Miya-jama

Japans mest berömda (?) torilport. Finns vid ett stort shintotempel utanför Hiroshima. Torilportarna är meningen att man skall gå igenom för att får tur i tillvaron, men just här är det lite svårt. Vackert, dock, liksom hela tempelområdet. Här hade man kunnat tillbringa en hel dag. Vi hade några timmar. Shintoismen hyllar naturen och allt levande, alltings inneboende kraft och energi. Vissa platser är extra heliga, berget Fuji nedan, t ex.
I detta tempelområde strövar otaliga rådjur omkring. Vackra att se på och halvtama så att de nådigt låter sig klappas.

Har nu sett färdigt Shogun-serien. Såå rolig att se om. Och jag hade rätt! Var så övertygad, när vi gick igenom Tokugawas Nijo-borg i Kyoto, att vissa scener i Shogun hade spelats in där. Det är väggmålningen med tigrarna jag minns. Skojiga tigrar med ögon som människor och tvärrandiga svansar och målade med dramatiskt liv i rörelsen. (Beklagar så att man inte fick ta bilder.) Hur kan jag komma ihåg en bildsekvens i över 30 år??? Samtidigt som jag glömmer vad folk heter och till och med min egen födelsedag? Nu stämmer ju inte detta historiskt (som så mycket annat i serien). Nijo-borgen byggdes två år efter att Tokugawa kommit till makten, alltså två år efter att serien skulle ha utspelats.

Fujijama

Japans berömda berg. Bilden är tagen från Shinkansen, Japans lika berömda snabbtåg, mellan Kyoto och Tokyo. Mer japanskt än såhär är det svårt att få det :-) Shinkansen har funnits sedan 1964. Hörde ni, ni på SJ?

Ser nu om James Clavells serie Shogun med Richard Chamberlain i huvudrollen. Serien är tämligen fritt hopkommen
och löst baserad på shogun Tokugawas väg till makten. Tokugawa, här omdöpt till Toranaga spelas av Toshido Mifune, Kurosawas

skådespelarfavorit alla kateorier, och en av mina. Serien är nu 35 år gammal och det märks ibland, men dräkterna är FANTASTISKA, särskilt Toranagas, och inredning och miljö lika så. Väntar med spänning på att få se Toranagas borg, som jag hoppas är inspelad i Nijoborgen, Tokugawas borg i Kyoto, som jag nu faktiskt besökt. Med på världsarvslistan, en fantastisk upplevelse, med de berömda näktergalsgolven och gömställen för livvakter och allt. Näktergalsgolven kvittrar när man går på dem, detta för att inte otäcka lönnmördare skulle kunna smyga sig på. Och de kvittrar faktiskt fortfarande. Tyvärr regnade det tämligen enastående när vi var där, så jag kunde inte ta några bilder utifrån, och inne i borgen fick man inte fotografera. Men massor av underbara väggmålningar fanns det, bladguldet flödade :-)
 Nedersta bilden är från Gion-området i Kyoto. Där var så vackert så att det kändes helt overkligt.

Någonstans i Tokyo

Oklart var. Men det fanns en staty av den trogna hunden Hachico alldeles bredvid. Ni har säkert sett filmen. Enda stället där det var gott om turister. Mannen med stråhatten är vår eminente guide Bertil. Trevligare reseledare är svårt att hitta. Han gör bara sådär en två resor per år, så vi hade tur.
Damen i vitt och jeans är naturligtvis eder undertecknande.

Vill också visa att det finns gott om moderna, arkitektoniskt spännande hus i Tokyo. Den sidan missade vi lite- Ett gott skäl att åka tillbaka, kanske :-)

En rolig och väldigt praktisk detalj på resan var de små pryttlarna med hörlurar som delades ut till alla och som gjorde att Bertil kunde berätta, samtidigt som vi gick omkring. Tur var det, för vi gick, och vi gick och vi gick  . . . . Alternativt befann oss i olika vagnar i tunnelbanan och då är det ju bra att få veta när man skall hoppa av.

Som i en saga

Märkligt nog ser det faktiskt ut som jag föreställt mig det i Japan. Som i en saga, alltså :-) Vattenfallet finns i området kring Guldpaviljongen utanför Kyoto. Guldpaviljongen är faktiskt just det - en paviljong klädd i bladguld, åtminstone de två översta våningarna. Den är inte direkt liten heller. Byggdes ursprungligen på 1300-talet av en av shogunerna när han bestämde sig för att dra sig tillbaka från makten och gå i pension. Brändes ner på 1950-talet av förvirrad yngling, men återuppbyggdes. Del av ett buddistiskt tempelområde, fantastiskt vackert.

Alla bilder är tagna i ösregn, fattar inte hur det kan bli ett så fint ljus!

Vi åkte kors och tvärs i Japan, med buss, med tunnelbana, med tåg och med båt. Till och med med spårvagn. Min beundran för det japanska kommunikationssystemet saknar gränser. Tågen är, förutom att de är underbart rena och fina, dessutom i tid. Här räknar man inte förseningar i minuter, det är sekunder som gäller! 

