Dock inte särskilt ofta. Här sitter han lydigt och väntar medan matte handlar på ICA. Dit fick jag släpa honom, vilt skällande på allt och ingenting. Så väntar han snällt och framför allt tyst, för att promenera hem som om han vore kursettan på dressyrkursen. Han har några skruvar lösa, vår hund, men ibland är jag omåttligt stolt över honom.
Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och
skuld
-
Solaris på Dramatens lilla scen – Betyg 3 (5) I centrum står Rasmus
Luthander som Kris Kelvin, och det är svårt att komma ifrån att han i
praktiken bär för...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar