Fler -droppar

Våren närmar sig i snabb takt fastän det bara är februari än. Snödropparna är som vackrast, det är massor av knoppar i rabatterna och jag har som vanligt ingen aning om vad jag har planterat. Så kul med överraskningar!
Har hittat lysande bra tv-serie att följa. Nix, ingen deckarserie den här gången. Hotel Halcyon utspelar sig på 5-stjärnigt hotell i London och vi är i början av WWII. Den tid britter verkar se så sagolikt nostalgiskt på. Visst är det märkligt? I vilket fall är miljön (miljöerna) helt fantastisk(a), kläderna hur fina som helst, alla personer engagerande, storyn lagom spännande. Brittisk dramaserie när den är som bäst. Såg de första fyra avsnitten på raken, nu måste jag vänta EN HEL VECKA!!!


Läser alltså. Feist igen. Gissningsvis tredje eller möjligen fjärde gången. De första nio inledande böckerna vill säga. Sedan segar det liksom till sig. Klassisk fantasy. Ni vet - medeltid, det ena kriget efter det andra, adel och kungligheter, alver, (olika slags alver, faktiskt), drakar, dvärgar mm. To m troll. Fullt av kulturkrockar. Rolig läsning, lite pojkboksäventyrlig men det ska jag ta. Emellertid får Feist ihop en beundransvärt komplex version av Universum med bebodda planeter, gudar och religioner - både gamla och nya. Imponerande.

Månen och floden

Ni får ursäkta att jag använder (nästan) samma bild som i förra inlägget, men . . . .
När jag skrev det visste jag inte att jag skulle läsa Karen Baos utmärkta första bok Uppstigandet i trilogin The Dove Cronicles. Där befinner vi oss i en koloni på månen, styrd med hård hand av en junta. Måste säga att hon har en bra idé, Karen Bao, och lyckas väl i sina tvärvändningar. Roligt att läsa. Så roligt att jag skall överse med några (för mig) ologiska reaktioner. Väntar på nästa bok. Den finns, men är inte översatt, och då är vi där igen: skall man köpa del 2 (och 3) när man inte har del 1? Har inte bestämt mig än.


Läser Sharon Boltons En mörk och förvriden flod  så länge. Bolton skriver i polisdeckar- bårhusäckel-genren, som Bones, t, ex. Läser hennes böcker trots det. Polisdeckare är ok för mig, bårhusäckel inte. Det är inte det att jag blir särskilt äcklad, tycker bara att det är så fånigt. Det som verkligen är bra här är hennes levande och engagerande persongalleri med unga polisen Lacey Flint i huvudrollen. Themsen spelar förstås en framträdande roll. Har läst de tre första böckerna i serien, men har nog missat ett par. Får väl leta på biblioteket.

Suddiga vårtulpaner till er: var så goda!

Nattsvart

Hej på er!
Bjuder idag på vackraste orkidén jag någonsin haft. OERHÖRT svår att fotografera, ljuset vill inte räcka till och blixt blir för vasst.

Mitt läsprojekt om Patrick Melrose är nerlagt. Hade så stora förhoppningar Jag har försökt, det har jag. Inser alla litterära finesser, men.... Varför skall jag läsa elaka saker om dumma/obildade/elaka människor vars främsta ambition är att ha/skaffa pengar och status? Det är liite roligt , men mest sorgligt. Elakt av författaren, som jämförs med bl a Woodhouse som också skrev elakt om engelsk aristokrati. Men Woodhouse var elak med värme och kärlek, här finns inte det ena och verkligen inte det andra. Kom inte ens 100 s in i boken.

Måste få jämföra med Cashores Monstrets dotter (del två i en alldeles underbar trilogi). Cashores monster är en tankeläsande, sadistisk, uttråkad sociopat, det värsta Cashore kunde fantisera ihop. Michael St Aubyns monster läser inte tankar, han iakttar istället. Annars är de i det närmaste identiska. Cashores monster har positiva sidor, det har inte Michael St Aubyns. Cashore skriver fantasy, Michael St Aubyn beskriver sin far. Så mycket hat.... möjligen berättigat.

