Mer vår och mer Paris

Hej igen! Bild från trädgården, något uppljusad, vi har nämligen dimma idag - med förhoppningsfull vårkänsla! Snödropparna har blommat länge och blommar länge än. Till min och alla andras glädje.

Klar med boken om Hadley Richardsson av Paula Maclain. Ingen biografi, boken är skriven i romanform. En mycket trovärdig roman om en märklig tid, ett romantiskt äktenskap och dess upplösning. Gripande är vad det är. Boken kom ut på svenska 2013. Åren i Paris heter den. Kan mycket väl läsas som den fina roman den är, även om man struntar blankt i Hemingway.

Såg nytt avsnitt av en av husets favoritserier The Mentalist i går. Undrade så hur de skulle få till en fortsättning nu när man tagit livet av seriens röda tråd Red John. Det får vi nog egentligen inte reda på förrän i nästa avsnitt. För inte kan väl Patrick Jane vara så korkad att han gått i en sådan enkel fälla som gillrades igår? Simon Baker har fått pris för sin roll. Rätt välförtjänt.

Vår!

Hej på er! Det var länge sedan . . . Är inte riktigt i form, så jag har inte orkat hör av mig. Men det blir säkert bättring på det, för här verkar våren redan vara på intågande - och det redan i februari. Titta bara, vad jag har hittat i trädgården:

Har hunnit läsa en hel del, bl a en Bickmore-roman som utspelar sig i Kina under åren före och omkring revolutionen. Riktigt underhållande, fick mig att leta upp text och bilder på familjen Soong, vars både begåvade, välutbildade och intressanta döttrar spelade så stora roller i politiken under denna epok. Bara tanken på kinesiska kvinnor med utbildning under denna tid, och med amerikansk utbildning, dessutom! Säger en hel del om pappa Soong!  Ch'ing Ling som gifte sig med Sun Yatsen är en oerhört spännande bekantskap och ett fantastiskt livsöde. Skall försöka hitta böcker om henne. Vacker som en dag dessutom. Sådär som bara asiatiska kvinnor kan vara. Alltid roligt när en bok leder vidare till någonting.
Bickmores böcker är oftast underhållande, med något undantag. Men - jag känner igen några av historierna. Allt för väl. Den med det kinesiska barnhemmet, t ex, under japanska invasionen. Och läkarstationen i Afrika. Som troligen bygger på verkliga händelser, men dessa har använts lite för många gånger för min smak.
Läser nu om Hemingways år i Paris, ur Hadleys, hans första hustrus, perspektiv. Läste mycket (allt) om och av Hemingway i min ungdom och skrev till och med ett specialarbete om honom om jag inte minns fel. Gillar fortfarande han avskalade stilistiska sätt att skriva. Är också fascinerad av hans identitetsproblem och hans osäkerhet, som motsägs så totalt av hans yttre: Hemingway var en jätte till karl som odlade en machoimage så mycket han bara orkade; tjurfäktning, djuphavsfiske, storviltsjakt och så naturligtvis massor av sprit. Storviltsjakten förde honom till Kenya där han träffade på Bror Blixen, Karen Blixens vid den här tiden  f d man som tog Hemingway på safari. Det finns ett underbart foto på Hemingway och Bror ute på djuphavsfiske: Bror är ungefär hälften så stor. Han har aldrig haft ett enda ögonblicks tvivel vare sig på sig själv eller något annat och Brors rykte som kvinnokarl överträffades endast av verkligheten. Bror var faktiskt den slags machofigur Hemingway önskade att han var. Fotot är sinnebilden för att ögat bedrar verkligheten. Har alltid älskat det och beklagar att jag inte kan lägga ut det. Ska se om jag kan hitta bilden på nätet.

