Höstbilder

Nästan svårt att tro att här var så fullt av människor så man nästan inte såg stranden, bara för några veckor sedan.
Skillnaden mellan Falkenberg med och utan badgäster är svindlande. Bådadelarna har sina fördelar. När alla sommarens gäster är hos oss är det liv och rörelse och massor av  foodtrucks, restauranger, cafeer. Efter första vecka i augusti klappar man igen och det ekar tomt.  Men det är ganska härligt att ha stranden för sig själv.
      
Mitt favoritcafé På G har trevligt nog öppet fortfarande.

Läser Drakklanens krönika av Margaret Weis och Tracy Hickman.  En chansning, en gammal sådan, skriven 1984. Hade inget att läsa, och jag gillar drakar. Tradig inledning, luktar Tolkien utan litterär kvalitet. Ja, ja, det var grinigt skrivet. :-)

Hunden och jag har varit ute med kameran. Relativt nöjd med bilderna och vilket år som helst kommer jag dels att hitta, dels att lära mig redigeringsprogrammet.

The Night Manager

Det går faktiskt något bra på tv. Man tror ju nästan inte det är sant! Men jodå - och dessutom på TV4. Nämligen The Night Manager. Såå lysande manus - bygger på John Le Carrés roman. Han har aldrig skrivit något som var annat än bra. Riktigt otäck thriller är det, jag vet egentligen inte om jag vill se den, men kan helt enkelt inte låta bli. (Är rätt mesig, faktiskt, jag vill ha trevliga mord.) Lysande spel av Tom Hiddleston som vår hjälte? och så då Hugh Laurie som skurk. Han kan verkligen spela precis vad som helst så man blir fullkomligt övertygad. Från mindre begåvade gentlemannen Bertie Wooster via halvpsykopatisk dr House till vår trevlige, skrämmande vapenhandlare. 6 avsnitt, två kvar. Men allt finns på TV4Play.
OOps! Det är totalt 8 avsnitt! Ursäkta, dålig koll.

Bilden, kära vänner, har inte ett skvatt med inlägget att göra . En av mina favoritbilder från Indienresan vi gjorde i februari. Soluppgång över Ganges. I Varanasi. Vilken upplevelse!

Mer Fantasy

Så har jag läst om Marie Lus Legend-trilogi. Såå skickligt skrivet, man har svårt att lägga böckerna ifrån sig. Hennes framtidsdystopi är mer realistisk än som är brukligt i fantasygenren. År nog mer science fiction. Här har vi inte bara uppväxt- och mognadsskildring, här finns en briljant samhällskritik också. Hennes beskrivning av den totalitära staten är otäck, för att inte tala om hur otäck (men rolig) hennes kritik av det totalt kommersialiserade samhället är. Det är svårt att inte tänka på att Marie Lu är född i Kina, utvandrad till USA (i späd ålder). Marie Lus böcker är inte lika romantiska som exempelvis Cassandra Clares, där romantiken står som spön i backen ;-) men visst finns där romantik, kanske till och med förstärkt genom sin lågmäldhet.

Marie Lu skriver nu på sin tredje bok i serien The Young Elite. Här har vi en helt annan värld, helt andra förutsättningar. Detta är renaste fantasyn. Och den sotsvartaste hjältinna ni någonsin träffar på. Mindre samhällskritik, mer personutveckling, lika imponerande. Väntar med spänning på att hon skall skriva klart.
Det skall finnas en prequel till Legend: Livet före Legend, men på mitt bibliotek finns den bara som E-bok. Jag gillar papper. Det får väl bli Bokus :-)
Hmm! Boken finns bara i E-format där också. Mja, jag vet inte . . .

Bilderna är tagna i min trädgård, en annan dag när det också regnade.

