Vedervärdig verklighet

Kära vänner! Tar fortfarande inga bilder så jag bjuder på gamla godingar.
Har däremot läst en del och försökt lämna min fantasy för verkligheten. Alltså först och främst den skotska verkligheten i form av Ian Rankins kommissarie Rebus-serie. Har läst de tre första plus två mot slutet av den runt 20-talet böcker långa serien. Första boken (Knutar och kors) är helt enkelt inte särskilt bra. Fullt med schabloner. Rebus själv är en schablon, dåliga nerver, sover inte, super, besatt av sitt jobb. Blir med åren tjock också. Visst känns det igen? Det serien vinner på är den poetiska svärta med vilken Rankin beskriver sitt Edinburgh och de lysande intrigerna (bortsett från den inledandeboken som har för mycket av allt).

Mitt nästa försök att tackla verkligheten i litterär form dök upp härom dagen. Hade ställt mig i kö på Michael St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose. Har fått väldigt bra kritik. Rolig som Oscar Wilde, vass som Evelyn Waugh. Jodå, jag håller med. Men boken är så otäck! Vid s 39 tänkte jag att han måste väl skruva till det lite och började kolla upp författaren. Han skruvar inte alls, han beskriver sin egen uppväxt. Och då började min faktakoll hade jag inte ens nuddat vid de hemskaste händelserna än. Jag kunde inte läsa längre, famlade efter en trevlig fantasyhistoria istället. Läser nu Cashores trilogi där bok nr två, De utvalda, faktiskt är den bästa. Bok nr två brukar annars vara en liten besvikelse, men minsann inte här!

Skillnader

Favorit i repris

Läser som sagt om en fantasyfavorit, nämligen Feists Slaget om Rämnan. Påhittigt, genomtänkt, fin person- eller snarare varelse- karakterisering. Underhållande. I avvaktan på fortsättningsböcker från bibliotek och Bokus tog jag itu med Linn Ullmans De Oroliga. Om Ingmar Berman, Liv Ullman och om henne själv. Det är en briljant  bok. Både till form och innehåll. Den går till hjärtat. Har aldrig intresserat mig för vare sig Bergman eller Liv Ullman, den sistnämndas storhet har jag aldrig fattat. Misstänkte att hon var ett självupptaget våp och där hade jag väl gissat rätt. Har aldrig tyckt om hennes utseende heller, det andas alltför mycket "stackars lilla mej". Tydligen ansågs hon vara mycket vacker. Tja. Ingmar Bergman har jag heller aldrig förstått mig på. Insåg att han drevs av sin ångest, han säger det själv och det märks såå tydligt i hans filmer (varav jag sett ett fåtal, det skall medges) och det orkar jag liksom inte med. Linn Ullman, däremot.... Kära vänner, detta är litteratur på hög nivå. Jag var fast efter de inledande sidorna. En bok visserligen om Bergman, Liv och Linn Ullman, men dessutom om livet och åldrandet. Läs den!

Emellertid kan man liksom inte läsa en biografi till efter detta. (Dessutom om Strindberg, en annan galning (än Bergman då 😊)) Hittade Ian Rankins Strip Jack bland mina lånade böcker.  Utspelar sig i Edingburgh. Välskriven underhållning som alla säkert vet. Polisdeckare om kommissarie John Rebus.I tv-serien förtjänstfullt spelad av Ken Stott. Underhållande och bra att ta till mellan de stora kanonerna. Har t o m reserverat två Rebus-deckare till på biblioteket.

Granskog i London

Gamla bilder, som sagt. Tagen med fel inställning dessutom. Beklagar, jag ska försöka bättra mig.
När vi var i London gjorde vi en snabb shoppingrunda. Det finfina varuhuset gjorde reklam i vartenda hörn för sin takträdgård. Som visade sig bestå av granar. Det luktade gott, det gjorde det och granskog är nog så exotiskt i centrala London, men för oss svenskar gränsar det till det komiska.

Måste nu gnälla lite på sakernas tillstånd. Mitt bibliotek är min favoritinstitution, men nu är jag sur. Håller på att läsa om Feists Slaget om rämnan. 6 böcker. Upptäcker att nr 4 saknas. Och den är helt enkelt försvunnen. Finns inte att köpa på svenska heller, så man kan inte ens kräva att biblioteket köper in den. Jag har beställt 4:an på engelska. Det är inte bra, dels är det jobbigt att ställa om i början, fantasy är svåröversatt. Dessutom kommer jag nu att äga bok nr 4 i en serie som jag inte har de andra i. Suck! Ni skulle bara veta hur många avslutande romaner i olika fantasyserier jag har. Av någon obegriplig anledning är bara de inledande böckerna översatta och utgivna. Och man vill ju faktiskt veta hur det slutar. GNÄLL!!!
Det är väldigt roligt att läsa Feist. Som att läsa Enid Blytons FEM-böcker när man var liten. Men mycket skickligare skrivet. Underhållande och till intet förpliktigande.

Nåja, jag har bokat in mig på de 2 sista böckerna, de borde dyka upp snart. Får väl läsa t ex Linn Ullman så länge. Hon fick bra kritik.

Käre Maken träffade Yoda utanför National Gallery. Är inte Yoda lite längre än han brukar?

Litteraturens lockelser

Hej igen! Nu trodde ni jag hade försvunnit, inte sant? Men nej, även om jag ber att få önska God Jul, Gott Nytt År och God fortsättning här i ett svep. Saken är den, att inte nog med att Jul och Nyårshelger tar både tid och energi, hur roligt det än må vara så jag har inte tagit några bilder. Och dessutom har min dator visat skrämmande tendenser på att bryta ihop för gott. Bör alltså ge mig ut  och skaffa en ny. Hatar att lägga ut pengar på något så tråkigt. Min nuvarande dator är dotterns kasserade. Det var många år sedan hon kasserade den. Bilden är också gammal, från någon gång i mitten av december, tror jag.
Beväpnade min med fina böcker inför julhelgen i tron att jag skulle få gott om tid att läsa. Hade köpt en biografi om Strindberg, Bob Dylans  självbiografi, Just Kids av Patti Smith (Nobelprisutdelningen, hon var mer än bra, hon var lysande!) och lånade Linn Ullmans De oroliga på biblioteket. Har jag läst dem? Inte då! I sista ögonblicket rusade jag tillbaka till biblioteket och lånade 5-6 delar ur Raymond E Feists fantasy-serie om Midkemia. DEM läser jag 😄. För tredje gången.