80-tal, Elisabeth och Murakami

Full i skratt när jag ser omslaget till alltid lika trendkänsliga NKs senaste reklambroschyr. Vilken 80-talskänsla man får! Till och med håret. Nu gillade jag - och gillar fortfarande -  80-talet (kanske inte axelvaddarna då), så mig gör det inget. Färg och attityd, välkomna åter!

Anna Whitelocks bok om Elisabeth I och hennes hovdamer ger en inblick i hur livet levdes vid hovet. Kläder, mat, seder och bruk. Dessutom får man veta mycket om alla mordkomplotterna. Påven gav glatt dispens åt vem som än gjorde ett försök. Och det  var det många som gjorde.  Misslyckade sådana, förstås. Under dryga 40 års tid! Den sammanlagda klantigheter här är ju närmast otrolig. Dock, det kan inte varit lätt för drottningen att leva ett helt liv under konstant mordhot.
Spännande var också att läsa om hennes sovplagg: Vida särkar i siden, brokad eller sammet som fodrades, i bästa fall med sobelpäls. Förklarar hur hon överlevde vinternätterna i dragiga slott.

Har dessutom hunnit med Murakamis senaste: Den färglöse Herr Tazake. Tack till Eiko och Yukiko Duke för, vad jag misstänker är, förstklassig översättning. Det har säkert inte varit enkelt. Fascineras av hans sympativäckande personer, filosofin, berättelserna i berättelsen, dröm/verklighet, musiken (förvånansvärt västerländsk), platsbeskrivningarna, tja, allt! Får insikter som inte riktigt hade landat: Åldersfixeringen, t ex. Herr Tazakes vännina, två år äldre!!, omtalas hela tiden som hans äldre kvinna. I mina ögon är två år, åt det ena eller andra hållet, försumbart när det handlar om vuxna människor. Tydligen är det inte så i Japan.

Understa bilden. Skulle vara vår kompost. Visar sig vara en avokadoodling. Jo, vi äter mycket avokado.

Kläder för scen

Såg häromdagen utställningen Staged Fashion på Falkenbergs museum. (Pågår till 14 september.) Och jag ser nog om den en gång till. Visar scenkläder som Yohio, Roger Pontare, The Knife med flera burit. Återkommer med fler bilder därifrån men  . . .
Läser just nu Anna Whitelocks nya biografi: Elisabeth I Historien om drottningen och hennes förtrogna. Och det är svårt att inte göra jämförelser. Drottningen nålades och syddes in i sina kläder av tappra hovdamer. Varje dag. 100-tals nålar. För att inte tala om perukerna (Elisabeth började tappa håret redan tidigt under sin regenttid) och det i centimetertjocka lager pålagda sminket. Det tog timmar att göra drottningen redo för den scen hovet utgjorde. Tanken går till dagens artister och deras sminkloger. Och vad gäller kläderna, se här: Den röda överdelen kunde prytt vilken dam som helst vid Elisabeths hov. Då med insydda valben i korsetten. Det var inte precis bättre förr. Klänningen till höger för tankarna till samma epok, fin, men kanske inte hovet.




Och här: dräkterna skulle kunnat pryda (italienska ?) hovnarrar. Men detta är scenkläder från vår samtid, inte från det Elisabethanska hovet, 1558-1603.

Lycka!

Frukost i sängen, en gammal Agatha Christie (hennes första: En dos stryknin) och ett ordentligt åskväder som smattrar på taket till uterummet. Gör mig lycklig!

Lite fusk, här är Vincent bara en vecka gammal. Han har växt sedan dess.

Firade igår lille Vincents ankomst till världen. Tack föräldrarna! Maten var god, champagnen likaså och sällskapet trevligt. Väldigt roligt att återse Sissel, min dotters bonussyster. Ibland är det lyckat med komplicerade familjer :-)

Skall nu iväg för att handla åt Gamla Mamma. Väntar bara på at regnet skall avta.
Vår fantastiska sommar gick från sin höjdpunkt rakt över i ruggig höst. Nu gillar ju jag hösten, härligt att sitta inomhus, tända ljus, thé och scones, bra böcker/filmer.

