Lugnet efter stormen

Boken om Konterfejer var trevlig läsning men gav inte något nytt. Tog nyligen en kurs i dräkt- och inredningshistoria och var antagligen överkvalificerad. Harrisons Historebok för kakälskare är helt underbar. Man vill baka sig igenom den från pärm till pärm. Tänker starta med medeltidsgodiset Frittoler. Lägger ut receptet om de blir bra.
Käre Maken är i trädgården och röjer i stormens spår. Vi har också igensaltade fönster efter gårdagens oväder. Om det mot förmodan finns någon som älskar att putsa fönster är denne/denna hjärtligt välkommen, jag bjuder på Frittolerna!
Bild: Blomsterkomposition. Kreatörer: Falkenbergs parkförvaltning.

Stormigt värre

I min Marie Antoinette-kasse från biblioteket finns också Tonie Lewenhaupts Konterfejer à la mode, Dick Harrisons Historiebok för kakälskare, böcker om smycken, rosor och om parfym. Var skall man börja? Det blir nog Konterfejerna.
Dagen ägnas annars åt friidrotts-EM. Heja Emma!
Bild: Lavendel. Går inte att skörda idag, det stormar och regnar. Värre än jag någonsin upplevt här i Falkenberg. Vinden kommer rakt från havet, och gårdagens vattning känns lite bortkastad.

Revolution!

Har nu kommit till revolutions-utbrottet i Antonia Frasers M.A.-biografi. Vid den så omskrivna stormningen av Bastiljen lyckades man befria hela sju! fångar som satt där. 2 sinnessjuka stackare, 4 förfalskare och en brottslig adelsman. Detta parodiska resultat står minsann inte i skolans historiebok. Jag levde i tron att Bastiljen var full av hundratals politiska fångar som befriades av en hjältemodig folkmassa. Tänk så fel man kan ha.
Bild: Årets hänglobelior.

Morgonfikar

i uterummet tillsammans med Marie Antoinette idag. Ny vacker dag har börjat här i paradiset, med sval sensommarton i luften. Hade fin utflykt till Göteborg i går, tack Helena och Angelica för trevligt lunchsällskap. Tänkte använda dagen för biltur mot Kungsbacka och Freeport och förhoppningsvis hinna säga hej till Anki också.
Antonia Frasers biografi om Marie Antoinette är underhållande och lättläst, möjligen lite väl många personer som omnämns. Gör att man tappar tråd och intresse. Väntar på att min (och alla andra damers) favorit Axel von Fersen skall dyka upp.
Bild: Chokladblomma igen. Känner ni hur den doftar? Kan inte få nog av choklad. Inte av blommor heller.

Till Göteborg

Skall till Göteborg idag. NK och Trädgårds-föreningens Rosencafé, visst låter det bra?
Bild: Egna rosor.

I Marie Antoinettes värld

Falkenbergs bibliotek plockar ihop ett gäng böcker + någon film + musik under ett tema, kan vara vad som helst. Min kasse har ovanstående etikett och innehåller bl a Antonia Frazers biografi om denna så misskända drottning och Sofia Coppolas film gjord på samma biografi och med Kirsten Dunst i huvudrollen. Det blir återbesök i Marie Antoinettes värld för min del, men det är en rolig värld att besöka, åtminstone fram till det plötsliga slutet.


Bild: Gårdagens planteringsresultat - Chokladblomma och mini-stenparti med taklök. Här överträffar bilden vida verkligheten.

Besök i Paradiset

Gun har varit på besök här hos oss. Den dagen var det verkligen Paradisiskt väder och vi gick Doktors-promenaden längs Ätran. Det är verkligen en vacker promenadväg och man kan underhålla sig med att titta på alla förhoppningsfulla fiskare som står utspridda både i och runt ån och hoppas på lax. Huliganen Hamlet, som brukar se det som sin uppgift att köra iväg våra gäster så snabbt som möjligt, uppförde sig nästan hela dagen som kursettan i dressyrskolan. Jag kände inte igen min egen hund. Mot slutet tappade han tyvärr all polityr och blev sig mera lik. Hamlet vet att han varit dum, säger "Förlåt" och lovar bättring till nästa gång.
Idag har vi varit och handlat lite växter, bl a jätteskojiga chokladblommor. Bild kommer så småningom.

