Om fem dagar tas äntligen den dumma skylten bort och vi (Hamlet och jag och alla andra hundar och ägare) kan gå promenad längs stranden igen. Skylten är inte alls dum, jag vill heller inte att hundar ska springa och kissa i sanden när folk skall sola och bada. Men just nu känns det som om skylten suttit uppe en evighet! Och antalet badgäster är sedan flera veckor försvinnande få.
Har, som ni ser, varit på hundpromenad längs Klittervägen. Det fina är att man kan titta in till Mattias och Beatrice på På G och ta en cappuchino innan man ger sig av hem igen. Fortfarande öppet, men bara på helgerna.
Naomi Novaks ljuvliga serie om draken Tremeraire och hans skötare visade sig bestå av fler böcker än jag trodde. Sprang snabbt iväg till biblioteket och lånade de fem som var översatta. Det finns fyra till. Hurra! Detta är en charmig äventyrshistoria, tiden strax efter förrförra sekelskiftet. Har, mycket välförtjänt, fått både Nebulapriset och Hugopriset. Vet inte om jag klarar nio böcker, men kanske . . .
Måste här passa på att klaga på svenska förlag som har den dåliga vanan att översätta början av fantasyserier, och så sluta med översättningarna någonstans mitt i. Så att man blir tvungen att köpa dem på originalspråk (läs: engelska) om man vill veta slutet. Äger följaktligen slutet på flera serier, väldigt otillfredsställande.
Filmrecension: Ocean Dreams – en otroligt vacker film som ger oss
vetenskapligt förankrat hopp
-
Ocean Dreams Betyg 4 Svensk biopremiär på Cosmonova i Stockholm och
Universeum i Göteborg 24 oktober 2026 Regi Johan Candert En otroligt vacker
film som lå...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar