Det började snöa igår . . .

. . . och det snöar fortfarande.

För små Huligan-hundar med korta ben är det väldigt mycket snö!

Vilse med GPS

Gud hade visst ledigt igår. Fick inte klart mitt mobiloperatörsbyte trots ihärdigt ringande hela dagen. Försökte också bli av med Telia Sonera som bredbands/tv/fast telefoni-leverantör. Det föll på osäkra löften från andra leverantörer och att vi vill ha sportkanaler. Suck. Men jag försökte iallafall.
Idag har Käre Maken och jag, å Firmans vägnar, turnerat runt på småvägar i norra Halland i rykande snöyra för att leverera värmepump till strandsatt montör. Vägledda av GPS-en som visar kortaste, men inte snabbaste vägen hamnade vi långt bortom allfarvägar och slutligen vid vägs ände långt ut i skogen. Det skulle ta en halvtimma, sa Käre Maken. Jojo, en och en halv timma blev det, och dessutom med fara för bensinstopp. Jag var ganska orolig där ett tag. Men det var vackert med snötäckt landskap, och jag hittade ett slott - Gåsevadsholm - som jag inte sett förut. Slottet - 1700-tal- ägs av Niclas Silverskiöld och prinsessan Desirée.
www.koberg.se/2.html
I morgon måste jag ut och rasta kameran. Ordentligt med snö i Falkenberg bara måste förevigas!
Blommor till mig för utståndet lidande.

A Question of Intergity

är titel på den bok i serien jag läser nu. Handlar om min favorit i serien, den ateistiska Cordon Bleu-kokerskan med övervikt förorsakad av omåttligt intag av romrussinglass. Av en slump går hon in i en av Londons Wren-kyrkor eftersom regnet öser ner. Där möter hon en helt annan värld än hennes egen. Här träffar hon på Nicholas, präst med parapsykisk förmåga och familjeproblem, vars vardag består av healingsessioner och djävulsutdrivning. Och Lewis, traditionalistisk "high church"-präst med svårartad höftskada, strikt moralsyn parad med ett gott öga till okonventionella damer. Personbeskrivningarna är oerhört levande och väldigt roliga. Man lider och gläds med samtliga huvudpersoner i deras våndor och vedermödor. Underbar läsning. Det enda tråkiga är att jag kan böckerna nästan utantill vid det här laget.
Skall nu göra kort paus i läsandet för att försöka byta teleoperatör för mobilen. Må Gud vara med mig, det kan behövas.

Läser just nu:

För femtielfte gången: En av böckerna ur Susan Howatchs fantastiska populärserie om engelska kyrkan under 1900-talet. En motsvarighet till Anthony Trollopes klassiska Barchester-serie om 1800-talet. Här möter vi präster, helgon, charlataner, munkar och biskopar. I bland i huvudroller, ibland ur församlingsbors eller familjemedlemmars perspektiv. Problem och dilemman, sorger och glädjeämnen, yrkesmässiga såväl som privata. Serien är lång och sammanhängande, huvudpersonen i en roman kan dyka upp som hastigst som middagsgäst i nästa bok. Anthony Trollopes sätt att skriva ligger någonstan mellan Dickens och Austen. Howatch skriver som ingen annan. Hon ger allvar och stil åt populärromanen. Det är ett rent, oförfalskat nöje att läsa.

Stephen Fry

Har just nu avnjutit veckans Bones. Till min oerhörda förtjustning gästspelade min favoritskådespelare Stephen Fry. Men vad har han gjort med sig??? Bantat ner sig ordentligt och ser nu oförskämt mycket yngre ut. Ogillar verkligen när människor i min ålder plötsligt ser mycket yngre ut än man är van vid. Det gör den egna spegelbilden så mycket svårare att förlika sig med. När det gäller ovan nämnde är jag emellertid benägen att förlåta honom vad som helst. Här är det rösten, charmen, språket och den fantastiska sneda näsan som gör det. En av vår tids stora konversatörer kallade Parkinson honom dessutom. Imponerande!

