Mina mysiga måndagar

På måndagar spelar Käre Maken golf och går upp jättetidigt. "Jag tror jag vill sova" säger jag, och Käre Maken säger "Javisst, det är klart, jag skall vara så tyst!" Så följer ett väldigt klampande, smällande i dörrar, hundskällande och telefonringande. Varunder jag låtsas sova. Till slut upphör oväsendet och om jag inte somnar om går jag upp, gör frukostbricka och Hamlet och jag återvänder till sängen. Jag för att läsa och Hamlet för att tigga till sig det han kan av min frukost.
Så underbart härligt vi har det!
Hade trevlig dag igår, det är så roligt att se alla barnen, få god mat och att träffa människor man inte ser så ofta. Tack, Maja, Magnus och Elias! Enda problemet är vår Huligan som inte vill bli lämnad ensam så länge.
Hann lyckligtvis hem till säsongsavslutningen av Bones. Som INTE kändes som den serieavslutning som väntats, utan bygger för en fortsättning.
. . . Och det var det inte heller. Det finns fyra avsnitt kvar av säsong 5 som tv3 inte har visat. NÄR KOMMER DE????
Bild: Från krukan vid dörren. I verkligheten är blomman mörkt lila. Fattar inte vad som händer med färgerna.

Yess! Lyckades till sist

Genom frenetiskt googlande har jag lyckats reda ut vilka böcker som fattades. Och beställt dem! Underbart, nu är det bara att vänta. Bild: Fler syrener, kan omöjligt bli för många!

Syrenernas tid

Nu dofter hela huset av syrener! Vi har tre-fyra träd, så vi frossar i väldoft denna korta säsong. Rosenapeln har redan börjat fälla sina blomblad. Ett mjukt rosa regn faller här utanför. Idag blir det Göteborg igen. Vi skall kolla Kära Dotterns solbalkong och gratulera lille Elias som fyller fyra år.
Måste idag beställa avslutande böcker i Kerrs Deverryserie. Är nu på sista boken i svensk översättning och begriper inte vad som är vad i den engelska versionen. Detta kan bli mycket dyrt!

Ljuvaste vårgrönska

Godmorgon, alla!
Tror inte jag lagt ut den här förut.
Bild tagen i Trädgårds-föreningen. Som från älvornas rike. Tycker om färgskalan.

Mer poesi

Idag blir det resa till Göteborg för att köra stolar till Gamla Mormor (min mamma) och för att äta lunch på Teatergatan med Kära Dottern.
Mer om Borås skulpturfestival blir det på sidan till vänster.
Hamlet, som varit i trädgården och härjat, har nu badat fötterna och får komma in. Han vaktar huset medan vi är borta...

Som den vackraste poesi

Vårt rosenapelträd står nu i full blom. Varje gång jag tittar ut i trädgården blir jag lycklig. Så underbart vackert.
Trädet planterades samtidigt med att huset byggdes, alltså 1964, och står inne i det kantiga U som utgörs av hus på två sidor och garage på den tredje. Trädet är dessutom fullt av fåglar, vilt tjattrande pilfinkar. Köpte ny fröautomat (Eva Solo, jättevacker) till de små odjuren, och nya frön. Detta belönade fågeluslingarna med att skvätta ut VARTENDA FRÖ ner på marken. Massor av frön var det, och fort gick det. Nu blir det inga frön i automaten förrän de har städat efter sig! Misstänker ändå att vi får en präktig solrosodling att ta hand om. Är det någon som önskar sig solrosor? Anmäl er nu, leverans i höst!

Att göra en pudel

. . . och någon har gjort en pudel. Här blev Hamlet upprörd och skällde. Det modigt av honom, om än lite korkat. Det är en extra super king size-pudel.
Hamlet brukar annars inte ha åsikter om konst, men nu anser han att han blivit kränkt. Jag försöker förklara att det handlar om konstnärlig frihet och att han faktiskt inte behöver bry sig.

