Skabbig byracka?

Byracka förvisso, möjligen skabbig också. Hamlet har fått otäcka utslag på ryggen och där är det väldigt svårt att klia sig även för en vig och smidig hund. Veterinären misstänker rävskabb, rakade honom på ryggen (ok, bara lite grann) och rekommenderar massor av bad med specialschampo och en liten konstig tub med medicin som vi med mycket möda och stort besvär lyckats trycka ut i nacken på vår misstänksamma hund. Vi lurade honom till sist med kaksmulor, det fungerade fint. Han skall också schamponeras varje dag i fyra dagar. Vi är nu inne på dag tre, och att bada Hamlet kan jämställas med ett medelhårt gym-pass. Han gillar sitt bad, den saken är klar. Det är frotteringen som gör det. Jag jobbar stenhårt och Hamlet snörvlar av förtjusning. Går åt massor av handdukar.

Är nu helt utmattad.

Unnar mig konfektbiten Children of Kings i Deborah J Ross fortsättning på Zimmer Bradleys Darkoverserie.
Ross säger att hon gör på samma sätt när hon skriver om Darkover som man gör när man skriver en historisk roman. I det här fallet en massa omläsning av Zimmer Bradleys romaner plus genomgång av densammas efterlämnade brev och anteckningar. Ross gör det väldigt bra. Man känner vagt att det är en annan berättarröst, men det gör ingenting.

Vi har massor av snödroppar. Ger mig vårkänslor.

Lite sent ute . . . .

. . . men här är Alla Hjärtans Dags-blommor till ALLA. Varsågoda!

Har haft fullt upp i helgen med all skidåkning på tv. Roligt och underhållande har det varit. Bortsett från de hemska bilderna från sprinttävlingen, där man såg hur Emil Jönsson (STOR favorit här i huset) gick sönder i backen. Nu gäller det att det blir ordning på honom tills VM. Och det är bara en förhoppning. VM är inte värt att bli invalid för, inte ens när det går på hemmaplan.
Hörde du det, Emil?

Läser vidare om Darkover, men jag läser för ögonblicket om, för att komma i stämning till min nyinköpta bok The Children of Kings av Deborah J Ross som fortsätter Marion Zimmer Bradleys Darkover-svit. Roligt har jag. Emellertid handlar den nya boken tydligen om Gareth Elhalyn, en bortskämd odåga när han är som bäst. Känner lite motstånd här, men han kanske tar sig.

Vill tipsa om deckarserie på tv nu när jag ändå är inne på odågor. Nämligen den amerikanska versionen av Leif GWs olidlige Bäckström. Verkligen roligt. Går på tv3. Enda sättet att se program på 3an är att göra det via programbibliotek /liknande så att man kan spola förbi reklamen. På amerikanska har Bäckström förstås förvandlats till Backström, han är dock precis lika olidlig. Men rar när han flyger drake.

Hjärnans vindlingar och minnets förunderlighet

Fick en textrad och en melodi i huvudet i natt när jag sov(?) Det händer, men inte så ofta. Vände och vred på raden "men bara om min älskade väntar" lite fram och tillbaka, så dök lite mer text upp och jag bestämde mig för att rösten jag hörde var Ulf Dagebys. Fortfarande i sömnen, alltså. Googlade lite - när jag vaknat, förstås och se här är resultatet:



LPn kom ut 1978 - minns ni? LP-skivor? Jag hade den här, det vet jag, men jag var inte så speciellt förtjust i just denna låt. Då. Det är jag nu. Vilken svidande vacker text.
Och hur fungerar hjärnan, och framför allt minnet, egentligen? Det är rätt länge sedan, vet ni. Och nog för att jag har hört talas om folk som hör röster. Men Ulf Dagebys? :-)

Vinterstrand

Motljus, det är därför färgerna försvinner :-)

Eller kanske snarare tidig vårstrand. Vi har nästan 10 plusgrader och det känns ganska overkligt. Underbar dag och en mycket lycklig hund har sprungit lös och ledig på stranden. Krävde badkarsinsats när vi kom hem. Inte mattes favoritgöra.

Läste alldeles nyss: The arc of the swallow av Sissel-Jo Gazan, som förutom deckarförfattandet är biolog. Boken, som har sin förankring i verkligheten, handlar om mässlingsvaccin och är en riktig rysare. På mer än ett sätt. Gazan skriver på danska och det känns verkligen konstigt att läsa en bok som översatts från danskan till engelskan bara för att den inte översatts till svenska. Bakvänt, känns det. Hoppas så att hon fortsätter att skriva, jag gillar hennes böcker (detta är deckare nr 2) helhjärtat.

Kan vara kombinationen av Köpenhamn och universitetsmiljö som gör det för min del Så bor vår hjältinna med sin polis i Humlebaeck, där konstmuseet Louisiana ligger. Bara det . . .

Söndag

Ville bara att ni skulle se mina fina tulpaner. Är inte bara besatt av orkidéer, det gäller tulpaner också.

Tänker ägna dagen åt läsning och skidskytte (Heja Fredrik Lindström!).
Har redan varit på strandpromenad med Huliganen, vi har vackert väder och vi var långt ifrån ensamma. Tror alla hundägare var ute och ganska många andra också. Huligan-Hamlet tycker det är så dumt med andra hundar, det räcker ju bra med honom.

Btr tv-serien Shetland; Fantastiskt foto, rena njutningen. Spännande är det också, och - som alltid i brittiska serier - väldigt bra skådespelare.

Ha en riktigt fin söndag! Vi ses.

Miltoniopsisen

Älskar dessa knäppa namn på orkidéerna. Gissningsvis är väl detta då en korsning mellan Miltonia och Phaleanopsis. Obs att det finns tusentals olika sorters orkidéer och det är verkligen inte svårt att bli besatt av dem. Oftast vackra, ibland egendomliga och alltid spännande. Visste inte vad denna skulle få för färger när jag köpte den, men här hade jag tur.  Den pryder nu vårt sovrum som för övrigt går i grått och vitt.
Nedersta bilden är lite för lila i tonen, så ser den faktiskt inte ut.

Läser vidare om telepatvärlden Darkover. Eller Cotman IV som planeten heter i Federationens listor över världar. Zimmer Bradley diskuterar ofta kvinnans roll i sina romaner. Min favorit är Marguerida Alton, som jag har lättast att identifiera mig med. Emellertid är det inte hon som är Zimmer Bradleys alter ego, det är Margueridas far Lewis Alton. Förvånade mig lite när jag läste det. Intelligent, med pliktkänsla och samvete och, åtminstone i början, en plågad man.

Ser alpina VM, och blir helt utmattad av särskilt Super G. Fruktansvärt brant, fy 17 så svårt att svänga. Själv hade jag tagit av mig skidorna och promenerat ner.

Nya orkidéer

Det är orkidéfrossa i de flesta blomsteraffärer och vem kan väl motstå  . . . . ?  Inte jag i varje fall! Översta bilden föreställer vår Miltoniopsis som slog ut sin första blomma igår. Tror de skall vattnas lite oftare än Phaleanopsisarna (vilket ord!). Hoppas jag klarar det, mitt sinne för rutin är inget att skryta med.

För att fortsätta om Marion Zimmer Bradley: Hon har förutom Darkover-serien skrivit en hel del annat. Hennes Avalon-serie är höjd till skyarna både av kritiker och läsare. En kung Arthur-saga ur perspektiven kvinnligt/manligt, gudinnan/kristendomen.

 Jo, den är väldigt bra, det är den, men Darkover-serien är roligare. Läser nu om Marguerida Alton, som uppfostrats på en annan planet, av misstag kommer till Darkover där hon till sin fasa upptäcker att hon kan läsa andra människors tankar och dessutom är livsfarlig för andra. Inte nog med det, hon är dessutom potentionell arvtagare  till ett rejält stycke av planeten.  Den stackars Marguerida tvingas tillbringa åratal med att försöka behärska sina talanger. Och förvecklingarna är förstås oändliga. Och underhållande.

Bild nr två är en Zygopetalum. Pajasorkidé på svenska. Den doftar. Ljuvligt men inte så starkt.

Skodsborgs spa och favoritfantasy

Från hotellrummet

Här har ni vårt danska favorithotell, med paradisisk spaanläggning och vackra rum. Hotellet är förvånansvärt fullt av dansk modernism invändigt, det skulle man inte tro av den palatslika utsidan att döma. Särskilt stilren och snygg är frukostmatsalen och utsikten över sundet kan göra vem som helst lycklig. Skall ta några bilder där nästa gång.