Mer Avatar

Mer om filmen: James Cameron står för manus och regi. Han är nominerad till flera utmärkelser, bl a Golden Globe. Sigourney Weaver spelar forskare och gör det bra. Kul för mig var det att Joel Moore som spelar oerhört dyster doktorand i Bones dök upp i en liknande roll, fast han är inte lika deprimerad här. (Amerikansk förkärlek för type-casting.) Musiken är prisnominerad. Lade inte märke till någon sång direkt, kan vara disneyartat tema som återkom i de romantiska scenerna. Hade fullt upp med att försöka se alla tecknade detaljer. Blir nog tvungen att se den igen, då blir det i 3D! Man kan ju passa på att se Sherlock Holmes också. Av trailern att döma har han blivit action-hjälte. Det var inte Conan Doyles intension. Den såg ut att vara fantastiskt filmad. Det går ju se att den bara för det.



Bild från Skrea strand i vinterskrud. Måste passa på med bilderna, vintern i Falkenberg varar inte många dagar!!

Avatar

Vi ger traditionsenligt biobiljetter i julklapp till familjens vuxna. Det är så trevligt att gå på bio med våra barn och deras respektive en gång om året. Denna gång valde vi Avatar. En riktig storfilm att se såhär i helgtider. Storyn är väl kanske inte så märkvärdig, men animeringen är FANTASTISK. Undertecknad är imponerad, och det händer inte ofta. Tyvärr lyckades vi inte få biljetter till 3D-visningen, det sörjer jag lite över så här i efterhand. Handlingen är antikapitalistisk och "miljövänlig". Påpassligt i dessa tider av ekonomisk kris och havererade klimatmöten. Påhittigt tänk på många ställen. Och som sagt den bästa datoranimering jag någonsin sett! En underbar värld att besöka för några timmar. Gå och se den! Bilden är tänkt att koppla till Avatars jungeltema, håll till godo med en amaryllis till!

Parkys memoarer

Såg fram emot att läsa Michael Parkinsons memoarbok. Har verkligen gillat hans intervjuer och såg fram emot programmen som veckans tv-höjdpunkt. Om det var gäster jag var intresserad av, förstås. Dessvärre är boken en besvikelse. Han skriver hyfsat, han är ju journalist. Men som ofta när det gäller denna yrkeskategori lämpar sig deras sätt att skriva inte så bra för bokformatet. Dessutom handlar ca en tredjedel av boken om cricket. En för mig obekant och fullkomligt obegriplig sport. För övrigt: En och annan rolig annekdot och många ursäkter om varför vissa intervjuer inte blev så bra. I gentlemannamässig stil tar Parkinson på sig skulden för allt. Helt onödigt, Parky. Det var väl godkänt som det var och inget att be om ursäkt för. Bild från vintrig Skrea strand

Om böcker

Har förstås hunnit läsa en hel del. Bl a Lars Bill Lundholms Gamla Stan-Morden. Han skriver samma deckare om och om igen enligt koncept fast ny stadsdel i Stockholm varje gång. Böckerna är inte dåliga, bara lika dana. Den här gången tar han livet av Persbrandt. Det tycker jag är kollossalt underhållande.

Har också läst Andrew Taylors Det blödande hjärtat. En bok med helt annan nerv. Den har fått Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta roman 2009. Välförtjänt. En ruskig bok man läser med hjärtat blödande för historians huvudpersoner. Titeln anspelar på platsen men också dramat som utspelar sig. Skall försöka hitta fler böcker av Andrew Taylor. Hoppas bara att de inte är likt sorgligt otäcka. Han skriver oerhört bra, men lite i hemskaste laget för en obotlig positivist som undertecknad. Bild från amaryllisutställning

Det nya året

. . . inleddes med att vi med tv:s hjälp förflyttade oss till Gyllene salen i Wien och där avlyssnade traditionsenlig nyårskonsert. Ett evenemang som man skulle kunna njuta av även om man var tondöv. Underbara dansare, underbara blomsterarrangemang, och underbara bilder inte minst på salens alla utsmyckningar. I den salen skulle jag gärna vilja sitta någon nyårsdag!

Så gick vi på svinkall hundpromenad till stranden.
En stelfrusen husse (och nästan lika stelfrusen matte) tinades vid hemkomsten med glögg och Aladdin. Kan här rekommendera en blandning 50/50 av Blossas apelsinglögg och den vanliga vita lättglöggen. Fast hjortronglöggen är nog husets favorit. Betr Aladdin: Jodå, vi slåss om favoriterna, inte riktigt som i reklamen, men nästan!
Nu blir det tv:n och Parkinsons memoarer för resten av dagen.