God lördagsmorgon

har jag, med jättefrukost och tidningsläsning. Hopps ni har detsamma!
Måste nu kort återgå till Davidsskulpturerna. Det blir sista gången, jag lovar! Jo, den tredje David är en tidig skulptur i marmor av Donatello (han med bronsskulpturen med hatten, om ni minns). Alltså Michelangelos skulptur är jättelik, en idealiserad mansbild med massor av muskler, ett hantverksmässigt mästerstycke och ett typiskt renässansverk, men är det en bra bild av David? Mja jag vet inte det. Om detta är David, hur ser då Goliat ut? Nu när jag har tänkt på det en stund tycker jag nog bättre om Donatellos bronsskulptur. Med hatt och allt. En vänare, yngre David. Vi grundar en del av vår uppfattning om Michelangelo som den store mästaren på Vasaris skrifter, och Vasari och Michelangelo var bästa vänner. Opartiskhet existerande inte under denna tid i historien och Vasari frossar i superlativer. Man måste granska sina källor! M:s Pietá i Peterskyrkan är iallafall helt underbar och här förtjänar han alla superlativerna.
Absolut sista chansen att se utställningen på Eriksberg i helgen. På söndag är det slut. Enda möjligheten att se så mycket renässanskonst utan att åka till Florens.
Bild: Ingen blomma i centrum denna gång, här är det det lilla krypet som har huvudrollen. Så fantastiskt fina kamouflagefärger!