Pål Svensson, alltid min favorit, alltid spännande, alltid rumsligt intressant, och man måste bara älska en konstnär som har dynamiten som arbetsredskap. Har ingen aning om vad han kallat denna. "Stenen som log" kanske? Nej, det handlar nog mer om öppet och slutet, ljus och skugga, den slipade ytan mot den råa.Så elegant och så vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar