Max med Claes Eriksson

Jodå, vi blev roade. 1 tim och 45 min står denne ordekvilibrist på scenen och ger allt och lite till. Det är så många ordvändningar och finesser så det är svårt att komma ihåg detaljer. Naturligtvis blir det svackor ibland, med på det hela taget är nivån hög. Personliga favoriter bland andra är telefonslussketchen ( . . . du kommer nu att få tio val . . .) och Mor i Skutan och Länsmanjäveln där han dels med fermitet spelar båda två, dels har hittat på en helt egen dialekt med jättekonstiga ord. Och ändå förstår man alltihop. Jo, jag har sett den tidigare i lite annorlunda version, men jag tyckte den var roligare den här gången. Orkestern är som vanligt underbar och sceniska finesser saknas inte heller. Bäst tyckte jag om månen med sin lilla flagga och trädet i andra akten. Det är dessutom alltid roligt att gå på Lorensbergsteatern. Så underbart att den får finnas kvar som teater. En kulturgärning av Kulturtuben. Nedan blomma till dem.
Claes Eriksson avslutade med Sten-Åke Cederhöks replik: Om du tyckte om revyn, berätta det för dina vänner. Om du inte tyckte om den, berätta det för mig, för jag är inte den som springer med skvaller!
Så jag gör det. Berättar för er, alltså.