tisdag 13 juni 2017

Unga valpar och gamla mammor

Vi hade bara haft vår lilla valp i 14 ljuvliga dagar när himlen föll ner över våra huvuden. Inte i form av hundproblem. Det var gamla mamma som plötsligt måste tas in på vårdhem. Av tvingande skäl, annars får man liksom ingen plats. Bra för henne, mer jobb för oss. Vi bär möbler, tvättar kläder, slänger oändligt mycket både möbler och kläder, skänker bort, flyttar till vårdhemmet. Pust!

Nu har vi haft vår lilla Ofelia i en hel månad. Hon har växt sedan bilden togs, här är hon nog ca 10 veckor. Det är full fart vill jag lova. Morgonpigg och kvällspigg är hon. Jag är ingetdera. Träningen går bra och dåligt. Kommer på inkallning (om hon inte har något roligare för sig), snart rumsren. Koppelträningen går inte alls, men JAG HAR EN PLAN! för att citera Gösta Ekman som Sickan i Jönssonligan. Hoppas min plan fungerar bättre än hans brukade göra.
Mitt älskade uterum, fotograferat till uttjatning

Läser med största förtjusning The Song Rising, del 3 i Samantha Shannons excellenta fantasyserie. har skrivit om den tidigare, skall inte trötta ut er. Men jag har så roligt!
Häremellan har jag läst om gamla Maria Lang-deckare (alltid läsvärt, språkligt genialt) och försökt läsa Diana Gabaldons Outlandersaga. Det går faktiskt inte, den är så trååååkig. Personerna är minst sagt träiga, böckerna säljer på sexavsnitten. De är inte så roliga de heller. Kiosklitteratur. Inte för att man inte skulle kunna läsa det, men jag har blivit kräsen med åren. Behöver en viss språklig finess och jag känner igen ren kommerssatsning när jag läser den.

måndag 22 maj 2017

Rosenapeln

Vårens höjdpunkt är här! Vår rosenapel står i blom. Går inte att motstå att ta bilder. Likadant varje år.  Gårdagen solbild överst, morgondis nederst. Blir nog en kortvarigt nöje i år, det har redan börjat singla rosa blad efter bara några enstaka dagar.

I väntan på Samantha Shannons trea läser jag om gamla Maria Lang-deckare. Väljer ut mina favoriter. jag kan dem utantill vid det här laget. Personteckningarna är fantastiska. Jordnära och ändå glamorösa personer befolkar Maria Langs böcker, språket är skenbart enkelt och glasklart. Ett rent och oförfalskat nöje, detta. Befinner mig just ni i den på ytan så idylliska småstaden Skoga (Nora) på semester, boende i villa Åbrädden med Puck och Einar Bure, Pucks berömda pappa arkeologen Johannes Ekstedt och kattan Thotmes III. Tidpunkten är ett likaledes ytligt idylliskt tidigt 50-tal.

torsdag 18 maj 2017

Läser. Och leker med hunden.

Så lycklig över mina tulpaner! I full blom och har klarat sig ganska länge tack vare kylan. Nu är det slut på den. Vi får sommarvärme idag. Det är plus och minus med allt, inte sant, Gitte? 😉

Så var det Samantha Shannon och hennes Dreamwalker Paige Mahoney. Har nu läst igenom del 2. Bättre än förväntat, del 2 är oftast ett svagare nummer, men intrigen håller riktigt bra. Avslöjar inget när jag berättar att det blir en slutstrid. Det blir alltid en slutstrid i alla fantasyböcker och den brukar bli lite fadd och förstärkas med att blodet forsar. Här får hon dock till det och jag blev positivt överraskad. Borde varit beredd på knorren på slutet, men blev överraskad här också. Bra jobbat, Samantha Shannon! Mindre bra jobbat av mig som inte beställde del 3 i tid. Nu får jag vänta en hel vecka!