För att inte tala om den artiga personalen, som bugar när de lämnar tågkupén. Till och med när passagerarna sitter med ryggen mot. Man blir riktigt rörd!

Här har SJ en del att lära! Förväntar mig kanske inte bugningar, men bättre städning skulle man ju kunna tänka sig, för att inte tala om punktligheten . . . .Men så finns ju ett helt annat kundunderlag. 127 milj inv på samma yta som Sverige ungefär. Gör ju lite fler biljettköpare.

Bambu

Vill gärna visa mina bambubildfavoriter. Vi promenerade genom bambuskog, väldigt speciellt. I ösregn, men det gjorde hela upplevelsen ännu vackrare.

Ett bestående intryck är att i Japan är allting RENT! Inte ett papper på gatan. Väldigt få papperskorgar dessutom, vilket innebär att allt skräp man skulle kunna ha måste stoppas i fickan. Disciplinerat får jag säga, mycket uppskattat.

Offentliga toaletter är ett under av hygien och jag måste berätta om "upplevelsetoaletterna" av märket Toto. De har värmesitsar, graderade, tvättar en både här och där och dessutom blåser torrt. Finns med porlande ljud också. Sköts med intrikat instrumentpanel som ibland sitter på toastolen, ibland på väggen. Helt oemotståndligt att peta på knapparna.
Misstolkade vid ett tillfälle instrumetpanelens ikoner och trodde jag skulle få musik när jag tryckte på knappen. Hoppade högt när det i stället kom varmluft på ett ställe jag inte tänkt. Enda gången jag skrattat högt på en offentlig toalett.

Gion

Från de gamla kvarteren i Kyoto. Kanaler, låg träbebyggelse, massor av körsbärsträd. Vi hade tur, körsbärsträden blommade. Vissa sorter nästan överblommade, andra i fullaste blomning. Underbart! Det är ju alltid en chansning när man bokar, träden blommar ju liksom inte på bestämt datum.
I dessa kvarter kan man faktiskt få syn på geishor, dessa vackert utstyrda konstnärer som annars är tämligen sällsynta och skyggar för turister som vill ta bilder. Man kan ju förstå dem.



Vill gärna bjuda på detta vackra förlovningspar, också i Gion-området. Jodå, kimono används, syns överallt. Både till lite finare vardag, men främst som festplagg. Såå elegant!

Japaner, japaner

Åter från fantastisk Japanresa, så nu blir det bilder därifrån i mängder :-)
Först från Kyoto, den gamla kejsarstaden. Vi landade på Osakas internationella flygplats. Den är 20 år gammal och under denna tid har de inte missat ett enda bagage! Det, ni på Landvetter!
Transporterades i buss från Osaka till Kyoto och om det finns någon gräns mellan dessa städer så märkte åtminstone jag den inte. Begreppet tättbebyggt har fått en helt ny innebörd.  Det finns villor med trädgårdar, det gör det, men de är inte många och trädgårdarna är väl ca 1/4 av vad vi är vana vid. Det vanliga är 2-3våningshus med en frimärksstor jordplätt utanför. Där har det ofelbart planterats ett träd, för det mesta ett pinjeträd. Och så står det MASSOR av krukor med gröna växter och blommor överallt. På varenda litet ställe det går att ha en kruka och trottoaren fortfarande är framkomlig. Det är väldigt sympatiskt.

Bussades till restaurang där vi serverades denna vackra måltid. Helt oförberedd, kan marginellt om det japanska köket. Ingen annan kunde något heller, så det var bara att prova sig fram. Det där som ser ut som stekt ägg i en skål på fot överst i mitten av bilden visade sig vara en dessert. Skall alltså INTE doppas i soya.

Restaurangen hade en paradisisk liten trädgård också.

Bilder till tröst

Jodå, det har varit solsken, det har jag bildbevis på. Svårt att tro i dessa dagar.

Dorsia heter restaurangen i Göteborg där jag var inne och fotade amaryllisfantasin i förra inlägget. Dorsia har en sorts 1800-talsinredning, företrädesvis brittisk kolonial-, med gotiska inslag, massor av fantastiska prylar i osannolika kombinationer. Se bara här vem som vaktar entrén:
Skulle kunna gå runt där och fotografera en hel dag. De har visst god mat också, men jag har liksom inte kommit så långt :-) Nästa gång i Göteborg, kanske.

Läser vidare om drottning Kristina. Det är ganska deprimerade, men nu har jag inte många sidor kvar. Enligt denna biografi var Kristina visserligen intelligent och bildad, men fullkomligt oförmögen att inse sin egen brist på betydelse och ställning när hon genomdrivit sin abdikation.  Och rörande korkad socialt. Alla dessa löjliga intriger . . .  Roligt i alla fall att hon efter Karl X Gustavs kröning, som hon genomdrivit med stor skicklighet, red som en furie genom landet till Laholm (då dansk mark). Där utbrast hon "Äntligen!" - klippte av sig håret, kastade kjolarna och drog på sig byxor. Vet inte vad hon trodde, men hennes egendomliga uppenbarelse och ännu egendomligare klädvanor lät mycket tala om sig ute i Europa. Misstänker att hon trodde sig i friare omständigheter än hon var. Sin abdikation ( i alla fall den därpå följande maktlösheten) ångrade hon många gånger om.

Såg de två avslutande avsnitten av den första säsongen av Murder in Paradise igår. Kanal 8. Inser att det finns 3 säsonger till plus beslut om en fjärde. Min favorit Ben Miller som den otroligt engelske poliskommissarien är dock bara med i de tre första säsongerna, om jag fattat rätt. Serien är ett brittiskt-franskt samarbetsprojekt, inspelat på Guadalope  Lagom rolig underhållning, hoppas kanal 8 tänker köra vidare med säsong 2 nu på söndag, men därom vet jag intet.

Äkta vara

Jodå, blomsteruppsatsen här är äkta vara. Från restaurang i centrala Göteborg. Fick faktiskt gå fram och peta på blommorna för att inse att det var sant.

Läser vidare om drottning Kristina. Hon var faktiskt bara drottning i 10 år innan hon smet iväg till Rom, det hade jag inte klart för mig. Hon var rätt knäpp, det hade hon efter sin mor och samtidigt rätt smart, det hade hon efter sin far. Intrigerna haglar, det hela är som en musketörroman av Alexandre Dumas, fast inte så elegant. Intressant läsning dock. Vet inte riktigt hur mycket jag litar på författaren, hon tror att Sverige varit danskt lydrike och att  vi ständigt låg i krig med vårt grannland av fruktan för "storebror".

Så är det tv och det lilla  jag gillar där: just nu Mord i Paradiset som repriseras på kanal 8 som är ganska rolig och har stiliga miljöer. Inspelad i konstiga färger, men det kan man vänja sig vid. Arne Dahls diptyker i SVT1 som jag tyvärr sett klart, vansinnigt spännande, hoppas det kommer fler, Backstrom på kanal 3 som man måste se i play-format för att kunna spola förbi reklamen, tror dessvärre vi såg sista avsnittet häromdagen. Jättekonstigt säsongsavslut i så fall. Serien är regisserad av samma person som gjorde Bones, en av mina gamla favoriter som tyvärr urartat. Bara tanken på att Leif GW lyckades sälja sin gräslige Bäcktröm till Hollywood för 100 miljoner är ju underbar! Och sist men inte minst FORTITUDE, min favorit just nu. ALLA, utom möjligen den kvinnliga polisen verkar skumma på ett eller annat sätt. Det är mörkt och kallt och hotfullt och alla har sex med alla. Det är tydligen så britterna uppfattar oss nordbor :-) 12 avsnitt, har sett 5 hittills.

Nya röster i huvudet

Hej på er! Jo, jag vet att det var länge sedan. Har helt enkelt för lite tid. Insåg att det var länge sedan när jag upptäckte över 30 opublicerade bilder i kameran. Och då har jag ändå varit dålig på att fotografera den senaste tiden ;-) Rubriken ovan är satt med risk för att verka skvattgalen, men denna fina låt, åtminstone melodin och en textrad, dök upp i huvudet i morse. Bara älskar Googel! Som gör att jag kan spåra min hjärnas obegripliga infall. Förstår verkligen inte vad jag fått den här låten ifrån, den är inspelad i mitten av 50-talet, tvivlar starkt på att jag hörde den då. Spelar mindre roll, texten är fantastisk och rösterna lika så. Så glad att min hjärna åtminstone har lite stil och urskiljning :-)

Vill gärna passa på att lägga ur några vårbilder nu när våren gjort en paus. Vi har ganska kallt och det gör att alla våra lökväxter håller sig lite längre. Underbart! Vi köper massor av nya krokusar och påskliljor varje år och det ger ett fantastiskt resultat.

Har förstås läst travar av böcker sedan sist, men just nu är det 1600-talet som gäller. Köpte nyss en (fragmentarisk) biografi om Agneta Horn, som levde i skuggan av 30-åriga kriget. Nog så intressant. Hittade samtidigt en relativt nyöversatt biografi om drottning Kristina av Veronica Buckley.



Mina favoriter. Har inhandlat fler, man kan helt enkelt inte ha för många :-)

De båda damerna var samtida (Agneta och Kristina, alltså. Inte Veronica Buckley) och Agnetas pappa Gustav var en av Kristinas förmyndare. Intressant och roligt  är det. Kristinas kröning framstår som en (mycket, mycket dyrbar) fars, och jag lär mig massor. Min skoltids historielektioner förlorade en hel del på alla dessa krig och freder och årtal och . . .  Att läsa om personer är så mycket roligare.
Vår älskade byracka är bättre tror jag. Utslagen på ryggen är inte helt borta. Men nästan. Han är åtminstone underbart ren efter allt badandet  :-)