Kort skärpedjup

Är temat för Fotosöndag. (se Wojtans blogg) Använder jag något annat? Väldigt sällan. Oftast för att få den färg på bakgrunden jag vill ha. Orkar jag skicka in bidrag? Antagligen inte, för mycket jox med Yahoo-konton jag inte har.Allt beror på kvällens tv-program.
Bild: Höll på att rensa bort denna rara växt för någon vecka sedan i tron att det var ogräs. Vilken tur att jag är så lat! Lägg märke till det korta skärpedjupet.

Frukost i regn

Har frukoserat i sängen, med regnet smattrande på taket utanför och i gott sällskap av Margaret Drabble och hennes roman De Sju Systrarna. Illusionslös, humoristisk skärpa står det på baksidan och det får jag väl hålla med om. Här finns en sorts svart humor och ett budskap om att inte ge upp, men också en tämligen deprimerande syn på tillvaron. Det skall väl vara det illusionslösa det. Roliga och överraskande berättargrepp. Fantastiska oneliners typ "Män lever lyckligare (än kvinnor) men inte så länge". Insiktfullt om ett brokigt mångkulturellt London. Klart läsvärd, men lite tungt mot slutet.
Kulturbloggen recenserar Sara Paretsky. I sammanhanget att hon skulle inspirerat Stieg Larsson. Så bra att det kommer ut översättningar. Tycker nog att hon ligger miltals över Larsson var gäller samhällsengagemang och intrig. Däremot är Larsons personer mer engagerande och har mer liv. Likheten ligger i mina ögon främst i att Paretskys hjältinna V.I. Warshawsky är (minst) lika våldsbenägen som Lisbeth Salander. Paretskys hjältinna är en vilt sluggande feminist med rättspatos och jag gillar henne verkligen. Emellertid är böckerna skrivna i konceptform och trots nya infallsvinklar har jag tröttnat. Men inte förrän jag läst 17 st.
Bild: Engelsk pelargon och björk. Igen.

Gräset är inte grönare . . .

. . .på andra sidan staketet. Det beror på att jag glömde vattenspridaren på igår. Lyckades komma ihåg precis innan trädgården skulle förvandlas till träsk. Har nu mellersta Hallands grönaste gräs och har troligtvis gjort slut på större delen av ovan nämnda landsändas grundvatten. Skäms på mig! Men grönt är det.
Bild: Engelska pelargoner och "Plättar i luft" vid en av våra jättebjörkar. Innan jag glömde vattenspridaren på.

Katt i trädgården och Poirot på Styles

I natt har grannens katt promenerat omkring i vår trädgård. En KATT, på Hamlets domäner! Detta är inget en hund med självaktning tar lätt på. Han har i vild fart rusat runt i kattens spår, skällande och morrande. Ingen av våra grannar fick någon längre sovmorgon idag. Nu har han lugnat sig något.

I den sista Agatha Christie-deckaren om Hercule Poirot är han tillbaka på Styles, där han började sin bana. Också nu tillsammans med den trogne vapendragaren Hastings. I De senaste filmatiseringarna spelas Poirot av David Suchet, en rolltolkning han fått mycket beröm för. Men det är inte honom jag ser framför mig när jag läser. En liknande person, men inte honom. Hastings däremot, spelas av Hugh Fraser som helt tagit över sin rollkaraktär. Åtminstone för min del. Får honom helt enkelt inte ur huvudet

Håller på att tappa tålamodet med detta blogghotel och funderar på att öppna eget. Bilderna skulle naturligt vara bredvid varandra, som en Hamlet-triptyk, men det var helt omöjligt. Får inte bort textraderna mellan bilderna heller som ni ser. AAAHRRGH, som det står i serietidningarna. Uttrycker precis mina känslor. Ger nu detta upp och går ut för att vattna Paradisets blommor.
.

Lavendeln

Jo, och så var det det här med lavendeln. Som skall skördas tidig morgon i solsken. Solsken var det, men det här med tidigt var lite värre med. Har iallafall klippt och klippt och det syns knappt att jag har börjat. Skörden är efter kvick frysning lagd på tork. Skall användas till våra sidenkuddar, inköpta i Peking förra året. De är sydda med ficka på baksidan som innehåller doftkudde. Just nu fylld med vete som jag tänkte byta mot lavendeln. Visst låter det härligt? Tänk att få somna in till lavendeldoft! Bara måste ge paradisiska drömmar.