Så köpte jag för ett tag sedan inte mindre än 3 Molly Murhpy-deckare av Rhys Bowen. Och hur tänkte jag då? Rhys Bowen är för mig ett oskrivet kort och jag hade helst sett att det så förblivit. Trodde i min optimism att de skulle vara i stil och klass med Jaqueline Winspears Maisie Dobbs, men ack vad jag bedrog mig. Det enda som är sammanfaller är tiden och det faktum att berättaren är en kvinnlig detektiv.  Rhys Bowen skriver "romantiska spänningsromaner" på vad som förr kallades kiosklitteraturnivå. Har svårt att hitta på något positivt att säga. Storyn är besvärande förutsägbar och hjältinnan går mig på nerverna. Och så köpte jag TRE!!!

Lilla Ofelia är en väldigt rar liten hund! Vi jobbar på med valpträningen. Halsband är inte kul och badning (i diskhon, vårt badrum renoveras) är en ren förolämpning. Annars är allt kul, särskilt rabatterna i trädgården.

torsdag 11 maj 2017

Ofelia. Och Paige.

En sådan cool liten hund! Sov hela natten utan ett enda pip. Sover, leker och äter. Mest sover. Hon och husse är helt överens och ligger nu i soffan. Ofelia heter hon, vi fortsätter vår Shakespearianska linje. Vill bara varna för att det i fortsättningen kommer att bli löjligt mycket hundbilder i den här bloggen.

Så var det Samantha Shannons fantasyserie. Den första boken är översatt, ett jobb jag inte skulle åta mig, men jag håller mig till den engelska versionen. En kul språklig grej är att en av huvudpersonerna är svensk, och säger "djävla telefon" och "sötnos" med jämna mellanrum. Ser ju helt annorlunda ut mitt i en engelsk text och får mig att hoppa till varje gång. Åtminstone hoppar jag mentalt.

Våra clairvoyanter lever i en slags, på det hela taget ganska välorganiserad, undre värld i ett framtida London. Hon skall vara streetsmart, vår drömgångare Paige, men hittills verkar detta betyda att hon blir sönderslagen så fort hon visar sig. Böckerna är, mycket medvetet, späckade med fysiskt våld. Inte så många brutna ben, men massor av blåmärken. Personligen finner jag denna fascination för fysiskt våld bottenlöst naiv, men detta är en trend. Suck. Icke desto mindre, blinkningar åt Hungergames, m fl och det är ju alltid roligt. Åtminstone när man fattar åt vilket håll det blinkas. Gör dessvärre att jag anar oråd beträffande storyn som då alltså skulle kunna tänkas följa en alltför enkel linje. Hoppas jag har fel. Nu är ju ofta, men inte alltid, fantasy upplagd på ett likartat sätt. Det är inte slutet, det är resans gång som är det väsentliga.
Läser alltså på. Men Ofelia tar GANSKA mycket tid.😁

onsdag 10 maj 2017

Lyckor

Lycka 1: Tulpanerna har slagit ut! Måste helt enkelt visa er. Har en hel pallkrage full. Olika röda, den här är den finaste, tror jag. Satte i några vita också, tänkte de skulle matcha de vita kanterna. Fel, fel, fel. De vita är liksom grönvita och passar inte alls. Kanske åtgärdar när de blommat klart och om jag hittar annan sort.

Läser vidare om Samantha Shannons drömgångare Paige Mahoney. Jag föreställer mig att hon ser ut som sångerskan i Azerbadjans bidrag i Eurovisionsschlagerkvalet i går. Hon gick vidare, så ni kan se henne i finalen. Intressant det här med Eurovision Song Contest som blivit en svensk nationalsport. 16 bidrag med svensk inblandning varav 12 är skrivna av svenska kompositörer. Gränsar till det komiska.

Och så Björkman som går till historien som den störste Eurovisionfixaren genom tiderna. Beundrar honom kolossalt. Bra jobbat, Björkman!

Lycka 2: Skall nu åka iväg och hämta vår lilla valp. Har fixat valpfoder och finfin korg mm. Det har varit en svår väntan. Kommer väl bara att bli valpbilder här ett tag framöver.

