Skodsborg

Gör lite paus m a p Kusama och istället blir det lite reklam för Skodsborgs spa, vårt danska favorithotell.
En del av det utsökta nöjet med en tripp till Louisiana är dels att få färdas längs underbara Strandvejen, dels att få bo på det fina hotellet. Visst är utsikten svårslagen? Man kommer hit genom att fortsätta Strandvejen söderut, förbi Karen Blixens Rungstedlund och det fina lilla fågelreservatet, i riktning mot Köpenhamn. Vi brukar dricka kvällsthé i den stora salongen i bottenvåningen. Frukosten äter man här ute om man vill, annars med lika vacker utsikt inomhus. Och så är det ju det danska rågbrödet . . .  Fattar inte hur de bär sig åt! Fullproppat med frön och nötter och ändå håller det ihop och smular inte. Var och en som bakar vet att detta är omöjligt. Blir lika imponerad varje gång :-)

















Givetvis köper vi med oss hem, har ett litet favoritbageri i Humlebeck, några 100 m söder om Louisiana, Brödsnekkeren heter det och man får sina rågbröd skurna. Nästan ett måste.
Vill visa hotellets örtträdgård också, se nedan. Dillen måste vara över 2 meter hög. Imponerande det också.
Om man promenerar tvärs över Strandvejen ligger där en liten park vid stranden. Och en brygga, båda tillhör hotellet, och en solig dag är där gudomligt.

Mera Kusama

Kusama i, gissningsvis New York, i ett samarbete med Louis Vuitton. Hon designade väskor, skor och kläder. 2012. Obs att man i Japan inte har våra konstiga skiljemurar mellan mode och konst. Håller 100%-igt på japanerna här.

Under 60-talet och långt in på 70-talet hade Kusama sin penis-period. Snoppar överallt. Älskar särskilt hennes karriärsstege med alla snopparna i vägen. Det är jätteroligt, men inte desto

mindre obehagligt sant. Alla dessa snoppar . . .  Finns i alla mönster och format: randiga och prickiga, små, stora och ibland ringlande långa. Rätt otäcka, faktiskt. Hon arrangerade happenings med sex-motiv, bl a ett homosexuellt bröllop mm, mm. Blev så anklagad för att vara sexgalning. Lite komiskt i sammanhanget är att hon själv alltid är påklädd upp till halsen och inte visar en enda millimeter naken hud. Hennes agerande assistenter, däremot . . . Och för mig andas denna besatthet mer sexualskräck än något annat.



Kusama är själv ofta en del av sina egna verk. En dyster, liten del. Inte ett enda leende. Helt obegripligt, hon kunde väl vara glad över att det går så bra?
Det är faktiskt en docka på bilden till vänster, men den är kusligt lik.

Pumpor och prickar, speglar och snoppar. Yayoi Kusama på Louisiana.

Oändlighet, oändliga, maniska upprepningar, starka färger, organiska former. Väldigt, väldigt roligt och liite otäckt är det att ta del av Kusamas inre världar. Utställningen är retrospekt och något av det bästa jag sett.
Hon är gammal nu, 86 år, och ser ut som en korsning av något ur Mumindalen och Barbie med sina långa, färgglada särkar och sina neonlysande peruker. Hon har gjort sig själv till ett av sina konstverk. Det verkar vara en naturlig följd av att hon är sin egen bottenlösa kreativitet, och troligen mycket lite annat. Men det är ju gott nog så.

Hon föddes i en välbärgad, konservativ familj i Japan. Familjen hade plantskola, vilket kan förklara hennes fascination för blommor, det organiska och hennes organiska formspråk. Kanske. Det är vanligt i den japanska konsten överhuvudtaget.
Hon har arbetat i snart sagt alla tänkbara media, jag uppskattar nog mest hennes senare installationer.
Sedan 1977 bor hon, efter ett sammanbrott, på en privat psykklinik, med ateljén tvärs över gatan. Tja, varför inte?

Har tagit massor av bilder, och det Kusama kreerar är oftast tacksamt att fotografera. Dock inte allt; hennes nät - stora oljemålningar med små, små streck, ditsatta med manisk noggrannhet, går helt enkelt inte fram. Hon målar själv, en prestation inte minst med tanke på hennes ålder. Är sååå road och såå imponerad.
Återkommer med fler bilder.

Astrarna

Hmm. Har nu för många bilder på våra astrar och kan inte bestämma mig här heller. För få bra bilder på havet, för många på astrarna. Låter frågan vila någon dag, så brukar beslutet falla  ut av sig självt.
Fantastiska blommor det här, 1,5 m höga. Hade ingen aaaning om att astrar kunde växa sig till denna ansenliga höjd. Börjar snart bli dags att  ta upp rotknölarna för vinterförvaring, i sand och frostfritt har jag för mig. Får nog kolla upp en extra gång.

Är som vanligt inte imponerad av tv-tablåerna, men tänker prova med SVTs  Mr Robot som hade premiär häromdagen. Återkommer om den.
Ser att SVT repriserar Grantchester säsong 1, rar deckarserie som jag redan sett. Det kommer en säsong 2, men den spelas inte in förrän nästa år. Suck! Får väl nöja mig med reprisen.

Havet

Den här då?  Eller möjligen vinterbilden nedanför  . . .  Har en jättefin vinterbild med änder och is men orkar inte leta upp den i den närmast ofattbara röran av bilder jag tagit.

Läser vidare i min Maria Langsamling. Nu är jag inne på Mörkögd Augustinatt, den första deckare jag läst i mitt liv och som tydligen gav ordentlig mersmak, fast jag blev skrämd nästan från vettet. 12 år gammal. Har redan skrivit om detta, 3 maj 2010, för den vill ta del av min barndoms fasor. Det var väl då jag läste om boken sist.

Till min morbror och mosters försvar får jag tillägga att de inte hade egna barn och hade mycket vaga uppfattningar om barn och ungdomars utvecklingssteg. Och jag läste nog inte en enda ungdomsbok efter detta.
Utom nu på äldre dagar då jag glatt läser fantasy för "young adults" och dessutom läser om barndomens flickböcker.
Det här med att läsa om böcker är något jag verkligen vill rekommendera. Det går inte med alla böcker, men med många. Man har dels nöjet att åter besöka gamla vänner, dels hittar man ofta detaljer som man missat. Det händer att man ser boken på ett helt annat sätt. Och får en helt annan uppfattning om författarens avsikt.

Går nu ut och försöker fotografera mina astrar. Kanske struntar i havsbilderna och gör förstoringar av astrar istället.  Har två hyfsade bilder (se 7 sept), behöver alltså bara en till. Dessvärre är det molnigt, men det kan ju gå.

Har äntligen fått hem Barnmorskan i East End, säsong 2. Ett, rent, oförfalskat nöje. Gråter lite varje gång, det är nyttigt för mig. Visar att jag har ett hjärta trots allt ;-)

Vacklar

Funderar på att göra förstoringar på temat Skrea strand. Behöver tre, har en bra. Här är kanske ett alternativ från idag, problemet är linjerna. Strandlinjen är rak, men inte horisonten. Och det är nog den linjen som borde vara det . . . Kravlade omkring bland klitterna, men det blåste som 17 och så var det Hamlet . . . skymtas under grässtråt nere till vänster.
Nåja, det kommer fler dagar.

Läser om gamla Maria Lang-deckare, hennes första, där hon har Puck (Ekstedt) Bure som berättare. Måste säga att de är snudd på lysande. Debutromanen Mördaren ljuger inte ensam har jag lovprisat tidigare, men de nästföljande är verkligt bra de också. Särskilt min favorit En skugga blott. Här vistas man i litteraturvetarkretsarna vid Stockholms universitet, år 1952, väldigt trevligt. Vet att det är att häda, men jag tycker faktiskt att Maria Lang stundtals slår Agatha Christie, åtminstone i sina första alster. Och då är jag ändå omåttligt förtjust i Dame Agatha.

Man gör ett nytryck av Dame Agathas Par i brott för att fira hennes 125-årsdag. Läste den för länge sedan, har nu beställt den. Väntar med förväntan.

Nedersta bilden är från min älskade trädgård.

Ett litet bidrag

Köp! Det är mitt råd till er som vill hjälpa till i flyktingkatastrofen. Och det är vad jag gör. Second hand. I mitt fall på Röda Korset och Emmaus, det finns massor av organisationer att vända sig till. Brohjälpen här i Falkenberg har också mycket kul, där går pengarna (och grejor) inte just till syriska flyktingar, men det finns människor som behöver hjälp överallt. Och man kan faktiskt kosta på sig att lägga några kronor extra när priset är för lågt. Köpte t ex i lördags en fläckfri Gabbeh-matta (ni ser en liten del av den i gårdagens inlägg) för 350 kronor, ett präktigt underpris.

Lämnar in kläder och skor som bara ligger också. Dyra sådana i mitt fall. Särskilt skor. Har liten skostorlek och dessutom ömma fötter, så jag skall inte bara hitta rätt storlek (34,5!!), skorna skall inte klämma heller. Gissa hur många par skor jag köpt som efter en timmas användning visat sig hopplösa? På det här sättet kommer mina dyrköpta misstag åtminstone att komma andra till nytta.

 

Surar idag över att Father Brown, säsong 3, min favoritdeckare på kanal 8  tog slut igår. Jo, jo, det kommer en ny säsong, det har jag kollat, men det dröjer så länge tills dess. Den är inte ens inspelad än. Det är en så gullig serie, saknar redan alla!

 

Livet har dock sina ljusa stunder även på deckarsidan. Det trillar in H.-K. Rönblom-böcker från Bokbörsen i min brevlåda. Gör mig lycklig. Betyder att jag har något att ta itu med när den absolut fantastiska The nature of the Beast av Louise Penny är utläst. Och det går alldeles för fort!

 

Astrarna är nya för året. Och de blev dubbelt så höga som jag hade trott. Mycket vackrare, dessutom :-)

H.-K. Rönblom och Louise Penny

Läser fortfarande Rönblom. Fullkomligt lysande! Vilket språk! Vilka metaforer! Sååå roligt! Har blivit tvungen att ta till Bokbörsen, biblioteket hade inte alla. Senast läst är Död men obegråten. Inledningen är en fröjd för varje person som vistats i den akademiska världen och som någon gång suttit av en doktorspromotion. I det här fallet vid Uppsala Universitet. Taget på pricken, ironiskt utan elakhet -  så skickligt. Boken avrundas dessutom perfekt genom att ge själva mordet ett akademiskt motiv. Vilken elegans!

Egen djungel!

Nu väntar jag på att posten skall leverera fler Rönblom.

Tar till en nyutkommen favorit: Louise Pennys The Nature of the Beast. Det är med värme och förväntan man slår sig ner i sin nyinhandlade (second hand, man vill ju gärna bidra i dessa tider) jättelika skinnfåtölj och slår upp boken. Jodå, inledningen motsvarar förväntningarna och det är underbart att vara tillbaka i Three Pines. Människorna är, om inte alltid så alltigenom sympatiska, sympatiskt beskrivna. Älskar dialogen! Den här gången (som så många andra) har Louise Penny hittat på ett hejdundrande mysterium, begravt i de kanadensiska skogarna.
Köper alla hennes böcker, står på väntlista när de skall komma ut. Läsningsäventyr när det är som mysigast!

PS: Stolen snurrar, och gungar också!