Följer OS

Och så roligt det är. Bästa formen av underhållning. Så många fantastiska minnesbilder vi har fått i present! Mina favoriter är Charlotte Kalla i stafetten - hon var rent omänsklig! ;.) Och Emilbronsen i sprint både individuellt och stafett, så roligt och så välförtjänt. Tänk så många gånger det strulat för den ständigt lika glade Jönsson när han borde vunnit. Så glad att det strulade till sig så han fick åtminstone lite utdelning. Det är ju inte roligt när någon ramlar, men . . . Innan Emil Jönsson dök upp tyckte jag att sprint var en urtråkig tävlingsform - nu ser jag varenda tävling. Det är detta att han är så sanslöst explosiv och SÅÅ lurig! Carolina Klüft som programledare är ju rena fyndet! Och betydligt bättre än den manliga programledaren som avlöser henne och som jag inte ens minns vad han heter. Han som tänker lite för mycket på hur han ser ut i bild för att det skall bli riktigt bra. Carolina lyckas ställa genomtänkta frågor på ett bra sätt och gör det obligatoriskt tjafsiga mellansnacket riktigt intressant. Väntar nu på 3- och 5-mil.
Emellertid blir det ju ingen ordning på livet så här i OS-tider: Ingen (eller i alla fall för lite) träning, inget bloggande, som ni märker. Men det är en av mycket få bra saker med att vara sjuk - man får se hela OS

Och det är knappt jag hinner läsa. Har lagt ner Beautiful Creatures efter en och en halv bok. Det är inte ofta jag inte läser klart, men den var faktiskt för dålig. I den här genren publiceras okritiskt allt som skrivs, verkar det som. Det går ju att tjäna på pengar trenden "komplicerad-tonårskärlek-i-fantasymiljö" (enligt Twilight-konceptet).  Känns oanständigt på något vis.
Läser istället Deborah Crombie: In A Dark House. Hon skriver åtminstone bättre och i hennes böcker återfinner man inte bara kommissarien och hans sambo, dessutom dyker personer från tidigare böcker upp. Tyckte i början av boken att det var värst vad det vimlar av kvinnliga präster i Deborah Crombies romaner - tills jag insåg att det var samma präst.

Bild: Lite senkomna Alla Hjärtans Dags-blommor till er. Varsågoda.

Kärlek. . . .

. . . .till er alla! Denna speciella dag och alla andra. Här firar vi Alla hjärtans dag med att gå lång promenad med hunden längs hela Skrea Strand ända bort till Hundstranden. Vi hade börjat dagen med att titta på herrarnas 15 km, och det var ju hur roligt som helst. Bra jobbat ständigt lidande Johan Olson och Daniel Rickardsson! 

Det var ju varmt och soligt i Sotji, så jag som förväxlat tv med verklighet hade bara vindjacka på mig när vi gick iväg, något jag ångrade kollossalt, för hos oss var det inte lika fint. Solen gick i moln när vi kom ner på stranden och blåste gjorde det. Gick gjorde vi, till Hamlets lycka, men picknicken sparade vi tills vi kom hem. Hamlet har fått leverpastej, vi har fått stiliga hallonbakelser från Peters Konditori.

Läser vidare i Beautiful Creatures och får en känsla av att boken är ett resultat av någonsorts kreativ författarkurs. Eftersom handlingen verkar hittas på efter hand. Bok blev det, litteratur blev det inte. Men pengar har författarna tjänat och det var nog det huvudsakliga syftet. Hittills är min favorit i denna genre - tonårsförälskelse i fantasyland - utan tvekan Cassandra Clare. Som faktiskt skriver litteratur, inte bara får ihop en bok. Clare är rolig också, det här är inte roligt. Jo, en rolig kommentar: "Underskatta aldrig en brittisk accent!" Det tyckte i alla fall jag var ganska roligt.

Nog surat: Här är lite vrakgods. Och naturligtvis blommor till er!

Sockersug och succubuser (-ar?)

Det är 17 också vilket sockersug man - eller åtminstone Eva och jag - får, när man inte är frisk. Har drabbats av halsont som ligger på lur och nästan bryter ut och bakar därför kakor :-) Mördegskakor bakar jag, sådana som jag var med och gjorde tillsammans med min mormor när jag var liten. Hon bakade sju sorters kakor till kalas, dvs när någon av alla hennes systrar eller bröder kom på besök. Hon gjorde löv med hackade nötter och pärlsocker, schackrutor och syltkakor, det kommer jag ihåg. Jag gör en stång av degen, rullar den i råsocker och kanel och skär till runda kakor. 1 1/2 tsk vaniljsocker i degen. VÄLDIGT goda är de, och det fina med att baka sina kakor själv är att man vet vad man får i sig. Är noga med råvarorna, ekologiskt ska det vara, både smör och mjöl.