Läser istället polisdeckare. Tja, i brist på bra fantasy så får det gå. Peter James Dödsmärkt. Han skriver alldeles utmärkt, men jag är sååå trött på massmördare. Ett enda, trevligt litet mord räcker så bra.
Skall sätta mig och kolla upp prisbelönta fantasy/sci-fi-författare. Har bara på något konstigt sätt inte tid. Vi hörs!

Vedervärdig verklighet

Kära vänner! Tar fortfarande inga bilder så jag bjuder på gamla godingar.
Har däremot läst en del och försökt lämna min fantasy för verkligheten. Alltså först och främst den skotska verkligheten i form av Ian Rankins kommissarie Rebus-serie. Har läst de tre första plus två mot slutet av den runt 20-talet böcker långa serien. Första boken (Knutar och kors) är helt enkelt inte särskilt bra. Fullt med schabloner. Rebus själv är en schablon, dåliga nerver, sover inte, super, besatt av sitt jobb. Blir med åren tjock också. Visst känns det igen? Det serien vinner på är den poetiska svärta med vilken Rankin beskriver sitt Edinburgh och de lysande intrigerna (bortsett från den inledandeboken som har för mycket av allt).

Mitt nästa försök att tackla verkligheten i litterär form dök upp härom dagen. Hade ställt mig i kö på Michael St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose. Har fått väldigt bra kritik. Rolig som Oscar Wilde, vass som Evelyn Waugh. Jodå, jag håller med. Men boken är så otäck! Vid s 39 tänkte jag att han måste väl skruva till det lite och började kolla upp författaren. Han skruvar inte alls, han beskriver sin egen uppväxt. Och då började min faktakoll hade jag inte ens nuddat vid de hemskaste händelserna än. Jag kunde inte läsa längre, famlade efter en trevlig fantasyhistoria istället. Läser nu Cashores trilogi där bok nr två, De utvalda, faktiskt är den bästa. Bok nr två brukar annars vara en liten besvikelse, men minsann inte här!

Skillnader

Favorit i repris

Läser som sagt om en fantasyfavorit, nämligen Feists Slaget om Rämnan. Påhittigt, genomtänkt, fin person- eller snarare varelse- karakterisering. Underhållande. I avvaktan på fortsättningsböcker från bibliotek och Bokus tog jag itu med Linn Ullmans De Oroliga. Om Ingmar Berman, Liv Ullman och om henne själv. Det är en briljant  bok. Både till form och innehåll. Den går till hjärtat. Har aldrig intresserat mig för vare sig Bergman eller Liv Ullman, den sistnämndas storhet har jag aldrig fattat. Misstänkte att hon var ett självupptaget våp och där hade jag väl gissat rätt. Har aldrig tyckt om hennes utseende heller, det andas alltför mycket "stackars lilla mej". Tydligen ansågs hon vara mycket vacker. Tja. Ingmar Bergman har jag heller aldrig förstått mig på. Insåg att han drevs av sin ångest, han säger det själv och det märks såå tydligt i hans filmer (varav jag sett ett fåtal, det skall medges) och det orkar jag liksom inte med. Linn Ullman, däremot.... Kära vänner, detta är litteratur på hög nivå. Jag var fast efter de inledande sidorna. En bok visserligen om Bergman, Liv och Linn Ullman, men dessutom om livet och åldrandet. Läs den!

Emellertid kan man liksom inte läsa en biografi till efter detta. (Dessutom om Strindberg, en annan galning (än Bergman då 😊)) Hittade Ian Rankins Strip Jack bland mina lånade böcker.  Utspelar sig i Edingburgh. Välskriven underhållning som alla säkert vet. Polisdeckare om kommissarie John Rebus.I tv-serien förtjänstfullt spelad av Ken Stott. Underhållande och bra att ta till mellan de stora kanonerna. Har t o m reserverat två Rebus-deckare till på biblioteket.

