Bilden bredvid är faktiskt ändå tagen häromdagen. Ser ju ut som sommar, men höstblommor är vad det är.
Läser vidare. Har just fått hem Marie Lus senaste, den sista (?) delen i The Young Elite-serien. Om makt, fördomsfullhet och ondska. Hon är lysande, Marie Lu, och jag sparar boken som en godisbit.
Istället läser jag Nora Roberts. Det var det här med hennes framtidsdeckare som fick mig på kroken. Mindre lysande, men ofta underhållande. Vilken flödande fantasi den kvinnan har! Den ena intrikata historian efter den andra. Hennes mansfigurer är emellertid väldigt - skall vi säga fantasifullt? hopkomna. Har aldrig träffat en man som ens liknar . . . Och då har jag ändå träffat ganska många.
Vackra små blommor i mitt ogräsfyllda stenparti |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar