Såg igår Cronicles of Riddik med Vin Diesel (hes röst, inget hår och massor av muskler), härdade ut genom två tredjedelar av filmen. Jag gillar SF, men den här är helt enkelt för dyster. Miljöerna, som består mest av stenöken och/eller stål och inte ett grönt strå, inte en blomma, ser ut som från serieteckningar och handlingen är ett enda långt slagsmål. Emellertid är Dame Judi Dench med - hon spelar elementar-ande och fladdrar runt med sedvanlig elegans. Det kan emellertid finnas en story här Chronicles . . . är fortsättningen på Pitch Black - en film som inte ens Käre Maken har sett, och han har sett det mesta. Finns på SF-bokhandeln. Tänker köpa in den vid nästa Göteborgsbesök.Fortsätter nu med sista Forsyte-boken. Skulle vilja ge den självupptagna Fleur en rak höger. Hon är den sortens människa som alltid måste HA, och som egentlig är beklagansvärd. Inte för att jag tycker synd om henne. Blir mer och mer imponerad av Galsworthy. Han blir roligare och roligare också. I den här sista boken diskuterar han mer öppet frågor om ägandets ansvar, fattigdom och slummen, som det på den tiden fanns så gott om i London. Det som skiljer hans tid från vår är att då fanns det åtminstone några människor som var upprörda och försökte göra något åt problemen. Hans beskrivningar av engelsk politik och engelska politiker är verkligt underhållande, och den engelske excentrikern får här god plats. Vill tillägga att om man vill läsa Forsytesagan som en släktroman så kan man förstås göra det också, men den är dessutom en fantastisk tidsskildring och hans tankegångar känns verkligen inte föråldrade. Man kan dra massor av paralleller till idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar