Rosor. Och Barbara Vine.

Vilket rosenår vi har! Aldrig har våra rosor varit så vackra. Blommar rikligt och länge och vi har massor av olika sorter. Översta bilden är en klängros - Flammentanz heter den och vi har fyra, fem buskar. Tillräckligt för att fylla alla vaser jag äger :-)

Fick med mig en Barbara Vine från biblioteket häromdagen. Pseudonym för Ruth Rendell vars deckare jag aldrig riktigt fastnat för. Lögnernas labyrint hette boken och jag föll fullständigt för först och främst berättarstilen och

personbeskrivningarna men inte minst för labyrinten. Ett bibliotek utformat som en labyrint! Bara tänk! Som gjort för mig, hade aldrig haft något behov av att hitta ut.
Snabbt tillbaka till biblioteket där jag hittade Astas bok. Underbart skickligt berättad historia. Sublimt rolig på sina ställen. Om en danska som flyttar till England och hatar det. Hon hatar sin man också. Sina barn är hon heller inte så förtjust i, utom möjligen ett av dem. Men hon är på gott humör! Barbara Vine skriver psykologiska - kanske inte thrillers - men spännande romaner, gärna kring ett brott. Ruth Rendell skriver psykologiska deckare.  Berättartekniskt är hon snudd på genial.
Läser nu Svavelbröllop. Däremellan fick jag tag på Ödestiger vändning och kom plötsligt på varför jag inte gillade Ruth Rendells deckare. Här är människor som man inte kan sympatisera med och en och annan så obehagligt dum så jag har svårt att tro att de finns. Och om de finns så vill jag inte slösa min dyrbara tid på dem, ens i fiktionen. Slog alltså ihop boken och gick vidare till nästa.

Nedersta rosen är en Peace-ros. Här nyutslagen. Med tiden blir den som grädde!