Läser sedan någon vecka tillbaka om Marion Zimmer Bradleys Darkover-romaner. En favoritfantasyvärld av typen "tänk om . . . " I det här fallet "Tänk om människor verkligen hade ett sjätte sinne, var klärvoajanta, kunde läsa varandras tankar, kunde känna varandras känslor osv". Hur skulle det samhället se ut? Marion Zimmer Bradley har skapat en hel värld, med flertusenårig (?) historia. Jag har faktiskt alla romanerna, ett 30-tal, men det kommer ut fler, skrivna av Deborah Ross, som har tagit över Darkover efter Zimmer Bradley som avled 1999. Darkover är en kall planet, det är framträdande i berättelserna, och naturligtvis med feodalt styre, men alla romaner utspelar sig i egentligen i en framtid. Det hela är väldigt roligt, spännande och  genomtänkt och man faller för hennes personer som är begränsat hjältematerial och därmed lättare att ta till sig.


Paula Modersohn Becker

Nu kollade jag med Bokus om det kommit ut något nytt och fick en smärre chock. Jag visste att Marion Zimmer Bradley gett ut massor av novellsamlingar också, men de har varit slut på förlag i evigheter. Nu har de getts ut igen, säkert 20 st. HJÄLP! Vill jag ha alla dessa? Antagligen. Dessutom hade Deborah Ross gett ut en ny och den måste jag bara ha!



Mer från Louisiana

Här är min favoritfigur som jag alltid hälsar på, och nästan alltid tar en bild av. Har ganska många bilder nu. Personnage heter denna ljuvliga skulptur av Joan Miro. Förmedlar humor, lätthet, sympati och kärlek. Ser honom som min favoritutomjording.
Lunchrestaurangen är ett annat favoritställe. Brukar försöka hinna med både fika och lunch. Särskilt nu sedan de börjat med fantastiskt fina lunchbufféer. Man behöver faktiskt sitta ner emellanåt, för på Louisiana går man, och går och går och går!






Museet är ett underbart ställe. Det går faktiskt bra att åka dit även om man inte är så jätteintresserad av pågående utställning. Det finns ju parkerna och alla skulpturer utomhus och den fantastiska utsikten över sundet.

Och museets samlingar förstås. Man hittar alltid något man missat och blir alltid glad för gamla favoriter. Här är ett par av mina:




Måste puffa för min nya tv-favorit, nämligen serien Grantchester. Ljuvlig brittisk snälldeckare som utspelar sig under 50-talet. James Norton och min favorit Robson Green i huvudrollerna. Sååå mysigt!

Karen Blixen och Paula Modersohn Becker

Har varit på en tur till Danmark igen. Det är Louisiana som är huvudmålet. Denna gång deras utställning av Paula Modersohn Becker. Plus att jag

ville se en Pollock ur den nya donation Louisiana erhållit. Får väl medge att utställningen var ett svepskäl för att få göra en lite resa och övernatta på Skodsborgs förnämliga spa. Denna tur är en favorit. Vi brukar hinna med att besöka Karen Blixens fågelreservat också, där vi tar en liten morgonpromenad. Bland fågelkvitter och i vacker skog, där man lämnar nedfallna gamla träd liggande för hackspettarnas skull. Hamlet lämnas på pensionat kl 8 för att han skall få delta i morgonpromenaden på Ugglebo, och då är vi lite för tidiga för Louisiana som öppnar kl 11.





Självporträtt, Modersohn som ung

Paula Modersohn Becker var en positiv överraskning. Osäkert vad det var jag tyckte så mycket om. Hennes inställning, kanske. Hon var realist, och hennes konstnärsskap var självständigt och eget. Hon målade främst kvinnor, gärna kvinnor med barn. En fascination för moderskapet. Föga insmickrande porträtt, men respektfullt målade.
Louisiana visar 150 bilder av de ca 750 som finns i konstnärens kvarlåtenskap. Konstnären dog endast 31 år gammal, 18 dagar efter att hon satt sin dotter till världen. Ett kort, men rikt och betydelsefullt konstnärsskap. Det fanns ett foto av mor och barn. Hon såg underbart lycklig ut.