Mate Hunting

Denna raring har gjorts av Marianne Lindberg De Geer, en annan av mina favoriter. Ser nog så oskyldig ut, men det finns alltid något vagt oroande med hennes verk. "Mamma"-ljudinstallationen i Vanås får mig att springa genom skogen - åt andra hållet. Samtidigt som det är roligt och oerhört träffsäkert gjort. Kommer visst en "Pappa"- motsvarighet till Götaplatsen. Ser verkligen fram emot den.
Har lagt upp egen sida alldeles här till vänster med Borås skulpturutställning så att potentionella läsare slipper leta.

Skulptur i Borås, forts

Pål Svensson, alltid min favorit, alltid spännande, alltid rumsligt intressant, och man måste bara älska en konstnär som har dynamiten som arbetsredskap. Har ingen aning om vad han kallat denna. "Stenen som log" kanske? Nej, det handlar nog mer om öppet och slutet, ljus och skugga, den slipade ytan mot den råa.
Så elegant och så vackert.

Skulptur i Borås, forts

Hade förr fördomar om Borås som tråkig stad, men det är inte sant alls. Borås har en jättefin stadspark, ett intressant Textilmuseum och antagligen fler restauranger/caféer per kvm i centrum än Göteborg (som är sanslöst överetablerat!). Förutom den sevärda skulpturutställningen, alltså. Här en av favoriterna. Vi kallade den för Stargate. Det hette den inte.

Skulpturfestival i Borås

Det blev Borås igår iallafall. Trots stenhård ambition att göra ingenting. Ett bra beslut. Fin dag med fina konstupplevelser. Dessutom var det musikkårer i sta'n, vi fick höra Göta Lejon spela Oh when the saints . . . i marschtakt. Hamlet var med. Det var varmt, och han vägrade dricka vatten, så han fick vaniljglass. Smart hund.
Hur någon kan ha något emot Jim Dines Pinocchio begriper jag inte. Perfekt placerad vid början av Allégatan har han redan lyckats bli en symbol för Borås. Bengt Swegmark har verkligen givit alla boråsare och oss turister en underbar present. Här är Pinocchio på väg in till stadsparken för att kolla in de andra skulpturerna. "Checking out the competition"
Återkommer med fler bilder.

På önskelistan:

1. Louisianas utställning Färgen i konsten
2. Borås skulpturutställning
3. Varde ljus i Eriksbergshallen
Kommer någon av dessa önskningar att uppfyllas i dag? Nix, idag gör vi så lite vi kan. Möjligen blir det inköp och plantering av nytt Blåregn. Det gamla förfrös i vintras.
Bild: Fjärilslavendel. I kruka vid entrén.

Ljus och skugga

Från Paradisets djungelavdelning. Visst är det underbara gröna färger? Håller nu på att plantera och plantera om. Har satt ut pelargoner, och mina älskade engelska, som jag plågat er med massor av bilder på, passar inte till det jag tänkt. Surar nu kollossalt och tänker om. Det brukar bli dyrt när jag tänker om.
Min gamla blogg på Blogghotel.com har dykt upp igen. Efter att ha varit försvunnen i 8 månader. Så fullständigt meningslöst. Vad tror de? Att jag skall komma tillbaka?

I vårens ljuva tid . . ..

Detalj från spaljé som täcker Direktörsvillans södergavel, i ett perfekt rutnät som lämnar fönstren bara. Kan det vara äppelblom?

Trädgårdsföreningen och Första sommardagen

Idag är det första sommardagen här i Falkenberg, underbart soligt och varmt, men det kommer att handla om Göteborgs Trädgårdsförening här. Göteborgs vackra, mest centrala park som grundades 1842 på en plats som då bestod av kärr och sumpmark. Svårt att tänka sig idag när man flanerar runt bland vackra hus, prunkande rabatter och alla de fina träden. I år verkar kodordet vara "spaljé". Hittade flera fullkomligt otroliga, väldigt spännande arrangemang. Hur gör man??? Rosencaféet är oasen i oasen. Där kan man sitta i frid och ro, mitt i staden, bland rosenbuskar som visserligen inte blommar än, men snart!

Göteborg

Lång, fin dag i Göteborg. Äntligen kom värmen. Nu har vi det lika varmt som de har det i Norrland! Har promenerat i en av stadens trevligaste oaser, nämligen Trädgårdsföreningen. Bilder kommer, denna är från egen trädgård.

Måndag morgon

och Käre Maken är iväg och spelar golf. Håller på att göra iordning frukostbricka och återvända till sängen och Fantasy-boken. Det drar ihop sig till krig med magiska makter på båda sidor och snart vaknar draken i sin bergshåla. Hon är min favorit. En snäll men något grinig dam. Och drakar sprutar inte eld. Det förstår ni väl? De skulle ju bränna sig i munnen då.
Såg Bones igår. Väldigt roligt, faktiskt, med tillbakablick och ett nytt "Första fall" om hur det EGENTLIGEN gick till. Om hur Angela blev rekryterad och med en underbart argsint Hodgins.
Det verkar som om det drar ihop sig till final för serien.
Mitt enda "måste" idag är biblioteket.
Ha en riktigt fin dag!

Timmarna

Jodå, jag lyckades hålla mig vaken. Det är jag verkligen glad för.Vilken film! Fantastisk. Både till form och innehåll. Och vilka skådespelare. Vet inte vem som var bäst. Nicole Kidman fick en välförtjänt Oscar för sin roll som Virginia Wolf, men jag tycker nog att både Julianne Moore och Meryl Streep var nästan lika bra. Julianne Moore drog definitivt det tyngsta lasset här, och det med den äran. Damerna kunde gott ha fått var sin. Oscar, alltså. Man bör nog veta vem Virginia Wolf var, och lite om hennes bok Mrs Dalloway för att förstå filmen full ut. Filmen bygger på Michael Cunninghams roman Timmarna, vilket ger den superba berättartekniken, och så fantastiskt välspelat. En film med substans om livet och rätten till döden, som går rakt in i hjärtat och stannar kvar ...
Kan inte låta bli att kommentera
Kidmans näsa. Förstår att hon använder den privat för att undkomma paparazzis. Det var verkligen jättesvårt att känna igen henne.
Bild: Har plötsligt blivit besatt av gula blommor. De får mig på gott humör.

Fantasi

och många bra böcker är något man behöver för att härda ut dessa dagar här i mitt västkustska Paradis. Regnet ÖSER ner, det är risk för att gula faran flyter iväg från sin parkering och ut i havet och denna helg som skulle ägnas åt plantering får ägnas åt annat. Får konstigt nog lyckokänsla när jag hör regnets smattrande mot taket, så för mig får det gärna regna. Har förhoppningsvis fantasin och helt klart böckerna. Planerar bakning av Paradisisk Valnötskaka (recept: se 11 april) och att se den så kritikerrosade Timmarna i kväll. Både Nicole Kidman och Maryl Streep, kan helt enkelt inte vara dåligt. Hoppas jag orkar hålla mig vaken.
Bild: Visst blir man glad av den gula färgen?

På annan plats

dvs på egen sida i bloggen kommer jag att fortsätta skriva om deckare. Måste ju ha med polisdeckarna också. Men det får bli en annan dag. Håller på att hämta mig efter våldsam allergiattack igår. Mitt immunförsvar och jag kommer inte överens! Tänker tillbringa dagen i Deverry bland alver och magiker. Längtar vansinnigt efter köttfärsfyllda paprikor men saknar matlagningsork. Undrar om det finns några i delikatessen på ICA? Måste nog ge mig ut på jakt.
Bild:Vårblomsbildkavalkaden fortsätter. Vi har massor av dessa sötnosar i trädgården. Har ingen AAANING om vad de heter.

Fler deckare

Glömde den mest klassiska spionthrillern: Le Carres Mannen som kom in från kylan. Här är en författare med praktisk erfarenhet av sitt ämne. Hans karriär som spion avslutades effektivt när han föråddes till ryssarna av en av deras mullvadar i brittiska säkerhetstjänsten Kim Philby. Det är inga glorifierade hjälteskildringar det här. Tvärt om. Lysande intrig, dito språk och dialog. Och trovärdigt.
Deckargenren använd för att få fram annat budskap: Ett inte ovanligt grepp där den främste nog måste vara Umberto Ecco med I Rosens Namn. Filmatiserad med Sean Connory i huvudrollen. Beskriver ett otäckt paradigmskifte i kyrkans historia mm, mm. Här är så många bottnar så jag är inte säker på att jag hittar alla.
Bild: Det enda som lyser hos oss idag. Härligt! Kan med gott samvete lägga mig i soffan och läsa vidare.

Om deckare forts

Så får man ju skilja på deckare och thrillers. Läser gärna spionthrillers, en genre vars oöverträffade mästare för min del heter John LeCarré. Hans serie om Mullvaden och George Smiley från det kalla krigets dagar är enastående. Personteckningarna är lysande och intrigen . . . Filmatiseringen med Alec Guinnes i huvudrollen var fantastisk. Han var så trovärdig att han enligt LeCarré "tog över rollen". OBS att detta är långtifrån action, trots att det är agentromaner. Mera psykologiska thrillers. LeCarrés The Constant Gardener tillhör den genre där författaren använt deckar/thriller-formen för att få fram ett budskap. Här gisslar han med stor skicklighet läkemedelsindustrin. Filmatiserades 2005 med Ralph Fiennes i huvudrollen. Ken Follett är ett annat pålitligt namn i thrillergenren, men honom har jag skrivit om tidigare. Måste nu göra mera kaffe och återvända till sängen en stund. Återkommer senare.

Bild. Man borde kanske visa ett lik, eller åtminstone en kofot, men jag håller mig till blommor. Här blyga violer.

Om deckare. M a p kvällens Deckar-debatt

Det finns så många olika genrer, och jag läser de flesta med behållning. Föredrar nog pusseldeckare (Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang, Ellis Peters). Klarar mig bra utan obducent-detaljer som man får sig så rikligt till livs i t ex Patricia Corwells välskrivna och spännande böcker med feministisk agenda om rättsläkaren Kay Scarpetta och i Kathy Reichs böcker som tv-serien Bones grundar sig på. TV-serien är, ovanligt nog, betydligt roligare än böckerna. Beskrivningar av äckliga detaljer har varit trend de senaste 15-20 åren, startades av Patricia Cornwell tror jag, och nu tycker jag att det räcker. Bland feministdeckarna måste man nämna Sara Paretsky, vars stentuffa deckarhjältinna kämpar sig fram i Chicago bland ekonomiska brottslingar och mordbrännare. Välskrivna, spännande och med genomtänkt, tankeväckande intrig . Till dem som inte backar för läskiga detaljer hör Val McDermid och hennes deckare om profileraren Tony Hill och polisen Carol Jordan. Böckerna är så otäcka och spännande att man inte kan lägga dem ifrån sig. Här är filmatiseringen bra, men böckerna bättre.
Läser gärna deckare i historisk miljö, där Ellis Peters om munken Cadfael är en favorit. Jacqueline Winspears om Maisie Dobbs i engelsk mellankrigstid är ett annat exempel. Agatha Christe förlade ett mord till gamla egyptiska riket (Death Comes as the End). Roliga att läsa just för tidsskildringen skull.
Personligen vill jag bli underhållen och struntar i om det är realistiskt eller inte. Och jag tycker inte att likdetaljer är underhållande. Deprimerade försupna poliser är inte särskilt underhållande de heller, alltså lämnat Mankells Wallanderdeckare mig helt oberörd. Vill att boken skall ha någonsorts substans och att den är välskriven är ett minimikrav.
Får se, vad har vi nu? Pusseldeckare, äckeldeckare, feministdeckare, historiska deckare. Det ena epitetet utesluter ju inte det andra och jag kan här fortsätta hur länge som helst.
Får nog göra en egen sida av detta och lägga till efter hand.
Bild: Falkenbergsk rabatt. En sorts önskebild. Skall visst bli verklighet till helgen.

Claudine har kommit!

Nix, hon kom inte med tåget, hon kom per post. Har äntligen fått min efterlängtade bok (böcker, 4 st sammanslagna) av Colette. Har letat efter dessa sedan jag såg en filmatisering för mer än 20 år sedan. Känns bra att veta att jag har något att läsa när jag är klar med Deverry-serien. Har nu bara 10-11 böcker kvar.
Måste puffa för Deckar-debatten på TV i kväll. 20.30. Var inbjuden att sitta i publiken, men kan till min stora sorg inte lösa det praktiskt. Det är det här med tåget och bussar och spårvagnar och att jag inte orkar köra.
Blev tillfrågad vad jag tycker om deckare, och det har jag funderat på sedan dess. Återkommer om detta i eftermiddag, nu vill Huliganen ut.
Bild: Falkenbergs station, en arkitektonisk liten pärla, tycker jag.

