Månen och floden

Ni får ursäkta att jag använder (nästan) samma bild som i förra inlägget, men . . . .
När jag skrev det visste jag inte att jag skulle läsa Karen Baos utmärkta första bok Uppstigandet i trilogin The Dove Cronicles. Där befinner vi oss i en koloni på månen, styrd med hård hand av en junta. Måste säga att hon har en bra idé, Karen Bao, och lyckas väl i sina tvärvändningar. Roligt att läsa. Så roligt att jag skall överse med några (för mig) ologiska reaktioner. Väntar på nästa bok. Den finns, men är inte översatt, och då är vi där igen: skall man köpa del 2 (och 3) när man inte har del 1? Har inte bestämt mig än.


Läser Sharon Boltons En mörk och förvriden flod  så länge. Bolton skriver i polisdeckar- bårhusäckel-genren, som Bones, t, ex. Läser hennes böcker trots det. Polisdeckare är ok för mig, bårhusäckel inte. Det är inte det att jag blir särskilt äcklad, tycker bara att det är så fånigt. Det som verkligen är bra här är hennes levande och engagerande persongalleri med unga polisen Lacey Flint i huvudrollen. Themsen spelar förstås en framträdande roll. Har läst de tre första böckerna i serien, men har nog missat ett par. Får väl leta på biblioteket.

Suddiga vårtulpaner till er: var så goda!