Det var fest igår . . .

Nej, inte hos oss. Men tvärs över gatan i Hemvärnsgården. Om ni kollar bilden noga till höger upptäcker ni att en av festdeltagarna har blivit utburen - med säng och allt. Om jag inte minns helt fel står alla sängar på loftet. Dit går en brant och ranglig trappa som skymtar till vänster. Man funderar ju lite över hur det gick till. Tror ni att han snarkade? Beklagar så att jag inte var vaken. Man kan hyra Hemvärnsgården för 1500:-/dygn och det är det många som gör.

Idag kära vänner är det inte strandväder men ni kan få en strandbild ändå.
Har läst pocket-deckare i brist på annat. Denise Rudbergs Två gånger är en vana är riktigt bra. Underhållande persongalleri och miljöer, något stelt behandlat bara. Spännande, men med ett utbrott av våldspornografi eller pornografivåld som jag kunde klarat mig utan. För att något är trend är det inte nödvändigtvis bra, och det går en våldspornografisk trend i deckarvärlden. Fullkomligt vidrigt och fullkomligt intelligensbefriat. Men kan man inte skriva så kan man inte. Då får man ta till våld. Inkluderar inte Rudberg här. Hon kan skriva, och hon behandlar sina personer med insikt och kärlek. Så  i mindre grad i Mårtensons Safari med döden. Klädsamt, för han har sig själv som huvudperson. Men Cleo och Francine - hans katt och hans kvinna - behandlas med kärlek och respekt.  Dessutom underbart fritt från våldspornografi, istället fullt av kulturhistoriska anekdoter. Det är det han är bäst på Mårtenson.Hans beskrivning av en gammal Rolls Royces öden och äventyr, eller snarare dess ägares, är verkligt underhållande. Själva intrigen är sådär, det känns som om man läst det förut. Men att Sovjets gamle president Nikita Chrusjtjov kallade Dry Martinin för USAs dödligaste vapen, det hade jag inte läst.

Lycklig!

Har hämtat en Feist-fantasy från biblioteket,  hittade dessutom en deckare från 1300-talets Florens med Dante Alighieri som detektiven. Låter det inte helt underbart? Kan knappt bärga mig!
Dessa ljuvliga sommardagar är det i det närmaste fullt på Skrea strand, det kan jag intyga. Igår stod det folk¨i kö för att ta min plats när jag skulle gå!!
Bildmässigt är jag fortfarande kvar vid min barndoms Kvarndamm.

Fast förankrad

Fortfarande gårdagens Kvarndamm med de tamaste ankor jag mött.
Läser Fukushimas färger. En bok som väcker tankar och beundran och som gör ont i hjärtat. Av frilasjournalisten Elin Lindqvist. 


Idag har vi sommar och jag skall till stranden medförande iskaffe i termosen, strandstol och deckare.
Vi ses!

Kvarndammen

Min barndoms Kvarndamm. Nu ännu vackrare faktiskt. Nu är kvarnen borta. För visst fanns det ett gammalt ruckel vid dammens utlopp? Nu anar man nästan älvor framdansande ut dis och skuggor. Tydligaste minnet är ändå från en vinters skridskoåkning - dammen var nästintill oändlig att ta sig över.

 Var väl kanske något mindre och inte någon större stjärna på isen :)

Nej nu . . . !

Såg program om London igår. Det handlade om Londons förvandling från medeltida stad till handelsmetropol, alltså från slutet av 1500-talet till 1700, ca. Och bara i förbigående nämnde man Sir Christopher Wren! Blir upprörd här. Detta är mannen som efter den stora branden 1666 återuppbyggde St Pauls katedralen till sitt nuvarande magnifika skick och stod för stadsplanen vid återuppbyggnaden av staden.  OBS att branden inte var någon liten brasa. 13000 hus strök med; det brann som 17 i fyra dagar - branden spred sig längs kajerna som var fullsatade med brännbart gods; tjära, hampa, the, socker, sidenbalar osv. Dessutom ritade Sir Christopher Wren ca 50 små kyrkor i centrala London. Hans kyrkor heter konstiga saker som St Andrew by the Wardrobe, St Vedast alias Foster mm, och är byggda i en lite dyster renässansstil. Men snygga! Han är begravd i sitt största verk St Pauls. På hans epitafium står "Si monumentum requiris, circumspice" (om du frågar efter hans minnesvård, se dig omkring).
Läser vidare om Japan. Nu Fukushimas Färger, en bok som man får ont i hjärtat av. Återkommer om den.
Ska till Göteborg i morgon för att ta min mamma till optiker. Min relation till min mor är inte vad man skulle önska. Faktum är att hon går mig på nerverna och det är inget nytt, direkt. Skicka mig medlidsamma tankar och uppmuntrande tillrop är ni snälla, jag behöver all hjälp jag kan få. Antagligen hon också.
Rosenkavalkaden fortätter. Här en favorit som dessvärre står vid garageväggen på en plats man bara ser om man skall ta bilen eller cykeln. Den är något mörkare i verkligheten. Som sammet!

Lucian Freud

Fastnade igår i en K-special om denne brutalt uppriktige porträtt-målare. Är förvånansvärt påläst  på porträtt med tanke på att jag faktiskt inte är särskilt intresserad, men här . . . ! Det mest fascinerande är att folk stod i kö för att bli förfulade av denne man och att hans verk säljs för topp-priser, vilket i den här branschen handlar om sådär 30 milj dollar. Till och med drottning Elisabeth II ville bli förfulad, (han höll igen lite på förfulandet här) tvivlar dock på att hon stod i kö. Att döma av de porträtt som visades i programmet var denne kvinnokarl inte särskilt förtjust i just kvinnor. Hans porträtt av hästar, hundar och pojkar är avsevärt snällare. Han hade en lång rad döttrar som han inte verkade ha lagt två strån i kors för, men som suttit modell för honom allihop. Ingen enkel match, han målade långsamt. Modeller fick stå ut med att sitta i obegripligt obekväma positioner tre timmar i sträck, varje dag, i månader. För döttrarna enda sättet att komma nära sin far. Porträtten må vara förfulande, men de är intressanta. Han tar fram egenskaper hos modellerna som kanske inte är positiva, men som garanterat finns där. Många av hans verk är obehagliga men fascinerande. Han har klassats som realist men i mina ögon är han närmast brutalist, med ett drag åt det surrealistiska. Gillade förutom några av hans brutalare självporträtt hans pastischer. Särskilt hans Watteau. Han påstod envetet att han målade det han såg. Om det är sant kan jag bara säga - arme man! Han avled i höstas, 88 år gammal, må han vila i frid. Missade först 15 min av programmet, men det kommer i repris i morgon 12.30 och då skall jag se det en gång till! Det går i repris sent i kväll också för er nattugglor.
Bild: En surrealistisk  tulpan till Lucian Freud.
Har nu sett programmet två gånger och på något sätt blir porträtten mindre fula och faktiskt ännu bättre andra gången man ser dem. Och då var de bra redan första gången. Han har särskilt ett självporträtt där sårbarheten och möjligen ånger lyser. Hudlöst. Programmet spelades in 2004 medan Lucian Freud fortfarande var i livet. Hans stora retrospektiva utställning på Modern Tate hölls 2002. Jodå, de är släkt. Han är sonson.

