Rafsar i rabatterna

Det här är nog den sista bukett jag får ihop från den egna trädgården i år. Betyder att det snart är dags att gräva ner de nyinhandlade tulpanlökarna. Skall bli såå roligt!

I brist på Poirot ser jag igenom ett par säsonger av Vera. Efter Ann Cleeves böcker. Med Brenda Blethyn i titelrollen. Polisserie som utspelar sig i ett svidande vackert filmat Northumberland. Till min förfäran har jag bara ett avsnitt kvar. Vet att det spelats in en säsong i år. Kära SVT: VAR ÄR DEN?
Och vad gör jag nu? Måste hitta något nytt.

Läser också Peter Ullgrens biografi om Magnus Gabriel De la Gardie. En stor kanon på 1600-talet, drottning Kristinas favorit.

 Väldigt underhållande. Han åkte berg-och-dalbana i maktens kretsar. Det förnämliga med att läsa historia är att det blir roligare ju mer man vet. Just nu är det alltså 1600-talet för min del. Drottning Kristina, Agneta Horn, Magnus Gabriel. Och en väldig massa krigande.

Har just bokat resa till Indien efter jul. Namaskāra

Firar!

Först och främst att Svetlana Aleksijevitj fick Nobels litteraturpris. Kan knappt behärska min förtjusning, grät vid tillkännagivandet. Det är så välförtjänt rent litterärt och så underbart rätt i tiden. Det är en lysande berättare som prisas, men också en modig människa. Har läst hennes Tiden second hand och den bränner sig fast i minnet. Allt det fruktansvärda som berättas, men också det vackra och det förtröstansfulla. Skrev om den onsdag 30 oktober 2013 för den som vill läsa mera.
Man kan skriva sida upp och sida ner här, men det är det så många som gör just nu, så jag avstår. Rekommenderar i stället DNs kulturbilaga för idag. Har ställt mig i kö på Aleksijevitjs bok om Tjernobyl, man får vänta på nytrycket. OBS att hennes böcker är känslomässigt tung läsning, men angelägen. Vill gärna trycka på att hennes skildringar är allmängiltiga och handlar om människor i alla diktaturer, i alla krig, i alla former av förtryck, trots att hon skriver om Sovjet/Ryssland/Vitryssland. Det är bl a det som gör henne till en så stor författare.
Svetlana Aleksijevitj var mitt önskeval - sedan tre år tillbaka och det är ju underbart när man får som man vill :-).

Firar också att Agatha Christie skulle ha fyllt 125 år i år. Har tittat igenom  - jag tror fyra säsonger - av Poirot-filmer på en knapp liten vecka. Tro mig, man hinner inte mycket annat när man gör detta. Filmatiseringarna är verkligen FRITT efter Dame Agathas böcker men inte alltid sämre för det. Ibland blir det faktiskt bättre. Dame Agathas alter ego Ariadne Oliver har fått komma med i många av filmerna, spelad mer än förtjänstfullt av Zoe Wanamaker, ofta är det hon som höjer filmen. Hennes rollfigur utgör en förträfflig motpol till den alltid så logiske Hercule och man anar hur Agatha Christie åtminstone stundtals kan ha känt för sin detektiv.
Flera av den med rätta så hyllade Dame Agathas böcker har kommit i nyöversättning. Kul!

Kusamas prickiga världar

Så var det Kusamas kusligt skickliga spatiala förmåga. Hon bygger rum som blir till oändligheter. Nix, det svindlar inte, det är bara kul. Och alla gör selfies :-) Här Käre Maken och jag med okänd museibesökare. Det finns gul värld med svarta prickar, röd värld med vita och en vit värld med prickar i alla färger!

Bilden nedan är tagen inuti en låda med kikhål. Fattar inte hur hon har gjort, eller framför allt tänkt. Imponerande, inte sant?


 Och så den vackra fågeln och fjärilen. Med nät och snoppar. :-)

Det som inte syns på bilderna är att det var MASSOR av människor som ville se utställningen, när vi var där var det första veckan. Köerna ringlade, åtminstone på lördagen och parkering var inte lätt.





Skulle kunna tänka mig att se om utställningen. Det är gott om tid, den håller på till 24 jan 2016.