Filmer . . .

. . . har vi sett i parti och minut nu när vi inte haft någon tv. Bl a två filmatiseringar av Maria Langs tidigaste deckare: Mördaren ljuger inte ensam (debutromanen) och  Tragedi på en lantkyrkogård. Nej, filmerna är inte särskilt bra, humorn i böckerna är fullständigt utraderad och varför måste svenska skådespelare mumla så förbaskat? Skulle behövas textning. Plus till Ola Rapace som Christer Wijk, han är nästan trovärdig och det är inte lätt med den rollkaraktären. Fast mumlar, det gör han!
Fattar att man måste dra ner på persongalleriet, men i filmmanus görs ändringar som inte behövs och som verkligen inte gör historian bättre, snarast sänker nivån. Det är sorgligt för oss som älskar vår Maria Lang. Manusförfattaren borde ha litat på Maria, hon skrev mycket bättre än han/hon! Men så är det scenografi och kostym! Lysande, faktiskt, misstänker dock att filmernas femtiotal är tjusigare än verklighetens. Hammars sommarhus i första filmen är helt fantastiskt, för att inte tala om att ön är precis som jag föreställt mig den. Och prästgården i den andra filmen, för att inte tala om disponentvillan, är hur fina som helst. Och då gillar jag inte ens femtiotalet speciellt. Kläderna är väldigt bra, Maria Lang gillade och förstod sig på kläder och det märks tydligt i böckerna. Och här har man lyckats väl i filmerna också. Det hade författarinnan gillat.
Hyr nog någon till. Finns totalt sex att välja på.

Bild: Samma orkidé, annan vinkel :-)