Ny bloggare gör debut?

Hamlet har varit på datakurs och tänker börja blogga. Det kommer att handla mycket om ben, köttfärslimpor och Hamlets fiende nr 1: Grannarnas vedervärdiga katt!
Och vad gör jag uppe denna okristliga tid på dygnet? Väcktes av entusiastisk golfare som redan rusat ur huset. Har nu gjort kaffe och kommer att återvända till sängen och fantasy-tillvaron. Trivs fint bland magiker, alver och dvärgar. Snart dyker draken upp. Godmorgon på er, Hamlet och jag önskar er en riktigt fin dag.

Verkligheten väntar

Efter att ha tillbringat hela gårdagen i mina vänner i Deverrys sällskap (onda magiker slåss mot goda, vår hjälte såld som slav men återköpt av sin alviske halvbror och skall nu tillträda som regent) måste jag nu ut i verkligheten igen. Vi skall kolla trädgårds-möbelsortimentet. Alltså: Från Deverry till Varberg!
Bild: Jag vet, ni har sett den förut, min älskade engelska pelargon.

Missförstånd

När vi reser oss från matbordet har Hamlet fått för sig att det betyder "Varsågod, hunden, nu är det din tur". Igår var det Jan Anrells utmärkta köttfärslimpa som serv erades. När vi är klara reser jag mig från bordet, tar två steg, vänder mig om, och där står en Huligan med båda framtassarna på bordet och förser sig. Han flydde fältet vid mina ilskna tjut innan han hunnit få i sig allt som fanns kvar. Resten av köttfärslimpan fick Huliganen till frukost i morse. Lyckligare hund har inte skådats sedan Anki gav honom märgben, men det känns inte helt korrekt rent pedagogiskt att belöna för brottet.
Bild: Har någon lite köttfärslimpa över?

Japanska körsbärsblommor

Hade en fin vårdag med solsken och värme igår.
Bild: Blommor på vackra japanska körsbärsträd utanför Hotel Park Aveny högt upp på Avenyn i Göteborg. Varsågoda:

Idag är det jättekallt och blåsigt. Alla mina planer ändrades snabbt. Det blir kort sväng ut i verkligheten för att låna fler böcker och proviantera. Sedan raskt tillbaka till soffan och in i fantasins värld. Vår hjältinna Gilyan är besvärjd av magikunnig galning och kidnappad, men räddningen är nära.

Göteborgs bästa indier

finns just nu på Teatergatan (gamla Teatercaféet) och heter Bombay Palace. Vilken lunch! Bästa jag ätit på länge. Trevligt sällskap hade jag också. Hann med snabb rond på Konstmuséet som har renässansutställning i anslutning till den stora utställningen Varde ljus på Eriksbergshallen som jag inte hunnit se än.
Och inte 17 hann jag plantera någorn kruka innan jag åkte. Tiden går blixtsnabbt på morgonen. Men i morgon så . . .

Bild: Långt från renässans, mera impressionism.

Hela dagen i verkligheten

Idag skall jag ut i verkligheten hela dagen. HUR SKALL DET GÅ? Det blir göteborgsbesök med lunch på nyöppnad indisk restaurant på Teatergatan, Recension kommer. Först skall jag plantera en kruka på trappan med lite smått och gott jag hittade i blomsteraffären. Krukan kommer att gå i lila och vitt, med lavendel och timjan. Foto kommer, hoppas jag.
För säkerhets skull tar jag bok nr 3 i Deverryserien med mig för att kunna ägna mig åt lite verklighetsflykt på tåget.

