Stranden. Igen och igen

Det är något alldeles magiskt med ljuset över stranden och havet just nu. Är nere och tar bilder nästan varje dag. Ni får ursäkta om det blir tjatigt, men jag kan inte låta bli! Soldis är så mycket mer intressant än klart ljus. Åtminstone på bild :-)

Så var det Naomi Novaks Temeraire igen. Läser är i princip det enda jag gör, så det blir ju det inläggen handlar om. Det är ju så mycket enklare att använda vår egen värld än att hitta på en egen. Det är ju det som fascinerar med fantasyn; den annorlunda världen, med annorlunda förutsättningar. Här har vi i stället historisk äventyrsroman, ok, med drakar, men det räcker liksom inte riktigt till. För min del, alltså. De två första böckerna är lysande. Sedan mattas min förtjustning,  är inte det här att göra det lite för lätt för sig?