Louisiana

Är alltid underbart att åka till och att vara på. Färjan över Sundet hette Hamlet och bättre kan det ju inte bli. Strandvejen är som en saga. Med modernistiska inslag. Gjorde kort stopp vid 200-årigt pilträd vid stranden. Louisiana hade flera sevärda utställningar den här gången. Warhol efter Munch var nytt för mig. Jag gillar Munch, ialla fall Skriet och hans kvinnobilder. Hans skräckblandade vördnad inför kvinnan är roande. Utställningen är intressant och en ny sida av Warhol men mer är det inte. Min behållning den här gången var Yayoi Kusamas Glimmering lights of the soul, en underbar installation som med hjälp av speglar vatten och lampor gav en illusion av ett helt universum. I ett pyttelite rum man får gå in två och två i. MISSA INTE DEN! Gå till höger i shoppen och LETA! Och så samtidskonstnären Sophie Calle som fått ut en hel del av ett mail om att "Nu är förhållandet slut". MYCKET roligt faktiskt, och jag ångrar att vi inte spenderade mer tid där.
Hade ljuvlig lunchpicknick i parken med utsikt över Öresund. Inte ensamma, det var många som fått samma idé.
Nu förväntar man ju sig fina bilder från vår utflykt, men när jag tog upp kameran för att ta ett idolfoto av Hallandsåsen upptäckte jag att batteriet var slut! AAARRRGH! som det brukar stå i serietidningarna. Så tyvärr, ni får nöja er med blommor från trädgården.