Läst

Har förstås läst massor sedan sist. Nu på det senaste har jag läst och läst om en hel del fantasy. Bl a Deborah J. Ross som fortsätter Marion Zimmer Bradleys underbara berättelser om Darkover,  den kalla planeten med människor med klärvoajans och förstärkt tankekraft. Det är alltid trevligt att återbesöka denna spännande värld, där jag, som hållit på att läsa dessa böcker i 16 år, vid det här laget känner mig som hemma. Måste dock i sanningens namn säga att den nyutkomna Thunderlord inte var den allra bästa. Alltför förutsägbar intrig, men personkarakteriseringen är som vanligt utomordentlig; man tycker om bokens karaktärer och vill dem väl :-)
Så har jag läst om både Cassandra Clare och Marie Lu. Och ett verkligt nöje har det varit att återuppleva både två. Clares serie Mortal Instruments (6! böcker) är en lysande, underbar, svart värld där man gärna vistas, hur länge som helst. Dock fick jag tag på Shadowhunters cronicles (?), trodde jag hade lagt vantarna på nyskrivet material, men icke! Det var utdrag ur serien Mortal Instruments och alltså en totalt meningslös bok, utgiven för att tjäna lite extra pengar. Låter som en förlagsidé, men vad vet jag? Men förlora inte hoppet! Dels har Cassandra Clare skrivit trilogin Infernal Devices, förlagd till samma värld, men mer än 100 år tidigare. Dels kommer det ut en trilogi till  (The Dark Artifices), tidsmässigt mellanliggande. En produktiv dam, hurra för det!


Får skriva mer imorgon, om Marie Lu, hon förtjänar ett eget inlägg :-)

Bilderna, mina vänner, är fortfarande från Vandalorum. Utställningen det omöjliga av Cecilia Kraitz & Mikael Bertmar

Vandalorum

Hej på er!
Ja, ja, jag vet att det var länge sedan! Har nu äntligen fått tillbaka min kamera, men den och datorns mystiska interagerande är en gåta för mig. Om jag lyckas göra rätt är det på intuition, inte för att jag vet.
Har alltså, efter mycket irrande i de småländska skogarna besökt Vandalorum. Ligger i Värnamo. Vi hade en mycket vag uppfattning om var Värnamo låg och ingen karta när vi startade. Men det är trevligt i Småland. Vi åt en väldigt god lunch på Kinds golfkrog (man kan lita på min man när det gäller golfkrogar :-)) Nåja, till slut kom vi fram.
Vandalorum är en konsthall för samtidskonst, byggd 2011, arkitekt: Renzo Piano. Som utförde sitt uppdrag genom att åstadkomma stora, röda lador. I Småland. Tyder på humor. Det är både roligt och snyggt. Men inte riktigt klart. Lada 3 skall invigas i januari. Byggställningarna prydde inte direkt sin plats. Spännande utställningar var det. Ovan ett av Sievert Lindbloms verk. Intressanta och mångsidiga skulpturer, ibland roliga.
Väldigt spännande var också Gustav Persons utställning Till för fogande. Han fogar envist samman trä på alla möjliga eleganta sätt utan att använda sig av vare sig skruv eller spik. Eller lim. SÅÅÅ imponerande.

Måste också snabbt skriva ner mitt recept på vad jag kallar min anti pesto. Har aldrig varit särskilt förtjust i pesto, så jag bytte i princip ut alla ingredienserna och resultatet är fantastiskt! Alltså: spretig sallad, motsvarande två krukor basilika. Min sallad odlas i trädgården och jag vet inte vad det är för sort. Ser ut som ruccola, smakar pepprigt (rucola selvetica, kanske?). Mängden är som ni ju fattar väldigt ungefärlig. Man kan med fördel blanda i bladspenat. 100 g vanlig ost, 50 g valnötter, 1 tsk salt, 1 1/2 vitlöksklyfta, lite citronskal, 2 dl olivolja med citron. Mixas ordentligt. Resultatet är fräscht, vitaminspäckat och jättegott :-) Rör i pastan, recceptet är till ca 4 portioner, Strör grekisk fårost över, eller ännu hellre Wapnös vaccaost, en favorit här i huset.