Bilden tagen inifrån Nimis |
Nu borde det ju komma massor av bilder på Lars Vilks Nimis, men ingen av mina bilder är särskilt bra, dessvärre, och Nimis bör nog upplevas på plats. Konstverket är verkligen en upplevelse, både för ögat och sinnena. Man klättrar nämligen i det, och märkligt nog - och det är absolut en konst i sig - är Nimis fullkomligt stabil. 160 000 spik lär ha gått åt, men det gäller ju att veta var man skall slå i dem också. Lars Vilks verk är taktilt, platsspecifikt, fascinerande. Och då har jag inte ens börjat fundera över rättsprocesserna.
Man går 2,2 km från parkeringen rakt in i Kullabergs naturreservat och så länge man kan GÅ är det ju helt ok. Så kommer den del av vägen när man snubblar och kanar nedåt på väg dit och kryper och klättrar på väg hem. Brant är det, och en höstdag med regn och dimma i luften är det glashalt och ganska så riskabelt. Men det är väl värt mödan. Bokskogen är overkligt trollsk och helt underbar och här kan jag stå till tjänst med en och annan bild, varsågoda:
Har varit i Göteborg och kollat Frida Kahlo och Diego Rivera också. Återkommer om detta i morgon.