Winter Solstice

Visst är det ett vackert uttryck? Vintersolstånd på svenska, men här tappar det lite poetisk klang, tycker jag. Det handlar om en av Rosamunde Pilchers underbara romaner. En av de sista hon skrev, gissar jag. Utspelar sig främst i Skottland. Det är oftast Skottland eller Cornwall i Pilchers romaner och hon har lyckats få mig att längta till båda ställen. I Skottland har jag visserligen varit, det var länge sedan och det regnade hela tiden och jag förstod inte ett ord av vad någon sa, men Cornwall återstår. Mrs Pilcher begrep sig på natur och trädgård och hennes beskrivningar är sååå ljuvliga. Hon begrep sig på hus också, och människor. Vår hjältinna heter Elfrida Phipps, har apelsinfärgar hår och är någonstans i sextioårsåldern. En väldigt trevlig bekantskap. Rosamunde Pilcher är född 1924 och lever fortfarande men tråkigt nog slutade hon skriva vid millennieskiftet.
Jag orkade inte ta itu med mina böcker från biblioteket utan fortsatte mitt omläsningsspår. Det är väldigt trevligt att läsa om gamla älsklingsböcker. Winter Solstice har jag tyvärr bara i pocket, och den är omläst så många gånger att den hotar att falla sönder.

Lyx och flärd

är vad jag har ägnat mig åt de senaste dagarna. Vad sägs om lunch på Fond, min favoritrestaurang uppe vid Götaplatsen i Göteborg (det var i fredags) och frukost på Strandbadshotellet här i Falkenberg (idag på morgonen). Dessutom tidig morgonfika i fredags på mitt favoritcafé Condeco på Östra Hamngatan (bilden). Inhandlade en liten dunjacka på Jo-Yan. Lätt som luft är den och jag har varit förälskad i den en längre tid, men den betingade ett pris jag inte gärna tänker på  och då var det ändå rea. Tja, det är jag värd! ;-)
Det här med hotellfrukost är visserligen det bästa jag vet, men idag får jag nog medge att jag tog i lite för mycket. Fortfarande mätt och klockan är snart fyra. Det är svårt att motstå alla goda saker (och jag försökte inte ens) - leverpastejen, det rökta renköttet, de goda bröden, äggröran med knaperstekt bacon, croissanterna med aprikossylt, ananasen och kiwin och så tre stora koppar kaffe till det. Gissa hur jag kände mig när jag vacklade ut till bilen!

Vi har haft snö, is och kyla här ett tag, lite för kallt för mig faktiskt, men en strandpromenad i solskenet lyckades vi få till. Nu har termometern gått upp till 0 grader, men snön yr ner ändå.
Skall nu börja läsa mina böcker från biblioteket. Har fått med mig en av Giorgio Faletti. Emellertid har jag en otäck liten misstanke om att detta är en författare jag läst tidigare och ratat. Hoppas så att jag har fel!
Nåja, ikväll är det nytt Bones-avsnitt, det är alltid roligt. Tv3, 20.00.

Längtar till Göteborg

och till den helt underbara lilla blomsteraffären på Fredsgatan, den är liksom ett hål i väggen som ligger ungefär där Mauritz Kaffehus, saligt i åminnelse, låg. De brukar nämligen ha en massa roliga sorters tulpaner, jättepapegoj- i grönt och vitt, t ex som jag så gärna skulle vilja köpa. Nu ska vi till Göteborg på onsdag, men då är det min mamma och hennes nya tänder som gäller. Hon kan knappt bärga sig, och det är ganska lätt att förstå, just nu är framtänderna i överkäken inte där de borde vara . Skall till Göteborg på fredag också, Då blir det bl a lunch på Fond och då blir det nog bättre med tid hoppas jag.
Ser till min fasa att jag gett Rosamunde Pilchers roman fel titel: Coming Home skall det vara - ingenting annat. Helt otroligt att göra en sådan miss med tanke på hur många gånger jag läst denna roman och det samtidigt som jag just läser om den.
Såg nytt Bones-avsnitt igår: det är faktiskt ganska roligt fortfarande. Till och med Käre Maken tycker att det är roligt, men han får blunda sig igenom äckel-avsnitten, som inte berör mig så särskilt. Men han kan se obegränsade mängder fysiskt våld. Då blundar jag.