Japan

En favoritbild ur boken

Konnichiwa! Nix, vi har inte rest till Japan, åtminstone inte än och inte fysiskt. Det är jag som läser Sara Alinders och Maghus Jonssons reseskildring/bildberättelse Japan, en relativt  (2011) nyutkommen historia som en förberedelse för kommande äventyr. Till Japan skall jag, det är bara en tidsfråga av främst ekonomisk natur.
Boken är välgjord, intill perfektionistisk tristess, faktiskt. Det är inte texten, det är bilderna. Alltför många och tagna alltför mycket enligt konstens alla regler. Sara Alinder som står för foto och formgivning behärskar sitt område fantastiskt väl, men borde ha lämnat lite utrymme för det imperfekta, det som ger skönheten charm. Särskilt med tanke på den japanska estetiken. Missförstå mig rätt: boken är full av vackra bilder, men varje uppslag blir föregående alltför likt. Boken hade vunnit på färre bilder, kanske fler förstoringar. Texten är välskriven, rentav elegant i övergångarna emellanåt, och boken är, för någon som gärna vill resa till Japan, verkligen rolig att läsa.

Upprörd kabuki-aktör med blommande körsbärsgren

Den uppmärksamma läsaren minns kanske att jag läste en halv kurs i Japans visuella konst för något år sedan. Funderar på att läsa klart i höst. Kanske. Får se hur jag mår då.
Steget från Fantasy till Japansk kultur är mindre än man skulle kunna tro.
Meterologerna på tv har lovat oss sommar snart. Jag väntar med spänning. Sommaren kom inte tillbaka idag iallafall, vi har skyig himmel och blåst. Tror att Hamlet och jag skall promenera till Peggens glasscafé och hälsa på glasstrutarna. Glass-trutarna alltså, ett kaxigt gäng som sommartid ses kretsa över caféborden, skriande för full hals.
Ha en riktigt fin dag - vi ses!

Den vita rosen

Tror att åtminstone någon del av min kärlek till rosorna kommer från Astrid Lindgrens Mästerdektektiven Kalle Blomkvist - de lekte Röda och Vita rosen om ni kommer ihåg. Från Rosornas krig mellan släkterna York och Lancaster i 1400-talets England. Låter ju så romantiskt, men det var verkligen en rätt ruskig historia. I vilket fall som helst älskar jag mina rosor - särskilt de röda och de vita.
Har klipptid på NK - Hurra! Det blir på onsdag och jag känner mig i det närmaste euforisk vid tanken att få slå mig ner i bekväm fåtölj och få anförtro mitt rufs åt expertisen. Litar inte på vem som helst här.
Tvn: Idag är det av någon outgrundlig anledning massor av deckare man kan se - med början 20.00. Vad som rör sig i huvudet på tablåsättarna begriper jag bara inte. Variera! Inte konkurera - då får ni garanterat fler tittare.
Har lyckats dra ut på läsandet så att jag fortfarande är kvar i  Feists värld. Det är också underbart.
PS: Kolla in Pethras inredningsblogg lite längre ner till vänster! Ny i min blogglista. Jättefin. Och fantasifull.

Fast i Fantasy

Och vad gör jag då i väntan på att Feists senaste skall komma ut? Jo, läser om från början. Jag är inte klok. Får till mitt försvar säga att det blir en annan upplevelse andra gången. Nu är dessutom den inledande serien också den bästa. Här grundar han hela sin världsbild och bygger för framtida intriger. I kommande serier får jag nog säga att han upprepar sig en del. Också vad personerna beträffar. De är snarlika varandra. Med vissa lysande undantag. Det gör inget med upprepningarna - det går så bra att läsa ändå. Betyder alltså att jag har befunnit mig i Feist-land (-universum, -a?) sedan nyår ungefär. OCH JAG VILL INTE DÄRIFRÅN! Jo, jag läser lite annat emellan och nu väntar jag på Ellen Key-biografin
TV-tablåerna ar så urvattnade så det går faktiskt inte att hitta på  något positivt att säga. Bara repriser, alternativt att program startar så sent att jag inte orkar vänta. Har verkligen aldrig varit någon morgon-människa, men numera är jag ingen kvälls-människa heller.  Här gäller det alltså att ha en bra bok!
Käre Maken tränar för fullt inför Falkenbergs golfvecka som går av stapeln veckan som kommer. Själv önskar jag mer än något annat en klipptid på NK och ett enkelt sätt att ta mig dit. Min likhet med Madame Mim i Kalle Anka är nu alltför påtaglig för att kunna förbises så en tur till frisören är absolut nödvändig. Kan detta kopplas ihop på något sätt tro? Måste fundera.
Bild: Rosenfrossa. En av våra rosenbuskar, vi har ett ansenligt antal, de flesta som den här och endast en vit. Den kommer nog i morgon, skall försöka ta en fin bild, men den står lite avigt så det är svårt.
PS: Bodil Malmsten - denna underbart engagerade människa med sitt underbart engagerande språk! Läs bloggen Finistere lite längre ner på sidan, till vänster. Om jag finge rekommendera något (någon).

Stjärnsmällar och alvdrottningar

Från alvernas rike

Läser om Feists första trilogi om Midkemia/
Kelewan. eftersom man läser på ett helt annat sätt andra gången. Nu är det roligt att se om och hur han har fått allt att stämma med de senare böckerna. Emellertid har han fuskat. Han skrev om de inledande böckerna10 år efteråt. Hade varit roligt om man kunde få tag i den oredigerade versionen och fått se hur de skiljer sig åt. Den här trilogin är verkligen den bästa, han slösar med idéer och intriger. Nästan lite i mesta laget faktiskt. Är alltså idag på besök hos alvdrottningen i sällskap med magiker, jägare, prinsar och krigare. Önskar att boken aldrig tog slut.
Har sett de två senaste avsnitten av Midsomer Murders. Så glad att den gamle Barnaby bytts mot ny. Avsevärt bättre och Hamlet är särskilt förtjust i Sykes. Varje avsnitt tar fem veckor att spela in och har en budget på ca 14 miljoner kronor. Det låter ju inte klokt, men det är vad som står i SvD idag.
Stjärnsmällen står jag själv för. Slog huvudet i en skåpsdörr så att jag fick en liten hjärnskakning. Man skall vila, säger de på sjukvårdsupplysningen och man bör inte ens läsa. Det där sista vet jag inte hur det skall gå till så jag nöjer mig med vilandet.

Fullt upp

Har inte hunnit med det här med bloggen på ett tag. Det har varit mycket med Käre Makens födelsedag och så var jag i Göteborg igår. Träffade klasskamrat från grundskolan, jättetrevligt var det och god mat och fantastisk service fick vi, på Park Aveny. Var först på mitt nuvarande stamställe, Condeco på Östra Hamngatan. Delar av lokalen har en gång varit biograf, tror att scendukens drapperi hängdes vid den stiliga träpanelen. Som alltså sitter kvar i taket. Ett stiliserat japanskt träsnitt. I trä!


Hann med en snabbtitt på sommarrean och jodå, det fanns en hel del. Inhandlade Hunky Dory-kofta för halva priset, den gick helt enkelt inte att motstå.

Bjuder idag på nyutslagen ros. Första på den senast inköpta rosenbusken.

Fruityloops

Nu har min - ska vi kalla det tankspriddhet? - nått nya höjder. Har tagit fel på datum när min Käre Make fyller år!!! Och då har jag ändå bara en, och det sedan ca 20 år tillbaka, så man tycker ju att jag borde veta . . . .

Han fyller år idag, och jag har storstilade planer för morgondagen.
Ja, ja, med tanke på att han inte verkar ha en aning själv, så är det väl ingen större katastrof, men jag känner mig gaggigare än vanligt. Fruityloops som min hjältinna i Howatch St Benet-serie skulle uttrycka det.
Har via denna litteratur lärt mig ett annat vältaligt uttryck: Man kan befinna sig Up shit creek också. Där är vi inte än.
Bloggar från ett semesterparadisigt Falkenberg, solen skiner och det blåser en lagom svalkande bris. Måste nog ta en tur ner till stranden idag, men Huliganen vill ut en sväng först säger han.
Bild: Med risk för att bli tjatig, men våra rosor på framsidan huset är Paradisiska!

