Lyttkens memoarer

Brukar gilla biografier hellre än memoarer. Minns nu varför. Är nu inne på bok 5. Av 7. Om hon hade struntat i att berätta om alla som varit på middag hos henne hade det bara blivit två böcker totalt. Dessutom är det som om hon ville få gott betyg i uppförande genom att säga positiva saker om alla. Det är ointressant och vad värre är, inte roligt alls. Men det är intressant när hon berättar om sina böcker. Och det var intressant att få veta mer om väninnan och författarkollegan Sigrid Undset. Lyttkens man, dygdemönstret Yngve, är jag nu så trött på att jag saknar ord. Kämpar dock vidare i texten. Vill veta hur det går med dotterns olyckliga äktenskap. Och snart skall hon skriva om Catrin Ambrosia.
Igår var vi på strandutflykt med lille Hamlet. Vi hade picknick i lä vid sjukvårdsstugan. Soligt men blåsigt och kallt. Idag blir det några utfärder till affärer och sedan hem till soffan och böckerna igen. Min man läser nämligen också en bok!!!! Ken Follet, recenserad nedan någonstans. Det är första gången under en 16 år lång bekantskap detta händer. Det är inte det att han inte läser, men det brukar vara dags-och golftidningar.