Bild; Violer från trädgården

Frukost på Strandhotellet

Har tagit mig ut i verkligheten några timmar för att äta frukost på Strandhotellet, ca 5 min promenad från oss. Vi tog naturligtvis bilen. Underbart! Har lyckligt frossat i mig av nästan allt och måste vila. Återvänder nu till det mytiska landet Deverry. Det är märkligt att det alltid är någonsorts medeltid i fantasyns värld, med svärd, rustningar, hästar och borgar i ett feodalt samhälle. Och alla är rörande överens om att alver är långa och ljusa, med spetsiga öron, har bättre syn än oss människor och är mästare på bågskytte. Ett arv efter Tolkien, kanske? Och att dvärgar är korta, breda och urstarka, mästare i smedjan och bor i urgrävda städer inne i berg, det vet väl alla?

I Fantasyns underbara värld

Läser nu om Katharine Kerrs Deverry-serie. För tredje gången, faktiskt. Underbar värld med alver och hamnbytare, etermästare, dweomer och reinkarnationer. Lite jobbigt i början att hålla ordning på vem som är vem under de olika århundraderna, men så roligt det är! Vår tids sagor, detta med fantasy, och denna serie är en pärla. Alla böckerna är inte översatta, och finns inte på biblioteket. Det var meningen att det "bara" skulle bli 13 böcker, och storyn knyts ihop väl i den sista. Katharine Kerr blev dock övertalad att fortsätta, och jag tror att det nu finns tre böcker till. Min plan denna genomläsningsgång var att ta mig igenom serien och köpa de sista böckerna. Man vill ju gärna veta hur det går!
Var igår i Blomster-landet och handlade pelargoner för framtida utplantering. Måste passa på medan det finns rätt färg. Skall planteras ihop med mina engelska pelargoner (som jag lagt ut OTALIGA bilder på) i exakt samma ton men helt olika blommor. Tilsammans med en massa lila hänglobelia.

Mörkögd Augustinatt

av Maria Lang stacks i händerna på mig som 12-åring. Mitt livs första deckare! Jag var och hälsade på min morbror och moster i deras sportstuga, ensligt belägen långt ute i skogen vid vacker insjö. Det var i augusti. Jag var oerhört mörkrädd som barn, faktiskt långt upp i 20-årsåldern. Det blev inte bättre av denna deckare där döda släktingar dök upp under bryggorna och arvtanter förgiftades till höger och vänster. Miljön i deckaren var nästan identisk med miljön där jag befann mig, (dock inga arvtanter) och det var alldeles för enkelt att leva sig in i historien. Jag var LIVRÄDD! Och vågade knappt lämna huset, skräckslagen för vad som kunde hittas i buskarna. Min fantasi har alltid överträffat verkligheten med hästlängder.
Trots, eller kanske tack vare, denna fasansfulla upplevelse blev boken början på en livslång (åtminstone så här långt) passion för deckare. Som ju kan skrivas på så många sätt och i så många syften.
Bild: Förra årets julhyacinter som nu så snällt kommit upp

Maria Lang

Tycker mycket om några av hennes deckare och har läst om dem otaliga gånger. Bäst är hon när hon hanterar akademiker och akademiska miljöer. Så var hon också fil dr i litteraturhistoria och det märks. Hennes första bok Mördaren ljuger inte ensam är verkligen läsvärd med fina naturskildringar, mycket bra pusseldeckarintrig, spännande karaktärer och underbara kläder. Och naturligtvis utbrott av poesicitat. Utgiven 1949. Det är för sin tid förvånansvärt mycket sex i hennes böcker. Och vilka människor! Så spännande kan jag inte påstå att jag tyckte det var i den akademiska världen, och jag har ändå 25 års erfarenhet. Måste vara mycket roligare på humanistisk fakultet än på teknisk. Eller också är jag blind som en fladdermus.
Föredrar hennes äldsta böcker, de senare är ibland lite väl pratiga och har kardinalfelet för stort persongalleri. Mörkögd augustinatt, den första deckaren jag läste i mitt liv är skriven av Maria Lang.

Visitkort

Gjorde mall till visitkort av rosfotot, se nedan. Vistaprints gratiserbjudande visade sig kosta drygt 400:-, men det kan det vara värt. Väntar nu på leverans och hoppas allt är rättstavat. Korrekturläsning är INTE min starka sida som ni, kära läsare säkert märkt. Oftast är alla bokstäver med men inte alltid i rätt ordning.