Tulpaner, tulpaner

 . . . överallt - tulpaner! För att travestera känd sportkommentator. Älskar inte bara orkidéer, jag älskar dessutom tulpaner. Och rosor, och alla vårblommor och . . .  egentligen ALLA blommor. Nu kommer jag antagligen att fotografera tulpaner i massor. För den designintresserade är det en Alvar Aalto-vas på bilden, det absolut perfekta för tulpanbuketter.
Har ägnat dagen åt skidtävlingar på tv. Skidskyttet är roligast och i brist på svenska damer på topp hejar jag på Kajsa Mäkäreinen. Hon åker skidor som ett jehu i skogen, men hennes skytte håller på att ge mig nervkollaps. Idag var det bästa dagen För henne på hela säsongen, hon kom trea. Heja, Heja!

Läser om Rosamunde Pilchers underbara Coming Home, som gissningsvis innehåller en hel del från hennes egen ungdomstid med andra världskriget som bakgrund. Här finns bl a  beskrivningar av hus och inredningar som får mig helt salig. Det är här jag först uppmärksammade vikten av översättarens språkbehandling. Det här är en bok jag läser om - "för att det känns som om författaren tar en vid handen och för en tillbaka till en enklare tid" för att citera författarinnan själv, men hon talar om  Trollope. Hittade boken på svenska, blev jätteglad - trodde det skulle bli ännu roligare att läsa, men vilken besvikelse! I översättning förlorar boken något så otroligt, charmen är helt borta.

Kan det vara så enkelt?

Funderade över skillnaden i kvalitet när det gäller Barbara Woods romaner, och vis av skadan översättning kan ställa till (Rosamunde Pilchers Vägen Hem) tittade jag efter: Jodå, olika översättare. Nu tror jag inte riktigt att hela skulden kan läggas här, boken jag lånat och inte ens iddes läsa ut kändes mera habilt hopkommen, utan egentligt intresse för ämnet. Som dessutom kändes lite Dan Brown och Da Vinci-koden. Jodå, den hade kommit ut när Barbara Woods skrev sin bok, jag kollade. Har dock inte gett upp, lånade fler Barbara Woods på biblioteket idag.
Bild: Ännu en av mina orkidéer. Men nu börjar den tid då jag envist fotograferar tulpaner. Inhandlade en stor bunt idag, men de måste slå ut lite först.

Väldigt nöjd, och kanske inte så . . .

Otroligt nöjd med min Samsung Galaxy SIII-telefon - eller vad man nu skall kalla denna läckra lilla leksak. Har så roligt med den, och så är den så snygg -  både inuti och utanpå! Nej, jag har tyvärr inte betalt för att skriva detta, då hade jag inte gjort det :-) Sådan är jag och det är inget att göra åt.

Mindre nöjd är jag med min bok av Barbara Woods. Läste hennes debutroman Domina och den är riktigt bra, historisk och underhållande och ett intressant ämne: Om läkarutbildningen för kvinnor i tidernas begynnelse och om några av de första tappra damer som lyckades krångla sig till studier och examina. Det är ju så fantastiskt det här att kvinnor ansåg så olämpliga, både som gynekologer och kirurger först och främst, men som läkare över huvudtaget. Det var det här med menstruationen, som vi ju vet gör oss hysteriska. Mm, mm. 1800-talet var verkligen en nattsvart historia ur kvinnligt perspektiv. Den boken jag läser nu är skriven kanske 20 år senare och inte särskilt lyckad. Det är så retligt att behöva bli besviken. Liknar vad som i min i dimmor höljda barndom kallades kiosklittertur - och som jag f. ö. slukade bärkassar av innan jag tröttnade. Ok, kanske lite bättre.
Ser att SVT ska sända komediserien Girls som jag gärna skulle vilja se, inte bara för att den fick pris på Golden Globe-galan. Men varför 22.30?? Är ämnet rolig tjejer i  New York så hotfullt? Javisst ja, sex är mer hotfullt än våld, och intelligens skall vi bara inte tala om . . . Start 12 feb, måtte jag få i gång en ny dator tills dess så jag kan se på SVT Play.
Bild: Jo, det är vita blommor som gäller nu!

