Fast i TV-träsket

Gillar också TV. Åtminstone TV-soffan.

Närmare bestämt den förskräckliga kanalen TNT. Ännu närmare Body of proof, en (ännu en) deckarserie i rättsläkarmiljö. Går ett avsnitt om dagen plus repris förutom att man sänder det ena avsnittet efter det andra på söndagar. I söndags såg jag fyra eller fem avsnitt. Eller var det sex? Jag kom liksom in i tittandet. Bra story, gulliga slut. Ni vet så där så man får en klump i halsen. Går på detta enkla trick varje gång. Händer mig bara framför TVn. Verkligheten lämnar mig förbluffande oberörd. Alternativt är människor inte så rörande goda i verkligheten som i manusförfattarnas kreationer. Roligast är vår huvudfigur Dr Megan Hunt. Oerhört skicklig i sitt yrke, förstås, inte så bra när det gäller privatlivet. Förutom att hon är smidig som ett kassaskåp socialt (påminner om Bones utan storhetsvansinne), är hon en urusel förälder. T o m när hon mot slutet av avsnittet skall ha fattat poängen och ändrar sig är hon fortfarande usel. Enligt mig, inte enligt manusförfattarna. OK, inte varje gång, då. Kan knappt bärga mig tills på söndag. Det går ett avsnitt 19.10 i afton, det tänker jag ju inte missa, men det är alldeles för lite. När man nu är fast....

Minsta barnbarnet. Närmast OLIIIDLIGT söt hon också

Så är det Aurora Teagardenfilmerna. Som jag redan berättat om. Har hittat hela två nya den här veckan. Såå roligt! Trodde jag hittat en tredje, men ack! Visade sig vara en jag redan sett. Oroar mig nu för att jag redan sett alla som finns.  Candace Cameron Bure spelar huvudrollen. Väl flickigt för någon som skall vara i 30-årsåldern och definitivt är närmare 40. Men ok, det gör inget, filmerna är roliga, åt det absurda hållet. Och gulliga, också åt det absurda hållet. Hittade en julfilm som även den hade Cameron Bure i huvudrollen. Christmas under Wraps. Gullig den också, utan att vara fånig. Rekommenderas. Vill bara varna lite för att Candace Cameron Bure är närmast OLIIIDLIGT söt.

Fantasier

är tråkigt nog klar med Marie Lus gamer-sci fi Warcross. Underbart hopfantiserad som vanligt. Detta är en ny serie av Lu och hon gör allt bra. Hennes framtida världar är möjliga, närmast trovärdiga. Hennes personer mångfacetterade och framför allt olika varandra. Man slipper blanda ihop dem. Storyn är MYCKET bra, även om jag kanske inte blev så väldigt överraskad av ett av överraskningsmomenten. Till och med själva spelet är spännande, även för mig som inte spelar den sortens spel själv. Briljanta Marie Lu!

Läser nu Karen Baos tvåa: Dove Exodus. Tyvärr känns den lite blek i jämförelse med Warcross. Men ok så här långt, jag är bara i början. Vi är på översvämmade jorden i den här boken. Förra utspelade sig på månen. Tillräckligt nära för att kittla fantasin ordentligt.

Ofelia fantiserar om att hennes löp ska ta slut så att hon äntligen ska få springa lös igen. Annars är hon väldigt nöjd med mitt läsande. Då kan hon hålla mig sällskap i soffan. Det fungerar fint. Det som inte fungerar så fint är den tänkta putsningen. Har nu köpt effileringssax  och rent teoretiskt skulle jag nu kunna frisera min stiliga (nåja, gulliga) hund. Emellertid är hon inte särskilt samarbetsvillig och hon sitter inte alls still när man ber henne. Vi jobbar på processen men har inte nått ända fram ännu. Eller hur det nu är man uttrycker ett totalt misslyckande i  politiska kretsar.

Utelåst

från min egen blogg har jag varit. Förbannelse över Google och deras säkerhetsrutiner som jag inte bett om. Tog mig flera dagar att  bryta mig in.

Under tiden har jag läst del två, och nästan del tre av Aveyards Red Queen. Över förväntan, måste jag säga. Intrigerna är intrikata men inte helt otänkbara, magin, dvs silvrarnas och blandblodens olika förmågor är spännande och fantasifulla, personteckningarna är fängslande. Till min förtjusning skriver Aveyard på en fjärde bok.

Tur det, jag blir klar med tredje delen i kväll, då övergår jag till Marie Lu och Warcross. Har också planer (vaga sådana) på att övergå till fantasy för vuxna. Goodreads är min informationskälla. Där listar man årets bästa böcker i olika kategorier. Är inne och röstar på mina favoriter då och då.

Håller fortfarande på med att fotografera himlar. Här är solnedgång i min trädgård. Mot havet.

Nya paket

Jaha, nu är Halloween över. Åtminstone tror jag det. Här i Sverige råder en viss begreppsförvirring som gör att man får vara beredd med godispåsarna i en vecka ungefär, innan man äntligen får äta upp det som eventuellt är kvar.  Vi hade fint besök i går, men så hade vi annonserat tydligt med lysande pumpa på trappan och kusligt spöke i köksfönstret. Sista omgången barn var verkligen inte stora och var åtföljda av frysande förälder. Men underbart utklädda och sminkade var de! Tror det är nyttigt, dels med utklädningen som sådan, dels att det avdramatiserar både död och mörkrädsla. Dessutom är det ju kul för oss!

Spöket är verkligen kusligt, åtminstone om man inte stänger av ljudet. Det Uuhuuu-ar och Oohooo-ar  så lilla spöket Laban hade blivit alldeles grön av avund.

Har precis fått nytt paket från Bokus. Denna gång med bl a Marie Lus senaste: Warcross  Utspelar sig i gaming-världen. Ser SÅÅ mycket fram emot att få läsa den. Marie Lu är en stor favorit. Liksom då Samantha Shannon vars trea om Paige Mahoney jag just varit inne på Goodreads och röstat på. Den är välförtjänt nominerad till fint pris.
Måste bara läst klart Röd Drottning-serien först. Det Aveyard gör bäst är personporträtten. Inga schabloner här inte, och man vill verkligen följa med på äventyret. Dvs man önskar så att rebellerna skall få ihop en armé och lyckas störta regimen.

Ny väderbild som ni ser. Beror på att Ofelia jagar upp mig på tider jag aldrig varit uppe på förr. Jo, när jag jobbade, men då var jag i det närmaste medvetslös på morgonen och såg inga vackra soluppgångar 😊