Nattsvart

Hej på er!
Bjuder idag på vackraste orkidén jag någonsin haft. OERHÖRT svår att fotografera, ljuset vill inte räcka till och blixt blir för vasst.

Mitt läsprojekt om Patrick Melrose är nerlagt. Hade så stora förhoppningar Jag har försökt, det har jag. Inser alla litterära finesser, men.... Varför skall jag läsa elaka saker om dumma/obildade/elaka människor vars främsta ambition är att ha/skaffa pengar och status? Det är liite roligt , men mest sorgligt. Elakt av författaren, som jämförs med bl a Woodhouse som också skrev elakt om engelsk aristokrati. Men Woodhouse var elak med värme och kärlek, här finns inte det ena och verkligen inte det andra. Kom inte ens 100 s in i boken.

Måste få jämföra med Cashores Monstrets dotter (del två i en alldeles underbar trilogi). Cashores monster är en tankeläsande, sadistisk, uttråkad sociopat, det värsta Cashore kunde fantisera ihop. Michael St Aubyns monster läser inte tankar, han iakttar istället. Annars är de i det närmaste identiska. Cashores monster har positiva sidor, det har inte Michael St Aubyns. Cashore skriver fantasy, Michael St Aubyn beskriver sin far. Så mycket hat.... möjligen berättigat.

Läser istället polisdeckare. Tja, i brist på bra fantasy så får det gå. Peter James Dödsmärkt. Han skriver alldeles utmärkt, men jag är sååå trött på massmördare. Ett enda, trevligt litet mord räcker så bra.
Skall sätta mig och kolla upp prisbelönta fantasy/sci-fi-författare. Har bara på något konstigt sätt inte tid. Vi hörs!