Möte med mobb

Igår gjorde Käre Maken, Hamlet och jag en liten tur till Peggens Glasscfé nere vid Strandpromenaden. Där säljs SIA-glass i alla former, med alla tänkbara tillbehör och bäst av allt, hembakade färska rån. Cappuchino har de också. Helt ljuvligt var det.
Plötsligt hördes taktfasta vrål och skrän som närmade sig i rask takt. Emot oss kommer, marcherande på led med de fullaste och mest högljudda först, en samling (minst) halvberusade, vilt skrålande människor. Stela i blicken och röda i ansiktet. Det lät som om Hitlerjugend återuppstått och var på jakt. Jag, som aldrig går på fotbollsmatcher hade aldrig sett något liknande. Verkligen en obehaglig upplevelse. Det visade sig vara Hammarbysupporters. Har svårt att tro att detta har något med fotboll att göra. Mera med att bli accepterad av en grupp, supa sig full och få utlopp för aggressivitet. Fotbollen och den sk "kärleken" till laget legaliserar beteendet. Fy och usch! Skicka hela supporterklubben först på avvänjning och sedan på charmkurs. Jag som aldrig har haft något varken för eller emot Hammarby ryser nu vid blotta omnämnandet av denna säkert alldeles utmärkta fotbollsklubb, och kommer garanterat aldrig att gå på en enda fotbollsmatch. Detta möte med mobb fick mig upprörd, äcklad och sorgsen över människor beteende. Vill tillägga att detta inlägg naturligtvis inte handlar om just ovanstående fotbollslag, Hammarbysupporters är säkert inte värst, de var den här gången inte jättemånga, och obehaget för kringstående ökar med mobbens storlek, utan gäller supportermentaliteten i allmänhet.
Bild: Kan inte hitta något lämpligt, borde ju vara en kaktus eller en tistel eller åtminstone något visset..

Sommar, söndag och Sliding doors

Såg om denna gamla älsklingsfilm från 1998 igår. Eftersom två av mina favoriter, Gwyneth Paltrow och John Hannah är med ser jag gärna om den när den nu går i repris. Underbart spelad och underbart berättad! En absolut höjdare är "vedervärdige pojkvännens" bästa kompis, som vid det här laget får mig att skratta så fort han kommer i bild. Dagens underhållning kommer från Båstad och det är Söderling som skall stå för den. Har redan börjat hålla tummarna.
Bild: En "Warholbild" till. Lovar att variera mig till i morgon. Håller på att skörda lavendel här i Paradiset.

Blixt och dunder

och ett magnifikt åskregn är här sedan tidigt i morse. Jag tycker verkligen om åskoväder, men Hamlet är lite åskrädd, så han skäller när dundret kommer för nära. Det känns som om det som Asterix och Obelix fruktade, nämligen att himlen skulle falla ner över våra huvuden, nu verkligen är på gång. Den stora gräsmattan utanför Hemvärnsgården som var på väg att övergå från stepp till öken är nu förvandlad till insjö.
Läser om Agatha Christies Passenger to Frankfurt. Hon skrev den lagom till sin 80-årsdag. Så underbart att få vara i besittning av sina själsförmögenheter och att ha så mycket energi så länge. Och en så underbart intelligent kvinna hon var! Tänker läsa om den sista Poirot-boken också. Skrevs på 40-talet för att ges ut efter hennes död, men om jag inte minns fel blev hon övertalad att ge ut den lite tidigare. I biografier anmärks det på att hon inte gör utförliga personbeskrivningar. Men det är ju en del av genialiteten. Hon gör en personskiss som triggar läsarens fantasi och låter läsaren fylla ut själv efter eget huvud. Som sagt - en intelligent dam.
Bilder: Rosor, Warholsk touch, men det är helt omöjligt att redigera text och bild som jag vill! Måste ta itu med detta en vacker dag, men fruktar att det medför mycket jobb. Och mycket jobb är helt enkelt inte min grej.

Vansinnigt tidigt

är det, och jag begriper inte vad jag gör uppe. God morgon, alla! Hoppas ni har lika vackert väder som vi.
Biografin om Dame Agatha Christie var inte mycket att ha. Lite gav den ju, och nu måste jag se om Mordet på Orientexpressen. Ingrid Bergman är lysande där, rolig faktiskt. Hon spelar en svenska, det klarar hon ju bra. Och så skall jag läsa om några av böckerna. Bör finnas en bättre biografi om AC, skall kolla.
Bild: Kort respit från rosorna. Här är lupiner. De har egentligen redan hunnit blomma över. Allt går med blixtens hastighet i denna värme.

Underbar morgon i regn

Har ätit frukost på vår takförsedda uteplats, med regnet smattrande och svalkande vind i de stora björkarna. Till sällskap har jag fortfarande Dame Agatha. Och Hamlet. PARADISISKT. Käre Maken störtade till golfbanan i gryningen, det är ju PERFEKT väder för golf.
Vi har kostat på undebara breda skjutbara glasväggar till uteplatsen, men taket är i enastående gräslig räfflad plast. Byter vi ut det? Nix, det händer liksom bara inte. Vissa saker bara vänjer man sig vid. Ibland tittar jag upp och tänker "Fy vad det ser ut!" Men så glömmer jag raskt bort det igen.
Är snart klar med Dame Agathas memoaer. Större delen av boken utspelar sig före II:a världskriget och hennes berättelser om resor kors och tvärs i Mellanöstern och Sovjetunionen är verkligen underhållande läsning. Tar sedan itu med en biografi om henne, skriven av en rad olika författare och sammanställd av HRF Keating.
Bild: Jovisst, fler rosor.

Reminicenser

- ett så härligt, laddat ord! Romantiskt, vemodigt, kanske lite hotfullt? Det är ju nära till hands att tänka tillbaka på sitt eget liv och sin egen uppväxt när man läser andras memoarer. Något jag börjat göra de senaste åren, men faktiskt aldrig gjort förut. Tänkt tillbaka, alltså. Varandes av den sort som lever helt och absolut i nuet. Till skillnad från Dame Agatha som så njutningsfullt vältrar sig i sina hågkomster kan jag inte påstå att jag tycker om det jag minns. Jag tror jag upplevde svensk grundskola när den var som sämst. Alla skulle vara LIKA - lika dumma, lika kloka och alla förväntades ha samma förutsättningar. Vi var naturligtvis inte lika och denna påtvingade anpassning till normen som jag tog för det riktiga tog mig lång tid att komma över. Men jag kom åtminstone över den. Pennalismen flödade, både från katetern och på skolgården. Barn trycktes ohämmat ner av varandra och av maktfullkomliga vuxna. Visst, det fanns undantag, men på det hela taget har synen på barnet och barnets rättigheter förändrats kollossalt och till det bättre.
Viktorianerna hade en stark tro på individualiteten. Och i Dame Agathas samhällsklass också möjligheter att förverkliga idéer om utbildning och att låta barn utveckla eventuella talanger. England före I:a världskriget och i borgelig miljö måste ha varit ett PARADIS. Drömmer just nu inte om framtiden utan om det förflutna. Fortfarande i gott sällskap.
Bild: Mina rosor. Det kommer fler bilder av dem.

I gott sällskap

Hittade Dame Agatha Christies memoarer på biblioteket igår. I bättre sällskap kan man inte befinna sig. Njuter i fulla drag. Klokt, underhållande, spännande. En sådan fantastisk kvinna! Om det är sant att det aldrig är för sent att skaffa sig en bra barndom tar jag gärna Dame Agathas. Hon verkar ha haft det underbart! Och hon berättar så njutningsfyllt om en annan tid, en annan värld. Jag trivs jättebra i hennes värld och med att vandra omkring bland hennes minnen.
Hittade massa andra böcker också, bl a en kasse med Paris-tema, så nu är ordningen återställd.
Paradisiskt väder idag - det regnar, hurra!
Bild: Förälskad i mina rosor. Här kommer nu att komma den ena konstiga rosbilden efter den andra.

Inget att läsa!!!!

Och det är katastrof! Nu blir det en tur till biblioteket. Ut i den vilda falkenbergstrafiken alltså, som ökar med ca 500 - 1000% dessa sommarsemesterveckor. Har försökt läsa om gamla deckare, men det går inte längre. Måste försöka hitta något lite matnyttigare. En biografi, kanske.
Bild: Vi har nu rosor överallt! Underbara är de!

Lite lat

Sorry, har slarvat med inläggen. Haft för mycket att göra och dessutom är det alldeles för varmt!
Idag har vi haft födelsedagslunch för Käre Maken som fyllt år. Här kommer, på begäran, receptet på Paradisisk mockaglasstårta: 2 marängbottnar, 2 ägg, 1 dl strösocker, 3/4 dl kaffe, 3 dl vispgrädde, 75 g mörk choklad, 1 msk kaffe-/chokladlikör. Vispa ägg och socker pösigt, blanda i kaffe. Vispa grädde, blanda i äggsmeten. smält choklad, tillsätt sprit. Lägg marängbotten i 2 l form, häll i hälften av kaffesmeten, rippla över choklad, upprepa. Frys 3-4 tim. Tempereras innan servering.
Bild: Envetet blommande engelska pelargoner.

Agatha revival

I väntan på Maria Lang från antikvariaten läser jag mina gamla Agatha Christie-deckare. Har drygt 50 st. Dessa har släpats runt vid alla mina flyttar och ser lite malätna ut. Har egentligen läst dem alldeles för många gånger, men Bertrams Hotel är fortfarande läsvärd, en ljuvlig miljöskildring. Skulle gärna läsa om Mrs Christies memoarer, underbar vill jag minnas, men den boken är försvunnen. Får väl se om det går att köpa ett nytt ex via Gojaba.com.

Var man hittar gamla Maria Lang-deckare?

. . . jo, på Gojaba. com! Vilket namn - undrar vad det betyder? Det är i allafall en samlingssite för antikvariaten och ett virtuellt paradis för mig. Har ännu inte sett om det har förbindelse med verkligheten, men har hopp. Åtminstone har det kommit mail från ett av antikvariaten. Hurra!
Väntar nu på Maria Langs En främmande man. Gojaba.com - en underbar plats i eterrymden! Kommer hädanefter att tillbringa massor av tid där. D v s den lilla tid som blir över när jag inte spelar Country Life eller kollar Fb. Eller läser. Nu skall jag se om det inte finns någon gammal Agatha Christie i bokhyllan som vill bli omläst.
Bild: Pion igen, ja, ja visst är det tjatigt, men jag hinner helt enkelt inte fotografera, se ovan. Måste dessutom ut och proviantera nu, ICA - here I come!

Lata dagar

har vi nu, Hamlet och jag. Käre Maken jobbar i Göteborg och vädret är inte vad jag planerat. Det är visserligen varmt, men solen lyser med sin frånvaro, så stranden är inget alternativ. Ligger i solstol på uteplatsen och läser om gamla deckare. Har inget nytt läsprojekt som lockar, så just nu blir det gamla Maria Lang ur bokhyllan. Skulle gärna vilja ha tag på fler, gärna skrivna före 1970. Sedan är hennes böcker desvärre inte lika bra. Var hittar jag sådana?
Bild: Mera pion.

Änglar, finns de?

Är nu klar med Carlos Ruiz Zafóns Ängelns lek. En gotisk berättelse om en gotisk författare. Massor av mystik och svärta. Han kan skriva, herr Zafón, hans personer har liv och karaktär och historian håller ända fram. Min invändning är det här med Gud och/eller djävulen vars inblandning är så vanlig i litteratur från latinska länder och som för mig känns som en alltför enkel lösning att ta till. Eller möjligen alltför komplicerad.
Var på stranden igår. Utan kamera. Det är packat med folk och jag gillar inte att fotografera människor. Här är pion från trädgården. De växer i skuggan och är sena. Pionerna på vår framsida har blommat över. En trevlig dag önskas alla. Det lär bli värmerekord.

Luther

Såg första avsnittet tv4:s nya polisdeckarserie Luther häromkvällen. BBC-producerad, det brukar vara bra. De varnade för "starka" scener, men jag som utan problem ser Bones brydde mig inte särskilt. Men jag drömde mardrömmar, så Luther får, trots bra manus, nog vara för min del. I Bones är det äckligt, men i den här är det våld, och det tycker jag är äckligt..

Vi har akut värmebölja, hoppas kunna komma ner till stranden idag. Helst tillsammans med kameran.

Sandy Skoglund

Bygger upp sina fantastiska, surrealistiska miljöer och fotograferar av dem. Bilderna är alltså INTE produkter av photoshop. I någon mån i samma tradition som Cindy Sherman, men med annan agenda. Mer samhälls- och samtidsreflektion. Spännande, intressant, roligt.

Zafóns ängel är inte särskilt snäll.
Hamlet hälsar att idag är det för varmt för hundar.

Mjellby museum

Hittade ett nytt museum häromdagen. Halmstadgruppens museum, strax norr om denna stad. Inte nog med att de har permanenta utställningar av Halmstadgruppens medlemmar, man har också just nu en jättehärlig utställning av samtidskonstnären Sandy Skoglund. Underbara bilder, särskilt hennes "Guldfiskarnas hämnd" och "Radioaktiva katter" fastnade i minnet. Visas hela sommaren. Caféet, med en massa hembakat godis är också väl värt ett besök. Drömmarnas kaka, en passionsfruktscheesecake, var - PARADISISK!