En succubus, mina vänner, är en sorts kvinnlig demon, fast det visste ni väl. De blir inte blöta när det regnar. Det blir inte manliga demoner heller. Måste vara väldigt praktiskt. Nu har magin kommit igång ordentligt i Beautiful Creatures. Får väl säga att vad gäller Lenas magiska förmågor får jag en vision av Marion Zimmer Bradleys Stormqueen. Inga likheter i övrigt. Åter till Beautiful Creatures: Beskrivningen av småstadsmentaliteten är rolig, otäck och inkännande. Ryser av fasa. Gillar helhjärtat idén med det magiska biblioteket för besvärjare och demoner, från vilket man kan leverera böcker blixtsnabbt. En verkligt härlig idé, men så gillar jag ALLA bibliotek, på det hela taget. Även om de inte är magiska. Är inte imponerad av Lena, 16-åringar kan faktiskt resonera och tänka självständigt, det är åtminstone min erfarenhet och hon är hysterisk i förväg och surar över skeenden hon inte styr över. Ett väldigt slöseri med tid och energi. Ethan är märkligt nog en intressantare bekantskap. Detta är på det hela taget inte någon större litteratur, men det är det säkert inte avsett att vara heller. För den som missat Marion Zimmer Bradleys Darkover-romaner: leta i antikvariaten, det är en bekantskap värd besväret.

Beautiful

Creatures utspelar sig i en liten stad i en av USAs sydstater. Dels i nutid, där det verkar vara ett inskränkt helvete att leva, dels under amerikanska inbördeskriget, en annan sorts helvete. Har bara börjat, men på det hela taget verkar det handla om kärlek. Och konsten att växa upp. Förundrar mig över att vuxna så ofta beskrivs som stelnade, nedlåtande och oförstående när de ses ur ungdomsperspektiv. Det är ju ändå vuxna som skriver. Minns det mer som att vuxna helt enkelt förstår allt för väl, det svåra är att som vuxen vara till hjälp och stöd. Och det är så sant att det är ett helvete att växa upp. Magiska krafter eller ej. Utanförskap eller ej. ALLA upplever någon gång utanförskap, annars är det verkligen något som är fel. Magiska krafter är mera sällsynt ;-) Själv njuter jag i fulla drag av utanförskap och tillåter mig att vara precis så knäpp som jag har lust och låter andra tycka vad de vill. Så är jag uppväxt i större stad också, där det säkert är mycket lättare att leva ut sina egenheter. I Beautiful Creatures drar man problemen med att bli vuxen till ytterlighet. Hittills är det ingen riktig ordning på magin, men det verkar riktigt lovande, är bara halvvägs igenom första boken.

Tänkte bara tillägga, i samband med muffinsrecepten, att det är bra att låta muffinsen stå i sina formar en liten stund innan man sätter in dem i ugnen. För att bakpulvret liksom skall komma igång. Muffinsen blir lite fluffigare då. Blåbärsmuffinsen blev väldigt goda. Men väldigt fula.

Bild: En av mina orkidéer. Passar på att fota medan de nu blommar.

Bakar blåbärshavremuffins

enligt receptet nedan, men har bytt ut äpple och kanel mot blåbär, 1 tsk kardemumma och 2 tsk vaniljsocker. Satte in min muffinsplåt i ugnen och smeten är blålila! Ser inte klokt ut och inte riktigt vad jag hade tänkt. Men goda kanske de blir ändå. Tog ett helt paket blåbär, det var nog i mesta laget. Planerar att servera mina lila muffins med vispgrädde, som en sorts dessert.
Har just tagit ut dem ur ugnen. Ser ut som något orcherna skulle kunna äta till frukost, men luktar väldigt gott.

Var på biblioteket och hämtade del 1 i Beautiful Creatures-serien idag, så nu kan jag äntligen börja. Ska bli väldigt roligt! Har nu så många böcker hemma så jag vet inte hur jag skall hinna. Blir lite överentusiastisk och tycker lite för lätt på "Reservera"-knappen. Men jag vill ju faktiskt läsa alla, och man kan ju låna om.

Och samtidigt måste man ju se OS. Heja Kalla,  bra jobbat! Och så var det ju helt underbart att få se den helt fenomenale Ole Einar Björndalen ta guld, vid 40 års ålder i sitt 6.e OS. Det lär ingen göra om i första taget!

Bakar havremuffins

Bakar muffins idag, så jag är nog frisk! Det första som försvinner för mig när jag blir sjuk är min lust att baka och laga mat, men det är också det första som kommer tillbaka.
Receptet har jag stulit från Dagens Muffin och diabetikeranpassat lite.