Hinner alltså inte fördjupa mig i drömgångarens förehavanden, men jag ber att få återkomma i denna fråga.

måndag 8 maj 2017

Samantha Shannons värld


Läser nu om The Bone Season av Samantha Shannon för att kunna läsa fortsättningen The Mime Order. Dessutom har jag sådan tur! Del 3, The Song Rising verkar ha kommit ut för någon månad sedan. Ms Shannon är något av ett författarfenomen, hennes bestseller The Bone Season publicerades 2013, när hon var 21 och den höjdes till skyarna. Läste den då, men ville friska upp mitt minne. Nu, två böcker senare, är hon 25, och ber om ursäkt för att hon var så sölig med att få ur sig bok nr 2. Dystopisk fantasy med clairvoyanter och osaliga andar förlagd till ett framtida London och ett av en utomjordisk(?) ras ockuperat Oxford. Filmrättigheterna är förstås redan sålda och serien är tänkt att bli sju böcker lång. Det är roligt, tämligen litterärt och hyfsat välskrivet. Ser fram emot fortsättningen.

Ska nu till biblioteket för att hämta en bok om hur man tar hand om sin valp på bästa sätt. Kan vara bra att plugga på lite någon dag innan hon anländer. Sedan får man väl inte tid.

Bilder från min trädgård. Blåsigt och kallt men det syns ju liksom inte på bild.

söndag 7 maj 2017

Visby mm

Hann bara ta en enda bild med min "riktiga" kamera innan batteriet tog slut. Inte ens en särskilt bra bild. Laddaren naturligtvis kvar hemma.
Tog alltså en tripp till Gotland medan hantverkarna jobbade på med vårt läckande badrum. Första trippen för min del. Visby är fantastiskt! Kan rekommendera hotellet - Slottsbacken och Kafe:it. Sistnämnda ställe serverar en fantastisk kladdkaka. Ångrar att jag inte tog två bitar. Hoppades att alla jag pratade med skulle låta som Babben Larsson. Det gjorde de inte. Den enda besvikelsen.

Har förstås läst massor sedan sist. Måste nämna Annette Haalands Pastor Viveka och tanterna. Filosofisk feelgood i deckarupplägg. Väl tänkt, annars hade det nog blivit lite för snällt för min smak. Nu vilar det något surrealistiskt över det hela. Pastor Viveka är rebellisk och trött på att vara snäll. Hon är naturligtvis omgiven av församlingens beskäftiga gamla tanter. Både pastorn och tanterna är väl värda att lära känna.
Kanske inte något litterärt mästerverk och deckarhistorien har sina luckor, men det är inte det väsentliga. Klart underhållande. Bok nr 2 Pastor Viveka och hundraårsjubileet (bättre deckarhistoria, färre tanter) finns för den som får mersmak. Tror det kommer en tredje bok i höst.

Vet någon vad det här är för blommor? Har visserligen själv köpt och planterat, men kommer inte ihåg. De har tyvärr redan vissnat, tålde inte veckans sommarväder, men jag vill gärna veta ändå.



Hämtar hundvalp på onsdag. Kan knappt bärga mig. Det kommer att komma bilder. Massor av bilder.

tisdag 18 april 2017

Åter....


Tja, det här uppehållet blev lite längre än det vart tänkt. Är känslomässigt tilltufsad. Beror på att Hamlet har gått till sin himmel för att få jaga bilar och cyklister och skälla så mycket han bara kan utan att någon har synpunkter. Det är fortfarande så smärtsamt så jag kan knappt skriva om det. Emellertid är det ett ansvar man har som djurägare och Hamlet hade inte något bra liv längre. Han blev blind, därmed ängsligare och han hittade inte ens här hemma. Det sista han gjorde var emellertid att jaga iväg grannens katt och två skator ur trädgården.

Man måste säga att han tog farväl med flaggan i topp. Saknar honom mer än jag kan säga.

Läser igenom hela Feists Midkemia-saga. Det är så roligt. Hade bara två böcker kvar som jag lånat för att läsa nu under påskhelgen. På långfredagen skulle vi passera biblioteket och jag tog tillfället i akt att lämna tillbaka en stor packe som jag hade hemma. Och i brådskan fick jag med mig även de två jag inte hade läst!!! Vilken katastrof! och ingen hade jag att skylla på heller. Biblioteket var naturligtvis stängt hela påsken. Har idag (när de öppnade!) varit där och åtgärdat fadäsen. Tänk om någon hade hunnit låna dem! Alternativt ställt sig i kö och reserverat. Man kan inte reservera böcker som de tror att man har hemma. Jag vet, jag har försökt.

lördag 4 mars 2017

Hamlet

Upptäckte kal fläck på svansen, ilade till veterinär, som sa att precis som vissa gamla herrar tappar hår kan gamla hundar göra detsamma. Det är hormonellt. Inte nog med att Hamlet har blivit en gammal gubbe, han har blivit en ganska grinig sådan. Krävande, faktiskt. Jagar upp mig på morgonen, skäller som en galning och påstår att han svälter så jag måste skynda mig med frukosten. Och han ger sig ALDRIG!

Har, till min stora förtjusning, fått den senaste Elly Griffiths med posten. The Chalk Pit heter den och är i Dr Ruth Galloway-serien. Hur roligt som helst. För oss som gilla enstöriga arkeologer, övertygade druider, tvivlande poliser, ensliga sanka kustområden. Och engelska deckare, förstås.
Kan knappt bärga mig tills jag kan börja läsa. Måste bara se klart del 1 av Kommissarie Banks först. Tror inte jag läst boken.

Jodå, jag fattar att ni har tröttnat på mina snödroppar. MEN DET HAR INTE JAG!



tisdag 28 februari 2017

Fler -droppar

Våren närmar sig i snabb takt fastän det bara är februari än. Snödropparna är som vackrast, det är massor av knoppar i rabatterna och jag har som vanligt ingen aning om vad jag har planterat. Så kul med överraskningar!
Har hittat lysande bra tv-serie att följa. Nix, ingen deckarserie den här gången. Hotel Halcyon utspelar sig på 5-stjärnigt hotell i London och vi är i början av WWII. Den tid britter verkar se så sagolikt nostalgiskt på. Visst är det märkligt? I vilket fall är miljön (miljöerna) helt fantastisk(a), kläderna hur fina som helst, alla personer engagerande, storyn lagom spännande. Brittisk dramaserie när den är som bäst. Såg de första fyra avsnitten på raken, nu måste jag vänta EN HEL VECKA!!!


Läser alltså. Feist igen. Gissningsvis tredje eller möjligen fjärde gången. De första nio inledande böckerna vill säga. Sedan segar det liksom till sig. Klassisk fantasy. Ni vet - medeltid, det ena kriget efter det andra, adel och kungligheter, alver, (olika slags alver, faktiskt), drakar, dvärgar mm. To m troll. Fullt av kulturkrockar. Rolig läsning, lite pojkboksäventyrlig men det ska jag ta. Emellertid får Feist ihop en beundransvärt komplex version av Universum med bebodda planeter, gudar och religioner - både gamla och nya. Imponerande.

onsdag 22 februari 2017

Månen och floden


Ni får ursäkta att jag använder (nästan) samma bild som i förra inlägget, men . . . .
När jag skrev det visste jag inte att jag skulle läsa Karen Baos utmärkta första bok Uppstigandet i trilogin The Dove Cronicles. Där befinner vi oss i en koloni på månen, styrd med hård hand av en junta. Måste säga att hon har en bra idé, Karen Bao, och lyckas väl i sina tvärvändningar. Roligt att läsa. Så roligt att jag skall överse med några (för mig) ologiska reaktioner. Väntar på nästa bok. Den finns, men är inte översatt, och då är vi där igen: skall man köpa del 2 (och 3) när man inte har del 1? Har inte bestämt mig än.


Läser Sharon Boltons En mörk och förvriden flod  så länge. Bolton skriver i polisdeckar- bårhusäckel-genren, som Bones, t, ex. Läser hennes böcker trots det. Polisdeckare är ok för mig, bårhusäckel inte. Det är inte det att jag blir särskilt äcklad, tycker bara att det är så fånigt. Det som verkligen är bra här är hennes levande och engagerande persongalleri med unga polisen Lacey Flint i huvudrollen. Themsen spelar förstås en framträdande roll. Har läst de tre första böckerna i serien, men har nog missat ett par. Får väl leta på biblioteket.

Suddiga vårtulpaner till er: var så goda!

måndag 13 februari 2017

Nattsvart


Hej på er!
Bjuder idag på vackraste orkidén jag någonsin haft. OERHÖRT svår att fotografera, ljuset vill inte räcka till och blixt blir för vasst.

Mitt läsprojekt om Patrick Melrose är nerlagt. Hade så stora förhoppningar Jag har försökt, det har jag. Inser alla litterära finesser, men.... Varför skall jag läsa elaka saker om dumma/obildade/elaka människor vars främsta ambition är att ha/skaffa pengar och status? Det är liite roligt , men mest sorgligt. Elakt av författaren, som jämförs med bl a Woodhouse som också skrev elakt om engelsk aristokrati. Men Woodhouse var elak med värme och kärlek, här finns inte det ena och verkligen inte det andra. Kom inte ens 100 s in i boken.

Måste få jämföra med Cashores Monstrets dotter (del två i en alldeles underbar trilogi). Cashores monster är en tankeläsande, sadistisk, uttråkad sociopat, det värsta Cashore kunde fantisera ihop. Michael St Aubyns monster läser inte tankar, han iakttar istället. Annars är de i det närmaste identiska. Cashores monster har positiva sidor, det har inte Michael St Aubyns. Cashore skriver fantasy, Michael St Aubyn beskriver sin far. Så mycket hat.... möjligen berättigat.

Läser istället polisdeckare. Tja, i brist på bra fantasy så får det gå. Peter James Dödsmärkt. Han skriver alldeles utmärkt, men jag är sååå trött på massmördare. Ett enda, trevligt litet mord räcker så bra.
Skall sätta mig och kolla upp prisbelönta fantasy/sci-fi-författare. Har bara på något konstigt sätt inte tid. Vi hörs!



måndag 30 januari 2017

Vedervärdig verklighet

Kära vänner! Tar fortfarande inga bilder så jag bjuder på gamla godingar.
Har däremot läst en del och försökt lämna min fantasy för verkligheten. Alltså först och främst den skotska verkligheten i form av Ian Rankins kommissarie Rebus-serie. Har läst de tre första plus två mot slutet av den runt 20-talet böcker långa serien. Första boken (Knutar och kors) är helt enkelt inte särskilt bra. Fullt med schabloner. Rebus själv är en schablon, dåliga nerver, sover inte, super, besatt av sitt jobb. Blir med åren tjock också. Visst känns det igen? Det serien vinner på är den poetiska svärta med vilken Rankin beskriver sitt Edinburgh och de lysande intrigerna (bortsett från den inledandeboken som har för mycket av allt).

Mitt nästa försök att tackla verkligheten i litterär form dök upp härom dagen. Hade ställt mig i kö på Michael St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose. Har fått väldigt bra kritik. Rolig som Oscar Wilde, vass som Evelyn Waugh. Jodå, jag håller med. Men boken är så otäck! Vid s 39 tänkte jag att han måste väl skruva till det lite och började kolla upp författaren. Han skruvar inte alls, han beskriver sin egen uppväxt. Och då började min faktakoll hade jag inte ens nuddat vid de hemskaste händelserna än. Jag kunde inte läsa längre, famlade efter en trevlig fantasyhistoria istället. Läser nu Cashores trilogi där bok nr två, De utvalda, faktiskt är den bästa. Bok nr två brukar annars vara en liten besvikelse, men minsann inte här!

torsdag 12 januari 2017

Skillnader


Favorit i repris
Läser som sagt om en fantasyfavorit, nämligen Feists Slaget om Rämnan. Påhittigt, genomtänkt, fin person- eller snarare varelse- karakterisering. Underhållande. I avvaktan på fortsättningsböcker från bibliotek och Bokus tog jag itu med Linn Ullmans De Oroliga. Om Ingmar Berman, Liv Ullman och om henne själv. Det är en briljant  bok. Både till form och innehåll. Den går till hjärtat. Har aldrig intresserat mig för vare sig Bergman eller Liv Ullman, den sistnämndas storhet har jag aldrig fattat. Misstänkte att hon var ett självupptaget våp och där hade jag väl gissat rätt. Har aldrig tyckt om hennes utseende heller, det andas alltför mycket "stackars lilla mej". Tydligen ansågs hon vara mycket vacker. Tja. Ingmar Bergman har jag heller aldrig förstått mig på. Insåg att han drevs av sin ångest, han säger det själv och det märks såå tydligt i hans filmer (varav jag sett ett fåtal, det skall medges) och det orkar jag liksom inte med. Linn Ullman, däremot.... Kära vänner, detta är litteratur på hög nivå. Jag var fast efter de inledande sidorna. En bok visserligen om Bergman, Liv och Linn Ullman, men dessutom om livet och åldrandet. Läs den!

