Rosor och 1100-tal

Roar mig i 1100-talets England. I sällskap med Ariana Franklin och hennes hjältinna Adelia Aguilar och en mycket underhållande version av kung Henry II. Här lär man sig massor om den absolut otroliga lagstiftning som tillämpades och den hårt arbetande kungens vedermödor för att göra något åt det. Han lyckades ganska väl, skall ni veta, men han hade det inte lätt. Han övertog ett ödelagt land, det hade hans kära mor och hennes kusin sett till genom att slåss om makten i många år. Dessutom gjorde praktiskt taget ALLA uppror, och då menar jag alla. Inte bara walesare och skottar och den franske kungen, som ju är de vanliga plågor en stackars engelsk kung har att tas med. Hans hustru och deras gemensamma söner försökte också störta honom från makten. Sin kära hustru Eleanor spärrade han in på livstid. I ett tjusigt slott och i lyx, men ändå.

Lagens rätt satt bokstavligen i spjutstångs ände. Man kunde t ex motsätta sig ett arv om man ville bo kvar i ett - säg slott - som någon annan hade ärvt genom att hyra in en slagfärdig (förlåt, det var omöjligt att motstå) riddare som skulle kämpa mot arvtagarens riddare och må bäste man vinna, det skulle Gud se till. Sådan var lagen. Knepigt detta hur Guds vilja så smidigt sammanföll med den som hade råd med den bäste riddaren.

På det hela taget är det väldigt roligt att läsa historia i denna lättsmälta form. Om Adelia Aguilar  finns tyvärr bara fyra böcker varav endast de två första är översatta. Det lär inte bli fler, författarinnan lever inte längre. Det var med stor missräkning jag upptäckte det. Två av böckerna har fått fina priser. Det är de väl värda.

Rosorna skall torkas så småningom, och pryda sovrummet, är det tänkt. De skall bara slå ut lite till. Och gissningsvis behöver jag dubbelt så många.