Men jag var liksom inte riktigt klar med sommaren än.

John Banville/Benjamin Black levererar sotsvarta böcker. Lika dyster som romanförfattare som deckar- dito. Välskrivet, jodå, men svart. Har inget behov av all denna hjälplösa dysterhet. Min värld ser inte ut på det viset, det är jag tacksam för. Önskar mig nu en ny fantasyförfattare, skall kolla Sci-fi-bokhandeln, det måste helt enkelt kommit ut något nytt av mina favoritförfattare. Feist, tex.Vi ses.

Slump?

Var på biblioteket för att hämta en deckare jag bokat. Benjamin Blacks Christine Falls. Tack för tipset, Eva!  Kollade samtidigt hyllorna för nyinkommet och hittade en roman av John Banville: Havet. Den verkade lovande, så jag tog den också. DET ÄR SAMMA FÖRFATTARE. Och jag har aldrig läst honom förut. Vad ger ni mig för detta? Misstänker att jag lagt namnet John Banville i förvar i mitt undermedvetna (där ligger en hel del), och kopplat det till pseudonymen Black, men det var på titeln jag valde romanen. Livet/världen/den mänskliga hjärnan är fantastisk(t)!
Deckaren är hur bra som helst, romanen - tja, jag vet inte  . . .  men som det nu är får jag väl läsa den. Den är liten och tunn, så det ska väl gå :-)

Bilderna är fortfarande från Sofiero. Blev lite förälskad i den röda bänken. Och kan ni tänka er rhododendron som blommar i augusti?

Sofiero, del II

Margareta, Gustav VI Adolfs första hustru. Det vackra porträttet hänger på övervåningen i slottet. Vacker dam i vacker klänning. Hon och hennes man står för de fina trädgårdsanläggningarna.

Några bilder ur rabatterna:
Åsnan, i naturlig storlek, var också rolig.

Fler slott

På hemväg besökte vi Sofiero också. Jo, jo, det är detta med slott . . .  Här tog jag så många bilder att jag får dela upp min berättelse i två delar. Dock tog jag inte en enda bild på själva slottet, så ni får gå in på länken ovan om vill se hur det ser ut. Obs att slottet är tänkt som en sommarstuga. Visst är den fin? Bilden här till höger är från parken på slottets baksida. Innehåller moderna skulpturer och sträcker sig ner mot Öresund.
Slottet byggdes av Oscar II och Sofia och stod klart 1866. När kronprinsparet Gustav (VI Adolf) och Margareta (Connaught) gifte sig 1905 fick de slottet i bröllopsgåva, och det är detta trädgårdsintresserade par som gjort slott och trädgårdar till vad det är idag. Är de inte väldigt stiliga?

I parken ner mot havet hittar men de mest oväntade ting: Vad sägs om denna totempåle, utförd av canadensiska indianer från Queen Charlotte Island, i 400 år gammal rödbok som hämtats för ändamålet från denna ö. Inte riktigt vad man förväntar sig.

Här är råttan och lejonet också. Huvudfigurer i en labyrint med fabel om att råttan kan lyckas där djurens konung misslyckas. Det är ju ett roligt konstverk i en kunglig park :-)

Slott

Malmöhus slott är Nordens äldsta bevarade renässansslott. Stod klart i mitten av 1500-talet. Här härskade Karl X Gustav, t ex, och här bodde de danska kungarna när de besökte det då danska Skåne. Genom det nybyggda (nåja, 1937. men allt är relativt) museets gångar och prång tar man sig till riddarsalen. Fina porträtt (Karl X kan ju skrämma vettet ur vem som helst) och gamla, vackra kistor. Det som fascinerade mig mest var den eleganta "ny"-byggnaden, det då supermoderna museet som är sammanbyggt med det gamla slottet. En stilren, sparsmakad, verkligt
lyckad sammanbyggnad.
Så bra tänkt och så skickligt. Visst ser entrén modern ut? Men den stod, som sagt, klar 1937.
 I slottets restaurang åt vi god lunch.