Emellertid kan man liksom inte läsa en biografi till efter detta. (Dessutom om Strindberg, en annan galning (än Bergman då 😊)) Hittade Ian Rankins Strip Jack bland mina lånade böcker.  Utspelar sig i Edingburgh. Välskriven underhållning som alla säkert vet. Polisdeckare om kommissarie John Rebus.I tv-serien förtjänstfullt spelad av Ken Stott. Underhållande och bra att ta till mellan de stora kanonerna. Har t o m reserverat två Rebus-deckare till på biblioteket.

fredag 6 januari 2017

Granskog i London


Gamla bilder, som sagt. Tagen med fel inställning dessutom. Beklagar, jag ska försöka bättra mig.
När vi var i London gjorde vi en snabb shoppingrunda. Det finfina varuhuset gjorde reklam i vartenda hörn för sin takträdgård. Som visade sig bestå av granar. Det luktade gott, det gjorde det och granskog är nog så exotiskt i centrala London, men för oss svenskar gränsar det till det komiska.

Måste nu gnälla lite på sakernas tillstånd. Mitt bibliotek är min favoritinstitution, men nu är jag sur. Håller på att läsa om Feists Slaget om rämnan. 6 böcker. Upptäcker att nr 4 saknas. Och den är helt enkelt försvunnen. Finns inte att köpa på svenska heller, så man kan inte ens kräva att biblioteket köper in den. Jag har beställt 4:an på engelska. Det är inte bra, dels är det jobbigt att ställa om i början, fantasy är svåröversatt. Dessutom kommer jag nu att äga bok nr 4 i en serie som jag inte har de andra i. Suck! Ni skulle bara veta hur många avslutande romaner i olika fantasyserier jag har. Av någon obegriplig anledning är bara de inledande böckerna översatta och utgivna. Och man vill ju faktiskt veta hur det slutar. GNÄLL!!!
Det är väldigt roligt att läsa Feist. Som att läsa Enid Blytons FEM-böcker när man var liten. Men mycket skickligare skrivet. Underhållande och till intet förpliktigande.
Nåja, jag har bokat in mig på de 2 sista böckerna, de borde dyka upp snart. Får väl läsa t ex Linn Ullman så länge. Hon fick bra kritik.

Käre Maken träffade Yoda utanför National Gallery. Är inte Yoda lite längre än han brukar?

onsdag 4 januari 2017

Litteraturens lockelser

Hej igen! Nu trodde ni jag hade försvunnit, inte sant? Men nej, även om jag ber att få önska God Jul, Gott Nytt År och God fortsättning här i ett svep. Saken är den, att inte nog med att Jul och Nyårshelger tar både tid och energi, hur roligt det än må vara så jag har inte tagit några bilder. Och dessutom har min dator visat skrämmande tendenser på att bryta ihop för gott. Bör alltså ge mig ut  och skaffa en ny. Hatar att lägga ut pengar på något så tråkigt. Min nuvarande dator är dotterns kasserade. Det var många år sedan hon kasserade den. Bilden är också gammal, från någon gång i mitten av december, tror jag.
Beväpnade min med fina böcker inför julhelgen i tron att jag skulle få gott om tid att läsa. Hade köpt en biografi om Strindberg, Bob Dylans  självbiografi, Just Kids av Patti Smith (Nobelprisutdelningen, hon var mer än bra, hon var lysande!) och lånade Linn Ullmans De oroliga på biblioteket. Har jag läst dem? Inte då! I sista ögonblicket rusade jag tillbaka till biblioteket och lånade 5-6 delar ur Raymond E Feists fantasy-serie om Midkemia. DEM läser jag 😄. För tredje gången.