20 portioner:
3 dl havregryn
75 g margarin
1 1/2 dl mjölk
2 ägg
1 dl socker, 1/2 dl sötningsmedel
1 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 dl äppeltärningar
1 msk kanel
Sätt ugnen på 225°C och ställ ut 20 pappersformar på en plåt. Mät upp havregrynen i en skål. Smält margarinet, tillsätt mjölken och häll det över havregrynen. Rör ner äggen ett i taget och sedan sockret. Blanda mjöl, bakpulver, kanel och äppeltärningar och rör ner det i smeten. Fördela smeten i formarna och grädda mitt i ugnen ca 10 minuter.
 Här borde ju varit en bild på muffinsen, men de är inte klara än.

Nix, det är inte samma bild som i söndags. Men det är väldigt likt!

PS: Crombies deckare är jättefina. Fina miljöskildringar, skicklig personkarakterisering, spännande intrig och dessutom välskrivna. Varför är de inte översatta?? Inte tillräckligt mycket våld kanske? Försäkrar (hoppas och tror) att det överdrivna våldet är en sjuk trend på väg ut.

Lite om mycket

Hej igen, Kära Vänner! Har råkat ut för vad min gamla faster brukade kalla för "en liten nedtur". Betyder att man är sjuk, och jag råkar ut för sådana "turer" emellanåt. Kan vara en dag - kan vara någon vecka. Trist är det, men det finns ju mycket man kan ägna sig åt.

Sherlock Holmes, t ex. Alltså den här samtida versionen som går på SVT1 på lördagar efter Melodifestivalsörjan. Såg den i söndags, och den är riktigt bra. Inledningen var briljant! Resten är helt ok den också. Fantastiskt manus, rolig berättarstil -  lite nytänk och underbart skådespeleri, förstås. Det enda jag saknar när man jämför med 1800-talsversionerna är KLÄDERNA! Älskar 1800-talskläder, vilken epok som helst och hade gärna snört på mig korsett.

Vi såg om min gamla älsklingsfilm Out of Africa häromdagen. För att se hur Michel Kitchen såg ut, han som spelar Finch Hattons (Robert Redford) bästa kompis Barkley Cole. Michel Kitchen spelar titelrollen i Foyles War, fjärde säsongen repriseras nu på kanal 8 på söndagar och är en favorit här i huset. Out of Africa spelades in 1985, Foyles War 2006. 30 år senare. Drygt. Och det är ingen skillnad!!  Ok, i någon sekvens i Out of Africa ser han väldigt ung ut, men på det hela taget .... Obs att han inte är full av silikon, så det är inte det. Dessutom är rollkaraktärerna snubblande lika varandra.

Deborah Crombie visade sig vara en väldigt trevlig bekantskap i mysdeckargenren. A Finer End tog mig med både till London (finns det någon som inte älskar London?) och Glastonbury Tor, som jag var tvungen att kolla upp på nätet. En närmast otrolig formation! Och en plats för häxor, druider, munkar och festivaler. Har nu börjat på Now you may weep. Här bär det iväg till Skottland.
Bild: Varierar mellan tulpaner och amaryllis. Det är det jag har hemma just nu :-)

Ny författare hittad!

Nämligen Deborah Crombie, som skriver thrillers. Tipset kommer från Louise Penny, författaren till de verkligt fina Three Pines-deckarna med kommissarie Gamache i huvudrollen. Är i stort behov av en ny författare, på deckarsidan har jag liksom läst slut på mina gamla! Hoppas verkligen att hon har rätt, mrs Penny, och att böckerna verkligen är bra, jag har lånat tre romaner.

Idag börjar Sherlock Holmes, den här serien förlagd till nutid som är en av mina favoriter. Börjar 21.30, men jag sparar den tills imorgon, tror jag. Det är lite försåtligt, allt det här man sparar till en annan dag på SVTPlay och som man sedan glömmer att se.

I vår tv-löshet efter nyår såg vi också World War Z, Brad Pitts science/fantasy/zombie-film. Ganska rolig, faktiskt. Bra intrig, men skräck är inte min genre, jag har för mycket svart humor. Har man det är filmen riktigt rolig!

Bild: Mina amaryllisar blommar igen. Gör mig lycklig!