H.-K. Rönblom och Louise Penny

Läser fortfarande Rönblom. Fullkomligt lysande! Vilket språk! Vilka metaforer! Sååå roligt! Har blivit tvungen att ta till Bokbörsen, biblioteket hade inte alla. Senast läst är Död men obegråten. Inledningen är en fröjd för varje person som vistats i den akademiska världen och som någon gång suttit av en doktorspromotion. I det här fallet vid Uppsala Universitet. Taget på pricken, ironiskt utan elakhet -  så skickligt. Boken avrundas dessutom perfekt genom att ge själva mordet ett akademiskt motiv. Vilken elegans!

Egen djungel!

Nu väntar jag på att posten skall leverera fler Rönblom.

Tar till en nyutkommen favorit: Louise Pennys The Nature of the Beast. Det är med värme och förväntan man slår sig ner i sin nyinhandlade (second hand, man vill ju gärna bidra i dessa tider) jättelika skinnfåtölj och slår upp boken. Jodå, inledningen motsvarar förväntningarna och det är underbart att vara tillbaka i Three Pines. Människorna är, om inte alltid så alltigenom sympatiska, sympatiskt beskrivna. Älskar dialogen! Den här gången (som så många andra) har Louise Penny hittat på ett hejdundrande mysterium, begravt i de kanadensiska skogarna.
Köper alla hennes böcker, står på väntlista när de skall komma ut. Läsningsäventyr när det är som mysigast!

PS: Stolen snurrar, och gungar också!