Granskog i London

Gamla bilder, som sagt. Tagen med fel inställning dessutom. Beklagar, jag ska försöka bättra mig.
När vi var i London gjorde vi en snabb shoppingrunda. Det finfina varuhuset gjorde reklam i vartenda hörn för sin takträdgård. Som visade sig bestå av granar. Det luktade gott, det gjorde det och granskog är nog så exotiskt i centrala London, men för oss svenskar gränsar det till det komiska.

Måste nu gnälla lite på sakernas tillstånd. Mitt bibliotek är min favoritinstitution, men nu är jag sur. Håller på att läsa om Feists Slaget om rämnan. 6 böcker. Upptäcker att nr 4 saknas. Och den är helt enkelt försvunnen. Finns inte att köpa på svenska heller, så man kan inte ens kräva att biblioteket köper in den. Jag har beställt 4:an på engelska. Det är inte bra, dels är det jobbigt att ställa om i början, fantasy är svåröversatt. Dessutom kommer jag nu att äga bok nr 4 i en serie som jag inte har de andra i. Suck! Ni skulle bara veta hur många avslutande romaner i olika fantasyserier jag har. Av någon obegriplig anledning är bara de inledande böckerna översatta och utgivna. Och man vill ju faktiskt veta hur det slutar. GNÄLL!!!
Det är väldigt roligt att läsa Feist. Som att läsa Enid Blytons FEM-böcker när man var liten. Men mycket skickligare skrivet. Underhållande och till intet förpliktigande.

Nåja, jag har bokat in mig på de 2 sista böckerna, de borde dyka upp snart. Får väl läsa t ex Linn Ullman så länge. Hon fick bra kritik.

Käre Maken träffade Yoda utanför National Gallery. Är inte Yoda lite längre än han brukar?

Litteraturens lockelser

Hej igen! Nu trodde ni jag hade försvunnit, inte sant? Men nej, även om jag ber att få önska God Jul, Gott Nytt År och God fortsättning här i ett svep. Saken är den, att inte nog med att Jul och Nyårshelger tar både tid och energi, hur roligt det än må vara så jag har inte tagit några bilder. Och dessutom har min dator visat skrämmande tendenser på att bryta ihop för gott. Bör alltså ge mig ut  och skaffa en ny. Hatar att lägga ut pengar på något så tråkigt. Min nuvarande dator är dotterns kasserade. Det var många år sedan hon kasserade den. Bilden är också gammal, från någon gång i mitten av december, tror jag.
Beväpnade min med fina böcker inför julhelgen i tron att jag skulle få gott om tid att läsa. Hade köpt en biografi om Strindberg, Bob Dylans  självbiografi, Just Kids av Patti Smith (Nobelprisutdelningen, hon var mer än bra, hon var lysande!) och lånade Linn Ullmans De oroliga på biblioteket. Har jag läst dem? Inte då! I sista ögonblicket rusade jag tillbaka till biblioteket och lånade 5-6 delar ur Raymond E Feists fantasy-serie om Midkemia. DEM läser jag 😄. För tredje gången.

Visar tänderna

Så var det det här med British Museum. Före besöket tyckte jag debatten om man borde lämna tillbaka konstskatter från det land de kom ifrån var en ickefråga. Det tycker jag inte längre. Här finns assyriska portar (gigantiska), Parthenonfriserna från Athen (förstås), fantastiska kinesiska urnor (mm), massor av mumier (mumierna var kanske otäckast) och den nya stora utställningen handlade om egyptiska konstskatter från två nyupptäckta städer som grävts upp utanför Egyptens kust av ett oljebolag. Där finns Rosettastenen. Den är MYCKET mindre än jag trodde. Och så finns där massor av romerska, mycket vackra mosaiker. Det finns mycket mer. Ju längre vi gick omkring, desto mer illa berörd blev jag. Det här är stöld, det är värre än stöld, det är att beröva andra kulturer deras rättmätiga arv.
Jag har helt klart för mig att de assyriska portarna och parthenonfriserna bland mycket annat hade varit i småsmulor vid det här laget, och att de bara finns bevarade tack vare detta skamlösa rofferi. Det är inte någon enkel fråga det här. Icke desto mindre. . . 

Läser i ren desperation om en gammal Jan Mårtenson-deckare. Hans hjälte Homan är på Gotland och bistår en arkeologisk utgrävning. Mycket vikingaguld i den här. Apropå rofferi, alltså 😃

Towern?

Visst är det en stilig bild? Tagen vid Towern. En dag som var snålblåsig och förfärligt kall. Vi hade åkt mycket buss den dagen och beslöt åka hem med båt på Themsen. Ställde oss i kön nere vid kajen och väntade. Det gick ingen båt. Avgång efter avgång blev inställd p g a högt tidvatten. Frös så all tankeverksamhet upphörde. I det närmaste. Jag kom att tänka på alla fångar som suttit inspärrade i åratal i fästningen bara några meter bort. Det finns ingen centralvärme där! knappast ens kaminer i alla rum. Måste ha löst problemet med vad man skulle göra med fångarna. De dog väl helt enkelt av köld!

Drottning Elisabeth I satt inspärrad där ganska länge. Innan hon blev drottning, förstås. Hoppas hon hade fått med sig en päls. I vilket fall en härdig kvinna. Jag klarade 40 minuter. Och då var det ändå bara i mitten av november.
Vi fick springa till bussarna, ni vet de här sightseeingbussarna man hoppar av och på.

Vill bara puffa lite en gång till för ett av mina favorit-tv-nöjen: Den Nya Zeeländska serien Brokenwood Mysteries. Så rolig att se. Går konstigt nog på tv4guld fast denna säsongen är inspelad i år. Ett mysterium. Kul grej är Jared Morehu som spelas av Pana Hema Taylor. Han dyker upp överallt och kan allt: Från vinodling - han sköter kommissariens nyinköpta vingård, till att spela Shakespeare. (Det har varit mycket Shakespeare på sistone, men det var Hamlet den här gången.) Och skulle någon dö (och det gör de ganska ofta) så nog är han där och bär kistan. Bra manus och väldigt charmigt.

St James Park

Älskar Londons parker! Särskilt om hösten. Det är ju oftast lite varmare i London än vad det brukar vara hemmavid och att promenera i dessa underbara parker är verkligen ett nöje. Denna gången blev det St James som låg på så lämpligt avstånd från hotellet på vägen mot Buckingham Palace och tunnelbanestationen Green Park. Tror att de stiliga fåglarna som poserade så fint är flamingos. Söta små ekorrar sprang omkring men vägrade posera. Fick bara svansar i kameran. Stiliga svansar, förvisso, men . . . .
Det känns så längesedan nu.

Smultron, bröllop och döden heter Kristina Appelqvists senaste. Hon förlägger sina pusseldeckare till högskolemiljö i västgötsk småstad. Det som lockar mig är pusslet och högskolan. Denna gång bygger hon sin roman kring uppsättning av Romeo och Julia och det gör det extra roligt. Lite Shakespeare piggar ju alltid upp. Tycker att hon får till sitt romanbygge riktigt bra. Min invändning är den aura av prudentlig, tråkig medelklassighet som ligger som en dimma över det hela. och så är det namnen! De låter lika dant och är ordentligt förankrade i den ovan nämnda medelklassigheten. Suck. Dessa små detaljer till trots (plus en liten schackning i mitten) är boken om inte minnesvärd, så absolut läsvärd. Faktum är att när jag begrundar mina nuvarande läsprojekt så längtar jag efter hennes nästa 😏