Såg Agatha Christies Hemligheten på Chimneys på kanal 7. De kör en serie. Ser den via programbiblioteket. Filmerna är för dåliga för att sitta uppe och förstöra sin nattsömn för, men som eftermiddagstv duger de gott. Här har manusförfattarna gjort hackmat av en rolig bok, men ok, man fick ihop en film. Det hade varit svårt om man följt boken. Det är inte mycket som stämmer överens, men man har haft tillgång till goda skådespelare och det räcker ju långt. En briljant Edward Fox som lord Caterham och en likaledes briljant Adam Godley som Lomax, den vedervärdige tjänstemannen från Utrikesdepartementet.
Inspelningen är gjord vid Hatfield House som står för exteriören och Knebwort House för interiör.
Bitvis är filmen verkligen fånig, bitvis rolig. Och slottet . . .  SUCK! Jag älskar verkligen slott!

Mäster Johan

Förälskad i hotellet Mäster Johan. Har en passion för trapphus av obegriplig anledning och här var trapphuset sååå snyggt!
Försökte få reda på vem som ritat huset/ansvarat för inredningen men misslyckades. Huset är
i alla fall nybyggt 1990 i skojig klassicistisk stil och passar så elegant in i miljön. Gul puts och blå detaljer.
Frukostmatsalen nedan på glastakstäckt innergård. Färgen blev lite blaskig, det var tidigt på morgonen. Den gula nyansen syns bättre på glastaksbilden.

Inredningen var på det hela taget mycket välvald. Gillade särskilt badrummet med rejält med marmor och

stiliga kranar och blandare i guld och vitt. Stuckatur i tak och breda lister i själva rummet plus jättelikt ekskåp mm gör att man tror att man är i ett mycket äldre, men elegant restaurerat hus. Så är det inte alls, hela huset är nytt.

Jo, jo, jag älskar som sagt trapphus :-)

A sign ni Space

Gunilla Klingberg på Malmö Konsthall. Själva orsaken till att vi åkte till just Malmö. Vackert, intelligent och märkligt harmoniskt.




Spåren i sanden är egentligen gjorda i stor skala på en strand i, jag tror, Spanien. Här omgjort för Malmö Konsthall. Kunde inte fatta att sanden inte torkar och faller ihop, men det visar sig att man blandat i 2 % silikon och fått till en härlig, lite seg massa.

Den fantastiska mobilen här på något sätt hopkopplad med entrédörren. Det pinglar vackert när man kommer in i utställningshallen. Käre Maken och jag lekte hejdlöst med detta verk och förbryllande andra besökare :-) Kul, vackert och interaktivt. Funderar på att göra en installation i vår rosenapel. Fruktar dock att det blir ett väldigt oväsen när det blåser upp.

Tror nog att det sista verket ändå är favoriten. En sorts inne-ute version av sandmönstret, som förstärks av att man ser människor röra sig utanför Konsthallen. Här blir mönster en sorts tårtpappersfilter att se världen genom.





Man lämnar utställningen lite mer upplivad och lite mer harmonisk än när man gick in. Pågår till 19/10, det är gott om tid kvar!

Malmö

Kära vänner! Firade födelsedag i torsdags genom att åka till Malmö, för mig relativt okänd mark. Ville se en utställning av Gunilla Klingberg: A sign i Space på Malmö Konsthall. Fin, fantasifull och tankeväckande. Tankarna gick till infödda australiers vackra mönster, till spetsbroderier och till kvantfysik! Fler bilder kommer lite senare.

Malmö var verkligen en positiv överraskning! Stora härliga parker med roliga temalekplatser för små och trevligt trädgårdscafé för oss alla. Vi åt lunch på slottet. Tänk, jag visste inte ens att Malmö hade ett slott. Nordens äldsta renässansslott är det.

