. . . and there was light

Eller hur var det nu? På denna renässansutställning får man mestadels treva sig fram i mörkret. Utom när man kommer till Michelangelos David, då blir det äntligen ljust. Sista veckan att se utställningen om några av renässansens mästare på Eriksbergshallen. För en väl tilltagen entréavgift kan man roa sig ganska länge i 1400-talets Italien. Till hjälp har man 2000-talets teknik för att få information om de enskilda verken. På det hela taget en underhållande utställning. Men . . . På något sätt går det konsthistoriska sammmanhanget förlorat i detaljerna. Det historiska har man lyckats väl med, men var är kopplingen till konsten i antikens Grekland? Som ju faktiskt är den stora poängen. Är lite förvånad faktiskt. Det är ju möjligt att den guidade visningen gav mer. Behållningen för min del var den nyupptäkta Leonardon och så David, förstås. Vi har träffats förut, David och jag, och det var ett kärt återseende. Han är verkligen magnifik.
Bild: Samma ros som igår, annan vinkel. Idag kan den få stå för Florens.