Som i en saga

Märkligt nog ser det faktiskt ut som jag föreställt mig det i Japan. Som i en saga, alltså :-) Vattenfallet finns i området kring Guldpaviljongen utanför Kyoto. Guldpaviljongen är faktiskt just det - en paviljong klädd i bladguld, åtminstone de två översta våningarna. Den är inte direkt liten heller. Byggdes ursprungligen på 1300-talet av en av shogunerna när han bestämde sig för att dra sig tillbaka från makten och gå i pension. Brändes ner på 1950-talet av förvirrad yngling, men återuppbyggdes. Del av ett buddistiskt tempelområde, fantastiskt vackert.

Alla bilder är tagna i ösregn, fattar inte hur det kan bli ett så fint ljus!

Vi åkte kors och tvärs i Japan, med buss, med tunnelbana, med tåg och med båt. Till och med med spårvagn. Min beundran för det japanska kommunikationssystemet saknar gränser. Tågen är, förutom att de är underbart rena och fina, dessutom i tid. Här räknar man inte förseningar i minuter, det är sekunder som gäller! 

För att inte tala om den artiga personalen, som bugar när de lämnar tågkupén. Till och med när passagerarna sitter med ryggen mot. Man blir riktigt rörd!

Här har SJ en del att lära! Förväntar mig kanske inte bugningar, men bättre städning skulle man ju kunna tänka sig, för att inte tala om punktligheten . . . .Men så finns ju ett helt annat kundunderlag. 127 milj inv på samma yta som Sverige ungefär. Gör ju lite fler biljettköpare.