Har nu läst färdigt
Germaine de Staëls Tio år av landsflykt. Det är en reseskildring, full av politisk kommentar och analys. Också full av kritik mot
Napoleon, som hon anser vara
Hin Ondes ställföreträdare på jorden. Hon missar inte ett tillfälle att skriva något elakt om honom. Roligt faktiskt, och fullt begripligt; han förföljde henne verkligen på det mest utstuderade och nedriga sätt.
Madame de Staël von Holstein var gift med Sveriges diplomatiska attachè i
Paris, Erik Maguns S. v H. och dotter till
Jaques Necker som varit
Frankrikes finansminister under l'ancien régime. Boken beskriver hennes resa runt i
Europa på flykt undan
Napoleons allerstädes närvarande arméer. Resan går genom
Schweiz,
Österrike,
Polen,
Ryssland på väg mot
Sverige och båt till
England. Med häst och vagn, väl märk - resan tog två år. Hon beskriver underhållande och insiktsfullt det hon ser, hon är öppen och aldrig fördomsfull i sina iakttagelser. Möjligen något partisk i sin förtjustning över både den ryske
tsar Alexander och den svenske
kronprinsen Bernadotte, men så var de dessa båda som till slut befriade henne från hennes ärkefiende. Skall se om jag kan hitta hennes roman
Corinne på biblioteket, det vore roligt.

Dukar frukostbrickan, återvänder till sängen, backar ytterligare 200 år tillbaka i tiden och läser om
Shakespeare, närmare bestämt
Kent Hägglunds William Shakespeare En man för alla tider.
Vi ses! Bild: Till minne av en tid som verkar flytt, alldeles för snabbt i mitt tycke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar