Mitt i Lussekatterna

Eller Lussehundarna, som det heter här i huset för att inte Hamlet skall bli upprörd. Första omgången har liksom redan försvunnit och det är inte ens 1:a december än :-).
I väntan på deckare om byn Three Pines läser jag växelvis Mo Yan (Ximen Nao är inte åsna längre, han är tjur. En mycket stilig tjur.), Bodil Jönssons Tid för det meningsfulla (kolla in hennes blogg lite längre ner på sidan, till vänster) och Agatha Christie. Den sistnämnda för vilken gång i ordningen vet jag inte. Tog fel när jag valde och fick tag på The Murder of Roger Ackroyd. Det var i den hon gjorde skandal genom att låta berättaren vara mördaren. Minns min förtjustning första gången jag läste den, jag var inte gammal och anade inte att det var ett sådant stilbrott. Tyckte bara det var genialt och det tycker jag fortfarande. Dessutom har den en sarkastisk ton och det är ju alltid roligt. Hade tänkt mig att läsa den första bok hon skrev, men nu får det bli ett fel som blev rätt, och jag läser vidare.
Bild: Det  var den här krukan (?) som ropade efter yvig julros. Krukan, eller vad det nu är, är från 1937 och jugendinspirerad. Hittade den på min mammas vind, har varit min morfars.