Långdistanslöpning

Höststilleben. Från mitt soffbord. Det är väldigt svårt
att hålla kameran stilla när man står på en stol,
lutad över bordet.

 Nej nej - inte jag - Haruki Murakami. Han med boken 1Q84. Har just läst igenom hans bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Titeln är en travestering av Raymond Carvers What we talk about when we talk about love. Vilken han bett om lov för att använda. Får mig att rysa, eftersom jag ofta travesterar helt ogenerat, låt vara att det är skillnad mellan en blogg och en bok. Måste medge att boken blir lite nördig emellanåt, men inte mer än som är rätt och riktigt med tanke på titeln. Murakami startade sin karriär som jazzklubbsägare och rökte på den tiden 60 cigarretter om dagen. Så fick han ingivelsen att skriva en bok och sadlade snart om till att bli författare  på heltid. Ett yrke som fick honom att inse att han måste  röra på sig också, om han inte skulle bli helt försoffad. Så han slog sig på långdistanslöpning, och springer sedan 30 år tillbaka ca 1 mil om dagen i genomsnitt. Denna motionsform medförde snabbt att han slutade röka, det gick liksom inte ihop. Han springer ett maratonlopp om året och slänger in en triathlontävling däremellan. Vilket betyder att han lägger cykel- och simnings-pass efter löpningen. OBS att han när boken skrevs var en bit över 50 år. Min undran är: När skriver han? Och när läser han? När lyssnar han på alla sina vinylskivor som han samlar? Inte nog med att han skriver lysande romaner, han översätter också,  han är underbart beläst och musik kan han massor om.
Själv är jag totalt oförmögen till långdistanslöpning.  Trots det är boken intressant, som allt Murakami skriver. Han är noggrann och omständlig men skicklig och aldrig tråkig. Här kommer man honom åtminstone lite in på livet, han är annars väldigt privat. Skall se om jag inte kan hitta några av hans böcker på biblioteket, hans senaste har jag redan.