Kardemummakaka och Kennet

Hej på er, det var länge sedan. Skall försöka bättra mig! Det är inte det att jag tröttnat på att skriva, det är det att tiden konstigt nog inte räcker till och jag har inte haft lust att använda kameran.

Kardemummakakan har jag bakat i dag och eftersom den blev bra gäller det att skriva snabbt medan jag kommer ihåg hur jag gjorde: 125 g smör rörs smidigt med 2 dl socker. Tillsätt 1 ägg och 1 - 1 1/2 msk hela kardemummakärnor. Kan med fördel krossas lite. Det gjorde inte jag. Ta inte 2 msk, det gjorde jag och det är FÖR MYCKET! Blanda i 2 tsk bakpulver i 5 dl mjöl och varva i smeten med 2 1/2 dl naturell yoghurt. Smord och bröad form, 175 grader. I min oberäkneliga ugn blev kakan klar på 35 min.

Paul Kennet - ni hör hur det låter 1960-tal! Han är H.-K. Rönbloms detektiv. Böckerna skrivna från 1954 till -64. Min favoritläsning just nu. Har faktiskt - hur underligt det än kan låta - aldrig läst denna så skickliga deckarförfattare förut. Något så när samtida med Maria Lang och Stig Trenter, som jag kan i det närmaste utantill. Så glad att jag hittat honom till slut. Mer litterär och mycket vassare, särskilt i sina personbeskrivning. Skall vi kalla det ironi? Eller möjligen elakt? Väldigt roligt är det i alla fall, utan att vara allt för uppenbart. Pusseldeckare, så var det på den tiden och det är så bra så!

Biografin om Suzanne Brögger

Se - där borta på andra sidan är Suzanne B  ;-)

Louise Zeuthen blev till frågad av Suzanne Brögger om hon ville skriva hennes biografi. Ett intelligent val, men så är hon ju just det, Suzanne Brögger. Intelligent. Och modig. Biografin omfattar de första 40 åren, dvs den tid hon gjorde sitt liv/fiktiva liv offentligt. Och sig själv/sin persona till
kultfigur. Dessa år sammanfaller till stor del med den långvariga brevväxlingen med hennes ungdomsförälskelse den franske diplomaten Philippe Baude.

 Massor av brev, ångande av sex. Han predikade fri kärlek, minsann och den här idén köpte Suzanne B - kanske. Det är komiskt att efter att ha läst alla dessa dyrkande brev få se bilder av Baude. En i mina ögon om inte ful, så åtminstone oansenlig, liten karl. Men han var hennes mentor, inte bara på det sexuella området och det är inte konstigt att hon valde sexlivet/äktenskapet/frigörelsen som område för sina litterära attacker. Så låg ämnet ju väl i tiden också. Lika komiskt är hennes uttalande att hon faktiskt aldrig varit särskilt intresserad av sex. Det kan ju faktiskt till och med vara sant :-)
Louise Zeuthen fick tillgång till alla Bröggers dagböcker och brev. Ett generöst och hederligt erbjudande. Inte många som gjort efter. Boken heter Kruka. Här håller jag inte med. Inte ens vad gäller den danska betydelsen - affekterad - jo, det får jag ju gå med på, men att man skulle kunna fylla den/ henne med vad som helst - nej, inte ett ögonblick jag tror på det. Den svenska betydelsen är feg. Och feg är det sista Suzanne Brögger har varit. Hon betalade ett högt pris för sitt fiktivt biografiska författarskap. Fyller 71 i år, fortfarande stilig :-) Läs boken, den är intressant. Ställer vår tids konstiga kändiskultur i klarare ljus.

PS: Älskar hennes hattar! Inte turbanerna, men hattarna        . . .

Den unga eliten och den gamla.

Har väntat så på Marie Lus Den unga eliten. Fick hem den från biblioteket lagom till min födelsedag, så det kändes som en present. En annan slags fantasy än hennes Legend-trilogi. Förstås. Vi startar  i ett örike i ett slags medeltid. Tankarna går till Ursula Le Guins Övärld, och det är verkligen ett gott betyg. En ständigt pågående karneval i Venedig, lite X-men också, men inte lika inriktat mot filmindustrin. Heder åt Marie Lu! Tyckte bättre om Legend, som hade mer originalitet, men det är oerhört svårt att  överträffa en så lysande inledning på författarkarriären. Ser fram emot nästa bok, då skall jag läsa om den här så jag får sammanhang. Och kanske skall jag försöka hitta Le Guins Övärld också, förtjänar en omläsning.

Bilderna är från min strand.

Läser nu en biografi om Suzanne Brögger. Från den ena ytterligheten till den andra alltså. Arma människa, vilken uppväxt! Läste en bok av henne när det så att säga begav sig. Kan ha varit Fräls oss ifrån kärleken. Minns vagt att jag tyckte hon var osäker, hysterisk och självdestruktiv men mycket modig. Läste  - evigheter senare - Jadekatten. Den tyckte jag om. Den var underhållande och hade stil, så vitt jag minns. Berättar mer om biografin när jag bildat mig en uppfattning. Just nu är det erotiska kärleksbrev sida upp och sida ner. Hade säkert uppskattat detta bättre i yngre dagar, nu är det påfrestande tjatigt. Men teckningarna är roliga!