Nya favoriter

Efter att med möda och besvär lyckats bryta mig in i I-phonen för att få tag på mitt sim-kort har jag nu fått ordning på min Samsung. Jag har till och med ringt med den! Väsentligt mycket elegantare design,  måste jag säga. Lättare, större display och kameran är FANTASTISK! Började med att ta en bild av en vacker hund jag hittade här hemma. :-) för att få en stilig bakgrundsbild.. En tacksam modell, åtminstone när han sover.
Nu är det bara mina kontakter som  måste fixas och mitt Ruzzle-konto som måste ha nytt lösenord. Kära kontakter: det är inte det att jag har glömt er, det är bara det att jag har drullat bort adresser och telefonnummer!
Annan favorit: Min nyutslagna amaryllis, faktiskt från före jul. Den har tagit god tid på sig för att slå ut. Så vacker med sitt gulgröna centrum (mer grönt i verkligheten) och några rosaröda streck på blombladen.

Bortplockat

 Julen är nu bortplockad här hemma hos oss, och det är lika sorgligt att ta bort den varje år. Och hur vi hann mellan alla de olika världscuperna begriper jag inte, men på något sätt gick det. Saknar särskilt alla adventsljusstakar. Det blir plötsligt så mörkt, både inne och ute. Nåja, det blir snart påsk! :-)
Fortfarande kvar i Oscar Wildes värld, hör bara på det här: "De vissna löven som virvlade mot de blyinfattade rutorna liknade hans egna förspillda föresatser och förvirrade tankar av ånger." Det ni, det är både poetiskt och klockrent formulerat. Min eloge, Mr Wilde!
Läser nu Barbara Wood; hon skriver historiska romaner i den romantiska genren, med feministiska förtecken. Och det gör hon både bra och underhållande.
Ikväll kommer nytt Bones-avsnitt, hurra! Och dessutom En pilgrims död - Leif G. W. Persson om Palmemordet. Och Leif G. W. har ju alltid rätt. Serien, 4 delar får lysande kritik och Lassgård höjs till skyarna. Nu har jag ju läst boken, den är både spännande och trovärdig, så jag får se . . . SVT1 kl 21.00.

Mästerverk och paradmissar

har nu läst ut Mr Wildes underbara konstverk i den gotisk romantiska genren: Dorian Greys Porträtt. Vilket mästerstycke det är!  Emelletid är det förord som ditsatts av författaren själv för att vara förklarande för mig helt obegripligt. Men jag skulle vilja äga ett exemplar av denna bok i någon vacker utgåva så att jag kan läsa om den sådär vartannat år.
Paradmissen är i mitt tycke designen av I-phonen. Nu har jag köpt en ny telefon (Samsung Galaxy SIII, pärlemorvit!) och jag kan inte bryta mig in i den gamla I-phonen för att byta simkort. Kan inte hitta det fåniga lilla verktyg som behövs och vågar inte ta till våld med något annat. Vilket dj-la krångel, det hade varit så enkelt att göra en annan konstruktion. Är störtsur.  Nu måste jag vänta tills på måndag innan den trevliga Amanda på Mobilizera öppnar igen och kan hjälpa mig.
Bild: Fortsätter med mina orkidéer. Ni har bara att stå ut! ;-)

Dagar utan prickar

Dvs de dagar jag inte har något antecknat i almanackan - det är mina favoritdagar det!
Då kan jag ligga i sängen och läsa så länge jag vill, ev äta frukost där också och så att säga gå upp stegvis. Eller eventuellt inte gå upp alls! Fast förr eller senare så blir det ju dags att sätta på
tvn . . .
Hänger mig i dessa dagar i sällskap av Dorian Grey åt att fundera över hur tider, seder och moralbegrepp förändras. Dorian Grey hör hemma i slutet av den förrförra seklet och då var synd och skuld verkligen på tapeten. Vem skulle på allvar använda begreppet synd idag? Och vad är synd idag? Dorian Grey vältrar sig iallafall i synd och i slutet av 1800-talet var det mycket som räknades dit. Nu får man liksom inga detaljer, så det är svårt att veta vad han egentligen gjorde. Eftersom det är Oscar Wilde som skriver, så kan vi förmoda att Dorian ägnade sig åt homosexuella relationer, (skrivs inte ut, men homoerotiken flödar!) på den tiden inte bara syndigt och omoraliskt,  det var dessutom olagligt. Stackars Dorian Grey och stackars Mr Wilde. Men det är nog inte bara det; det som i boken beskrivs som nyfikenhet på livet uppfattar jag som nyfikenhet på missbruk och misär. Tänk så tiden förändrar begrepp! På 1800-talet fanns dessutom en misär som var bottenlös med organiserad barnprostitution bl a, och narkotikan flödade. Då också. Dorian var dessutom shopoholic och Mr Wildes frossande i beskrivningarna av guld och ädla stenar, tyger och andra dyrbarheter är minst sagt vältaligt. Det säger en hel del om Mr Wilde också, han som anser att konstnären inte kan spåras i sitt verk! Hittar honom tydligt i bokens alla tre huvudpersoner som man kan karakterisera som Den Onde, Den Gode och Den Vackre, för att parafrasera Clintan-filmen. Jodå, Oscar Wilde var en sammansatt personlighet. Dorian Grey är en av de få romaner från sin tid som går att läsa utan problem även idag. 1800-talets stil är annars påfrestande pratig och omständlig. Mr Wilde är liiite omständlig, men inte så att det stör.
Bild: Mina älskade orkidéer. Igen :-)