Vi bodde på Mäster Johan, tror det är mitt nya favorithotell. Nytt, (1990) men väl inpassat och anpassat till sin äldre miljö. Bilder kommer här också.

Dagen efter åkte vi till Sofiero, översta bilden är från en av dammarna i Sofieros vackra trädgårdar, skulpturer och fontäner - mest moderna, lite här och där och väldigt trevligt att ströva runt i. Slottet är ju inte heller fel :-)

Nu är jag trött, tror vi gick en mil i Malmö och säkert en halv på Sofiero. Skall till biblioteket och hämta min sista (den första) Elly Griffiths. Så tänker jag ligga och läsa heeela dagen! Hej på er! Ha en fin dag ni också.

Deckare

Min läshörna, särskilt mysig när det regnar. Soffan har stått på Gamla Mammas vind i sådär en 20 år. Där var det varmt. Tyget är så sprött att det inte ens tål vatten. Kanske, kanske att jag låter klä om den, nu när jag äntligen fått hem den. Glasväggen vetter mot rosenapeln och favoritrabatten.  Läser ännu en Elly Griffiths. Jo, de är väldigt underhållande. Roliga och intelligenta deckare. Är lite smått förälskad i druiden Cathbad. Miljöerna är njutbara, särskilt tävlingshäststallarna i Känslan av död. Har dessvärre bara två kvar. Den näst sista och den första. Det är lite irriterande att läsa i oordning, främst för att vi följer ett litet barn, från tillblivelseögonblicket och framåt och det blir ju lite konstigt när den lilla i första boken är tre år och i nästa en baby. Men det får gå. Har naturligtvis debutromanen kvar till sist :-)

Kollade upp Käre Makens och min favoritserie The Mentalist. Trodde det var serieslut i och med att seriens trånande kärlekspar äntligen kom till skott, men där hade jag fel. Det blir ännu en säsong. Skall bli spännande att se hur manusförfattarna får till det här. Måste säga att serien går lite på tomgång sedan ondskan i form av Red John besegrats. Men det är med The Mentalist som med Bones: Har man följt en serie från början genom flera säsonger så hänger man kvar. Bones får jag dock se alldeles själv - Käre Maken tycker den är för otäck :-)

Flox heter vår lila vackra blomma på framsidan av huset. Har kollat. Det är faktiskt inte speglingar, någon blomma har liksom tappat färg och är både lila och vit.

Axess, Jansson och Griffiths

Efter lite fifflande med  fjärrkontrollen till tvn har jag hittat Axess-tvs programbibliotek och det innehåller massor som intresserar mig. Såg igår sista programmet i en serie jag missat om den så dominanta florentinska medeltida familjen Medici. Ett av mina intresseområden. Har förstås varit i Florens och bl a vandrat omkring i Palazzo Pitti och det var så roligt att göra ett återbesök. Lärde mig också en del nytt. Hade inte kopplat ihop familjen Medici med Galileo Galilei, som bland väldigt mycket annat var informator åt familjens barn. Nu fanns dessvärre inte serien i biblioteket, men där fanns mycket annat.

Bilderna är förstås Janssonska. Det går ju inte att missa. De väldigt skojiga molnen, som man kan flyta omkring på och som dessutom går att styra är transformerade äggskal, kastade i Trollkarlens Hatt. Det händer mycket konstigt i den hatten. De två små filurerna Tofslan och Vifslan är Tove själv och hennes käresta Vivica Bandler. De har stulit kärlekens röda rubin av Morran.
Morran vill ha den tillbaka.

Läser samtidigt, och med stor förtjustning Elly Griffiths deckare, I den ordning jag nu får dem från biblioteket. Det är inte optimalt, den löpande berättelsen genom alla böckerna dominerar i tämligen hög grad. Huvudpersonen är rätt kul: en motsträvig arkeolog, ensamstående mor, överviktig och illa klädd. Nej, det är inte Elly Griffiths själv som jag först trodde, det är hennes man :-)