Pumpor och prickar, speglar och snoppar. Yayoi Kusama på Louisiana.

Oändlighet, oändliga, maniska upprepningar, starka färger, organiska former. Väldigt, väldigt roligt och liite otäckt är det att ta del av Kusamas inre världar. Utställningen är retrospekt och något av det bästa jag sett.
Hon är gammal nu, 86 år, och ser ut som en korsning av något ur Mumindalen och Barbie med sina långa, färgglada särkar och sina neonlysande peruker. Hon har gjort sig själv till ett av sina konstverk. Det verkar vara en naturlig följd av att hon är sin egen bottenlösa kreativitet, och troligen mycket lite annat. Men det är ju gott nog så.

Hon föddes i en välbärgad, konservativ familj i Japan. Familjen hade plantskola, vilket kan förklara hennes fascination för blommor, det organiska och hennes organiska formspråk. Kanske. Det är vanligt i den japanska konsten överhuvudtaget.
Hon har arbetat i snart sagt alla tänkbara media, jag uppskattar nog mest hennes senare installationer.
Sedan 1977 bor hon, efter ett sammanbrott, på en privat psykklinik, med ateljén tvärs över gatan. Tja, varför inte?

Har tagit massor av bilder, och det Kusama kreerar är oftast tacksamt att fotografera. Dock inte allt; hennes nät - stora oljemålningar med små, små streck, ditsatta med manisk noggrannhet, går helt enkelt inte fram. Hon målar själv, en prestation inte minst med tanke på hennes ålder. Är sååå road och såå imponerad.
Återkommer med fler bilder.