Längtan

Längtar konstigt nog inte efter våren utan efter hösten - färgerna, den klara luften. Hann inte riktigt med hösten i år - allt går så fort numera.
Sänder först ett varmt tack till Folktandvården i Göteborg, som så fint tog hand om gamla mamma - ett inte helt enkelt företag. Och dessutom till ett absolut anständigt pris. Akuttandläkarna på Friggagatan är det jag riktar min tacksamhet till. De är inte bara akuttandläkare, det går att beställa tid där också.
Läser Dorian Grey. Här säger Wilde en massa saker, ibland bara för att orden klingar så fint. Han säger också en massa om konsten och konstens syfte, och här måste man sätta i hans uttalanden i sitt tidsperspektiv. Viktorianerna ansåg att konsten var (skulle vara) moraliskt uppbygglig medan Wilde menar att konst inte har något annat syfte än skönhet eller möjligen inget syfte alls. Många av Wildes kända aforismer är hämtade ur Dorian Grey. Tycker sällan att han har rätt, men det tror jag inte han tyckte själv heller. Men hans påståenden gör att man tänker till och det är ju gott så... Romanen debatterar dyrkan av ungdom och skönhet och här kan jag inte hålla med. Skulle aldrig vilja vara ung igen, tycker livet blir bättre och bättre ju äldre man blir, och skönhet tycker jag absolut inte är förbehållet ungdom. Faktiskt snarare det motsatta. Men det tycket Oscar Wilde. Det var kanske tur att han bara blev ca 40 år gammal.

Romantik

är något jag bara uppskattar i bokform, varande något cynisk till min läggning. Har dessutom ett tämligen svart sinne för humor, vilket gör romantik i verkligheten ganska bortkastat på mig. OK, röda rosor får Käre Maken gärna komma dragandes med då och då, men sedan är det stopp. I bokform däremot går det fint, så länge det är välskrivet. Har lånat Oscar Wilde igen, Dorian Grays Porträtt, plus en novellsamling. Har också lånat några Barbara Wood-romaner, romantik det också, men av ett annat slag. Inte lika välskrivet förstås, (inte många kommer upp i Wilde-nivå)  här är det de historiska miljöerna som attraherar.
Det börjar en turkisk serie idag, som verkligen verkar spännande. Lögnen heter den. Det är inte så ofta man har chans att se något annat än amerikanska och engelska serier, så det hade varit intressant. Nu är den lagd på en idiotisk tid, nämligen i svt2 19.30. Vill de inte ha några tittare? Jag kommer att välja Rapport. Måste skaffa ny dator (min är både gammal och billig) så jag kan köra SVTPlay genom tvn, det kan jag inte nu och det känns IRRITERANDE.
Bild: En av Käre Makens rosor.

I pyjamas

Har precis hunnit få på mig kläder, har tillbringat hela dagen i pyjamas. Framför tvn. Det har varit avslutningen i Tour de Ski (damer och herrar), Skidskyttet (damer och herrar), herrarnas Slalom och dessutom började dagen med en OS-kavalkad. Vi sover till 9.30 bör väl tilläggas, så jag har helt enkelt inte hunnit. Det är knappt man har tid att fixa kaffe. Vansinnigt spännande var det, vilken förstklassig underhållning sporten ändå är! Therese Johaugs klättring uppför slalombacken är en av årets favoriter för min del. Är helt utmattad bara av att titta på. Gör nu paus för middag, det blir gravad lax, kokt potatis, sås på creme fraiche med majonäs och lassvis med dill och sparris. 20.00 kommer ett NYTT avsnitt av Bones (tv3) och eftersom jag sett alla andra avsnitt, säkert minst två gånger är detta ett måste. Sedan går jag och lägger mig. Hej, hej, vi ses!

Nytt och gammalt

Först det senaste tillskottet i orkidéesamlingen - tack, Maja! Har massor av orkidéer och kan inte få nog. Imorgon måste de vattnas, och då känns det möjligen lite mycket. Men det bara då!
Läser om Wodehouse, det är det gamla. Läste allt jag kom över av honom när jag var i sådär 10-12-årsåldern, vilket möjligen var lite tidigt, men jag tyckte det var såå roligt. Redan då. Numera kan jag inte läsa Wodehouse utan att se Hugh Laurie framför mig, hans roll som Bertie Wooster, sekunderad av Stephen Fry som Jeeves, sitter fast på näthinnan, och det gör verkligen ingenting alls. Ja, läser om är nog inte riktigt sant, just dessa noveller har inte getts ut i bokform på svenska förrän 2010, så just dessa har jag inte läst förrut. Novellerna fanns i Bonnier Novell Magasin och Vecko-Revyn 1931-41, i tidigaste laget även för min del :-). De  hittades av Bengt Malmberg och Tomas Prenkert som såg till att boken kom till Tack, mina herrar!

Rean

Den enda rea jag har gått på i år är den i blomsteraffärerna. Nu kan man köpa julblommorna till vrakpris! Har handlat ett gäng hyacinter och några amaryllisar av favoritsorten. Helt underbart!
Maja, Elias och lilla Vilma har varit här på lunch och för att hämta julklappar. Tack för besöket, det var så roligt att ha er här! Barnen uppförde sig exemplariskt, Hamlet värre än någonsin.
Vi ägnar oss åt tvn som vanligt. När man följer både Tour de Ski och skidskyttet har man ganska fullt upp. Ikväll kommer dessutom sista delen av The Bletchley Circle. Om det var spännande tidigare, kan jag säga att nu är det nästan olidligt!
Läser dessutom Oscar Wilde. Spöket på Canterville. Jo, jag har nog läst det mesta den gode Oscar skrivit tidigare, men det var väldigt längesedan och han tål absolut att läsas om. Och om igen!

Engelskt 50-tal

Ser miniserien Bletchley Circle, 3 delar. Första gick igår, och den är verkligt bra. Spänning på hög nivå, på det här engelska sättet utan skrikande, springande och skjutande. Man sitter som på nålar. Dessutom är det en välgjord tidsstudie av början av 50-talet, som jag bara älskar att hata. England var betydligt fattigare än Sverige efter kriget, allt går i grått och beige och det är urusel kvalitet på kläderna. Kvinnans plats var åter i hemmet, det fanns inte jobb ens åt alla de hemvändande soldaterna. SVT2, 20.00.
I litteraturen är jag lite längre norrut, nämligen i Skottland i Kate Atkinsons En god gärning. Men varför känner jag igen inledningen så väl? Är ganska säker på att jag inte läst boken. Kan den var filmatiserad? Ser allt väldigt tydligt framför mig. Ibland är ett gott minne inte särskilt bra att ha. Det konstiga med mitt minne är att det bara fungerar på böcker, filmer och konst. Egendomligt selektivt.

Hund på kanelen?

 God fortsättning! Vi tar det extra lugnt idag, så här i det nya årets inledning. Det blir mycket tv och mycket läsning och mycket god mat fortsätter vi med. Vi firade nyåret med att se Den engelska patienten, en film som olämpligt nog inte slutade förrän en kvart efter tolvslaget. Dålig timing, bra film. De är fantastiska skådespelare, dessa bröderna Fiennes. Storebror gör en lysande huvudroll här medan lillbrorsan har huvudrollen i en annan av våra favoritfilmer; Shakespeare in Love, som vi ser alla repriseringarna av.
Bild: Det luktar nog extra gott för Hamlet; både hyacinter och kanel. Lite kompensation, Hamlet gillar INTE tolvslaget och alla smällar, men han har hämtat sig nu.