söndag 11 december 2011

Bergtagen

Fantastiskt, och till och med bättre än originalet, här bidrar det visuella till perfektionen. Såg av misstag slutet av veckans På Spåret och blev bjuden på denna helt underbara godbit. Ni kommer väl ihåg Kylie Minouge och Nick Caves mördarballad från -95? Nu är jag helt besatt och hör  (och ser) den till och med i drömmen. Fenomenet Freddie Wadling gör här Odjuret så underbart mot Sofia Karlssons perfekta Skönheten och förstärker en redan fantastisk ballad där en poetisk men ruskig text balanseras mot den vackra melodin. Helt tagen av upplevelsen! Har spelat den rätt många gånger nu.
Växte upp i samma område som Freddie, och vi gick i samma (förfärliga) skola. Kan inte påstå att jag känner honom, men jag kan skryta med att jag varit hemma hos honom med några kompisar, gissningsvis är detta tidigt 70-tal. Hans rum hade gjort dagens gothare överlyckliga, massor av skickligt gjorda fantasy-teckningar på väggarna, företrädesvis i svart. Och så mycket mysbelysning att man fick treva sig fram. Minns att han spelade egendomlig musik för oss, bara några takter ur varje låt. Jag var totalt förbluffad - han minns säkert inte det här, men för mig har händelsen etsat sig fast och är något jag minns med glasklar skärpa. Det finns en fin dokumentär om Freddie. En släkting till älvorna heter den. Och det är helt rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar