Banar mig nu genom helvetet och alla dess nivåer i sällskap med
Dante och
Vergilius. Ni anar inte för vilka försyndelser man blir förpassad dit. Det räcker inte med att inte göra fel, man måste med stor entusiasm ha gjort rätt!
Vergilius, stackarn, kommer inte till
Paradiset eftersom han inte var kristen.
Kristus var nämligen inte född på
Vergilius tid. Han är visserligen inte i
Helvetet, han är i
Limbo. Tråkigt, men inte lika plågsamt. Och när det gäller plågorna är
Dante verkligen uppfinningsrik.
Den Gudomlig
Komedin är skriven på 1300-talet. Medeltidens människor var ordentligt fast i religionens klor. Och en hel del präster och biskopar är förvisade till
Helvetet, nivå 2. För sin girighets skull. På sant medeltida manér har
Dante också skickat några av sina privata fiender och politiska antagonister till
Helvetet (nivå 3). Konstnärlig frihet, ni vet. Det är som att läsa fantasy faktiskt, med oerhört pregnant och mättad text. Är tvungen att läsa långsamt. Men roligt är det.
Bild: Rönnbären har inget med Dantes helvete att göra. Mera med september, enligt mig en
helt Paradisisk tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar