Lustmordet (se gårdagens inlägg) var sådär. Det är på något sätt inte helt juste att använda sig av transvestit-miljön för att sälja böcker om man inte hör dit själv. Det känns inte helt igenom äkta heller. Har en viss olustkänsla efter genomläsning. Jfr Almondovars Allt om min mamma som känns så äkta, så föga spekulativ och som är både roligare och sorgligare.
Skall nu ta itu med Lev Grossmans Magikerna. Relativt nyutkommen, har fått lysande kritik. Har alltså höga förväntningar. Åtminstone förväntningar. Gillar verkligen det magiska, både i verkligheten och i fantasin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar