Uppgörelsen? Sluträkningen? Dilemmat med bra böcker.

Aaaaagh! Har just läst ut A Great Reckoning, Louise Pennys senaste. Bara hatar när en bra bok tar slut, och åh, så bra den är! Oerhört välskriven. Man vaggas in i mys och trygghet för att kastas ut i ångest och hemska misstankar. Gång efter gång efter.... Dessutom älskar man hennes karaktärer. De flesta, vill säga. Några är verkligen avskyvärda, och några är både och. Många av hennes karaktärer återkommer i varje bok, känns som om jag känner dem väl vid det här laget. Och miljöerna! Underbart! Hon får till och med den kanadensiska vintern att framstå i ett romantiskt skimmer. Som snabbt passerar förbi ;-). Intrigen är alltid intelligent, jag är så imponerad.

Har alltså haft 48 timmar rent och oförfalskat nöje, slitits mellan att försöka spara boken så att den skall vara längre (omöjligt, och dessutom blir det för splittrat och förstör läsupplevelsen.) Och att sträckläsa. Sträckläsningen vinner alltid, dessutom det bästa sättet att uppleva en bok. Åtminstone om den är så här välskriven. Men, som sagt, det är ju det här med att boken tar slut så fort. :-) Louise Penny har en agenda; om man kan kalla kärlek, vänskap, rättspatos, heder för agenda och det tror jag man kan. Tycker dessutom att böckerna blir bättre och bättre, ganska ovanligt i branschen, intygas härmed.

Bilderna, kära vänner, togs för några dagar sedan. Jag har haft fullt upp :-)