av Maria Lang stacks i händerna på mig som 12-åring. Mitt livs första deckare! Jag var och hälsade på min morbror och moster i deras sportstuga, ensligt belägen långt ute i skogen vid vacker insjö. Det var i augusti. Jag var oerhört mörkrädd som barn, faktiskt långt upp i 20-årsåldern. Det blev inte bättre av denna deckare där döda släktingar dök upp under bryggorna och arvtanter förgiftades till höger och vänster. Miljön i deckaren var nästan identisk med miljön där jag befann mig, (dock inga arvtanter) och det var alldeles för enkelt att leva sig in i historien. Jag var LIVRÄDD! Och vågade knappt lämna huset, skräckslagen för vad som kunde hittas i buskarna. Min fantasi har alltid överträffat verkligheten med hästlängder.Trots, eller kanske tack vare, denna fasansfulla upplevelse blev boken början på en livslång (åtminstone så här långt) passion för deckare. Som ju kan skrivas på så många sätt och i så många syften.
Bild: Förra årets julhyacinter som nu så snällt kommit upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar