.
Bild: Här är en glad vårhäxa jag fick av Maja. Hon skall få ett gott hem, det lovar jag!

Matjessilltårtsrecept!!!

Här kommer utlovat recept. Det blev bra, det säger till och med Wojtan (se blogg nere till vänster), och hon vet vad hon talar om. Hon har jobbat på Fiskekrogen, där den första matjessilltårtan såg dagens ljus. Detta recept är frånTasteline, något modifierat:
400 g kavring smulas i matberedare och blandas med 150 g smält smör, ev lite creme fraiche, botten skall inte vara smulig. Klä en STOR pajform med plastfolie och tryck ut massan till en botten. Blanda 6 dl gräddfil, 5 dl creme fraiche, 375 g matjessill (3 småburkar) skuren i små bitar, 1 1/2 finhackade rödlökar, 1 knippa finhackad dill, 1 knippa dito gräslök + 8 gelantinblad smälta i sillspad. Bred ut röran över kavringbotten. Ställ i kylskåp minst 3 timmar, gärna över natten. Garnera med dill eller gräslök. Obs att detta blir en jättetårta, räcker till 10-12 personer.
Påskharen hade varit hos oss igår och lagt ut chokladägg i trädgården. Det var en jättestor påskhare, väldigt lik min man faktiskt. Idag får vi nya lunchgäster, och påskharen är här idag igen med nya ägg. Själv målar jag ägg med blåbär eftersom jag inte hittar mina akvarellfärger. Det blir jättebra, faktiskt.
Den här nya säsongen Bones-avsnitt pendlar verkligen mellan superäckligt och jättegulligt. Ruskiga bilder varvas med rara och omtänksamma budskap. Är väl inte så förtjust i de äckligare delarna men gillar resten kollossalt!

Påskdagsluch

har vi haft. Matjessilltårtan blev jättefin. Dumt nog har jag gjort mer än jag orkar och är nu helt slut. Fattar inte att jag aldrig lär mig. Det är det att jag tycker det är roligt att laga mat och jag vill göra ALLT och gärna lite till. Nästa gång skall jag försöka dra in på det. Tack, trevliga gäster för besöket! Några av de trevliga gästerna träffar du på Wojtans blogg här nere till vänster.
Återgår nu till soffan och Cadfael. Har nu kommit till Gycklarens nådatid.
Ikväll kommer Bones kl 20.00, måste ses, sedan stupar jag i säng. En annan som är trött är Hamlet. Han ligger i soffan och ser ut som en uppstoppad hund. Hade han inte varit så trött hade han sagt "voff" till Emilia och Leoni. Hans husse försöker se på tv, men somnar hela tiden.

Fantasy-genren

och sci-fi har fått ett uppsving på senare tid, Stjärnornas krig (repriseras med jämna mellanrum), Sagan om ringen och nu senast den så omskrivna Avatar. Lite rumsrenare har dessa genrer allt blivit. I media verkar tråkigt nog budskapet gå förlorat bland animationer och tekniska finesser. De två första debatterar den totalitära staten, den sista exploatering och miljö. Kanske budskapet går hem i det undermedvetna? Är måhända gott nog.
Idag skall jag roa mig med att göra matjesilltårta till morgondagens buffé. Skall bli roligt, har aldrig gjort någon förut. Blir den bra får ni receptet.
Bild: Ja, ja jag vet, samma gamla pelargon igen. Men jag älskar färgen, har precis lyckats får den att blomma igen efter katastrofal felbehandling och den passar bra som illustration till Avatars underbara värld, Na'vis Pandora.

Mera Island

Idén om reservdelsmänniskor är ju inte ny. Och är aktuell. Det lär finnas en svart marknad (Indien, Afrika) där fattiga människor säljer organ. Ohyggligt oetiskt av köpare och läkare, men begripligt att en utfattig människa väljer den vägen ut ur sin fattigdom. Och kanske begripligt ur köparens synvinkel. Inte en värld jag vill ha - vård efter kapital. Har läst välskrivna böcker i ämnet. I filmen trivialiserar man frågan. Och det blir Hollywood-action och Hollywood-slut. Men ändå tänkvärt.
Tråkigt att sci-fi och fantasy-filmer ofta får så dåliga recensioner. Antagligen beroende på att det inte är "fin-kultur". Sagolikt trångsynt. Läs Lessings Shikasta och tänk om!!

Påskpyssel

Är nu tillbaka från Blåkulla. Lite trött bara, och kvasten är svedd. Men visst hade vi roligt, tjejer?
Hr Lindströms bok är beställd. Nu är det bara att vänta. Tröstar mig med Cadfael så länge. Men det går trögt med läsningen, jag har varken tid eller ro. Försökte se film igår, The Island. Film för oss som gillar den framtidsvisionära genren. Inte alls så dålig som man skulle kunna tro av recensionerna och Ewan Macgregor har jag ett gott öga till. Det hjälpte inte. Somnade någonstans i mitten. Det händer nästan aldrig, har sömnproblem annars. Hade gått upp alldeles för tidigt på morgonen. Skall inte upprepas.

Bild: Rut Vetters höna och tupp.
Nu är det dags att förbereda helgen som blir intensiv för vår del. Käre Maken blev tvungen att göra en blixtutryckning till Marstrand, så det faller mer på mitt bord än planerat. Hoppas verkligen att det stämmer detta med ICAs "Alla dagar 8-21" Annars ligger jag illa till. Riktigt GLAD PÅSK till er alla!

Fredrik Lindström

har gett ut en diktsamling: Evolutionen och jag kommer inte överens. Bekännelser. Recenserad i dag i GP av Ragnar Strömberg. Detta är den enda diktsamling jag kommer att köpa i mitt liv. Poesi är tyvärr en stängd, soh som det verkar, reglad dörr för mig. Men denna skall jag ge mig på. Min beundran för Fredik Lindström når ständigt nya höjder. En så underbar intelligens han är begåvad med!


Bilden betyder inte att jag önskar honom åt Blåkulla. Den är bara insatt dagen till ära. Det är jag och mina väninnor här som skall dit. Hr Lindström får gärna följa med som häxmästare.

Mer om Cadfael

Läser fortfarande om Broder Cadfael, munk med korsfararförlutet. Väntar nu på att hans son Oliver, som han fått, sig själv ovetande, tillsammans med en syrisk muslimsk kvinna, skall dyka upp.
Stadsturen lyckligt genomförd igår, äntligen smakar mitt kaffe som det skall. Rekommenderar cappuchinovispen även till varm choklad, för den som till äventyrs inte dricker kaffe. Chailatte också.
Bilder från Espresso House på NK, ett av mina favoritvattenhål.
Och vad gör jag uppe så här tidigt? Jo, jag har gjort frukost till Käre Maken som nu är på golfbanan. Nu går jag och lägger mig igen och läser om Cadfael. Det gillar Hamlet, som är en morgontrött hund och gärna sover under min säng.