En god sak med museer och då speciellt konstmuseer är att det alltid finns bra caféer och restauranger i anslutning. Ar konstintresserade hungrigare än andra? Åtminstone mer fikasugna? På National Gallery för caféet tankarna till väntrummet på en större tågstation vid slutet av 1800-talet. Väldigt trevligt. De serverade den bästa morotskaka jag ätit, tror jag.
Det finns en jättefin butik också. Det brukar det göra, men den här är lite extra. Obs att det är fri entré, så lite får man ju bidra med. Kommer att berätta lite osorterat om vårt Londonbesök framöver.
Har läst ut Marie Lus fantasy-trilogi Den unga Eliten. Marie Lu är min absoluta favoritförfattare just nu. Så skickligt hon berättar sin saga, så poetiskt, så spännande! Hat och kärlek, mod och fruktan, krig och fred, gudar och människor - allt finns med. Adelina, vår hjältinna, är den svartaste fantasyhjältinna jag någonsin träffat på. Styrd av hat och rädsla. Förebilden visade sig vara Marie Lu själv. I sina värsta stunder, får man förmoda. Min eloge, Marie Lu! Skynda dig att skriva nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar