Ellen och barnen

Göteborg igår. Och två och en halv timma i tandläkarstolen. För en undersökning. Var och en av mina tänder har grundligt undersökts inte mindre än fem gånger. OK, jag bad om det. Jag anmälde mig till elevmottagningen på Odontologen, så jag har bara mig själv att skylla. Först kollar studenten och sedan hennes lärare. Först för karies, så pillrar de runt tänderna för blödningar i tandköttet, och så för plack. Noggranna är de, och lite kul är det allt, men jag var tvungen att ta bensträckarpaus och är fortfarande stel! Man kopplar ju liksom inte av där i stolen. Nå, nu är det 14 dagar tills nästa gång.

Gammal bild, är för lat för att ta nya.

Läser vidare om Ellen Kay. Nu handlar det om hennes Barnets århundrade där hon tar upp åsikten att barnen har rätt att ställa krav på tillvaron. Här är hon banbrytande, Ellen, och det är henne vi har att tacka för minskat barnarbete och den syn på barnens rättigheter vi har idag. Det var verkligen ett helt nytt sätt att tänka som hon kom med här. Har inte insett tidigare vilket inflytande hennes åsikter haft. Har verkligen problem med hennes särartsfeminism; hon ansåg att kvinnan skulle ha rösträtt och rätt till arbete, men ansåg att kvinnor var särskilt lämpade för arbeten inom vård, skola, omsorg och hem. Inom dessa områden skulle kvinnor verka, annars gjorde kvinnan avkall på sin särart och förlorade sin kvinnlighet. Kvinnor kunde vara författare också, och konstnärer. Ja, ja, jag gjorde min del för skolan igår ;-). Hon var för skilsmässa också. Där var hon radikal. Hon menade att om äktenskap ingicks av kärlek kunde det ju hända att kärleken tog slut och då var det bättre att med en skilsmässa än att man bråkade. För barnens skull, Ellen satte alltid barnen främst, så sorgligt att hon inte fick några egna.