Dagen efter

Skriver som Pethra också ett alternativt dagen efter-inlägg. Nix, är alltså inte bakis - bränd! Och det är ögonen som tagit stryk. Satt alltför länge (3 timmar) på stranden och läste igår. Iförd läsglasögon, vilket antagligen gjorde det ännu värre. Idag har jag ont i ögonen och går omkring inne i affärerna med solglasögon, som den värsta kändis. Det känns som om jag spelat dataspel i en vecka!! Har dåligt med tårvätska, det förvärrar säkert.
Det blev ingen strandbild igår, jag glömde kameran också, men här är en på en av våra fantastiska rosor på framsidan. Som sammet! Och som de doftar!

Repris

Idag kör vi en repris på lördagen; tidningar, böcker, kaffe, kanelbullar, solstolar, Käre Maken och jag på stranden. Denna gång utan vindskydd. Solen skiner från klarblå himmel och det blåser inte ens!
Såg Criminal Minds igår. Så bra och jag känner mig så hemma med dem som skall föreställa nördar. Efter min evighetslånga sejour på Chalmers tekniska högskola är detta de människor jag lättast kan identifiera.För en HSP-människa som jag är den akademiska världen som bommull för nerverna. Intelligens är så trevligt.
Har a mild crush vad gäller professorn. Lärde mig uttrycket i Howatch St Benet-serie. Där ville hjältinnan se Wimbledon (nog så sktuellt i dessa dagar) eftersom hon hade a mild crush on Stefan Edberg. Chriminal Minds-serien går på flera av repriskalalerna. men dessvärre ofta sent.
Återkommer med bild, tar med mig kameran och gör en färsk.
 Nytt uttryck att fundera över: Nutterguff. Får det till gallimatias, och den översättningen är ju nästan rak. Språk är så roligt.

Varför???

har alla fina Göteborgsrestauranger lunchstängt under sommaren? Alla människor har faktiskt inte industrisemester och dessutom är sta'n full av turister. Har nu kollat Fond, Hotell Posts Restaurang, Eggers och Göteborgsoperan och nu är jag ordentligt sur. Jaha, det blir Condeco. Inget fel på det, men jag hade tänkt mig något flottare. Har lunchdate med gammal klasskamrat och vill gärna ha en träff med STIL!
Bild från vår trädgård. Tog en likadan förra året, nu har rosenbusken växt. Efter att ha tagit bilden klippte jag ett gäng rosor som togs in och sattes i vas. Helt underbart, och de doftar SOMMAR!
Ännu ett uttryck: Corporate bruiser. Svåröversatt. Finansmarknadsbuse? 
Ha det bra så länge. Vi ses!

Stryker mattor

Vita ullmattor är inte det mest praktiska man kan ha. Nej, det är inte Huliganen, det är Käre Maken. Som envisas att äta droppande syltmackor framför tvn. Med läskigt resultat. Har knycklat in mina vita ullmattor i tvättmaskinen. Det svåra var inte att få in dem, de var värre att få ut. Har ingen lust att lämna till kemtvätt. Sist jag gjorde det fick jag betala ca hälften av vad mattorna kostade, och de blev inte ens rena. Så nu chansade jag och det gick förvånansvärt bra. De blev renare än efter kemtvätten och det som var kvar tog jag galltvål på. En fantastisk uppfinning! Men mattorna var buckliga och konstiga; därav strykningen. Kryper alltså omkring på golvet med mitt överdimensionerade ångstrykhjärn. Vardagsrummet är förvandlat till ångbastu. Huliganen är väldigt nyfiken och vill gärna hjälpa till. Det får han inte och det kan han bara inte fatta.
Läser vidare. Fler uttryck: Tiger thumpher, Queer basher. Om jag har förstått rätt är den första feministhatare, den andre hatar homosexuella. Engelska språket är underbart!
Bild från arkivet.